Är det tabu att tala om svag begåvning gällande samhällsproblem?

Beror lite på vad du syftar på med högre studier? Gymnasiet? Högskola/universitet?

Många som går praktiska program har ju jobbet fixat redan innan de gått ur sitt program.

Det har den senaste tiden kommit ett antal artiklar om ”gråzonsbarn” det vill om barn som har för svag begåvning för att klara av grundskolan och inte får behörighet till gymnasiet men samtidigt inte så svagbegåvad att de kvalar in till anpassad grundskola.

Lärare vittnar om att det är känsligt att lämna fram till föräldrar att man misstänker att avkomman har svag begåvning utan det blir att ”finna” andra anledningar och åtgärder som inte leder någon vart när man inte vågar prata om elefanten i rummet.

Detta har blivit tydligare när betyget F infördes tidigare gick dessa vidare i livet och kunde skaffa arbete efter trots sin låga studieresultat. Idag blir dess i större utsträckning än tidigare ett kostsamt samhällsproblem. Vi kan konstatera att personer utan gymnasiekompetens är överrepresenterade i arbetslösheten och lär inte minska då enklare jobb bli allt färre. Nu för man inte statistik av arbetslösas begåvning men lär vara en av flera anledningar till att man hamnar långt i från arbetsmarknaden.

Så vad göra åt detta problem? Går det att lösa då vår arbetsmarknad blir allt mer komplex och inte rymmer alla.

Och framförallt, är ämnet för känsligt för att tala klarspråk om detta i det offentliga rummet?

Finns självklart andra orsaker också men nästan 15 procent av elerverna bedöms ha så svag begåvning så de har problem att klara skolans mål.

Blir så med kusine gifte!

Känner en kille som hade det riktigt svårt med teori, hade riktigt usla betyg i de flesta ämnen förutom slöjd och musik.

Han är nu relativt framgångsrik och försörjer sig som musiker.

Ibland kompenseras svagheter inom mer troretiska saker med att man kan bli väldigt skicklig inom andra områden, exempelvis musik eller något hantverk.

Trams vi talar om svenska barn. De har funnits i alla tider men förr gick de vidare med ettor och tvåor i betyg men idag blir det stopp på ett helt annat sätt.

Hur fastställer man att de är förståndshandikappade och inte bara har en salig blandning diagnoser som dyslexi och ADHD i kombination med en jobbig hemmiljö som gör att de inte kan prestera?

För att besvara frågan så finns det många jobb som inte kräver att man är ett geni. För brudar - fixa naglar, vaxa folks anus, städare, journalist på nån socialistisk tidning, kassör. För män - lager, städare, journalist på nån socialistisk tidning, kassör.

Jag tänker den största utmaningen är rädda psykologer som ska sätta diagnoser såsom IF och lägre begåvning. Gränsen är en smula flytande och det är en stor sak för enskild individ. Är man berättigad till LSS och anpassad skola eller inte.

Många psykologer är tveksamma och vill inte ta det slutgiltiga beslutet som de faco kommer definiera en människa för livet.

Känner en kille som hade det riktigt svårt med teori, hade riktigt usla betyg i de flesta ämnen förutom slöjd och musik.

Han är nu relativt framgångsrik och försörjer sig som musiker.

Ibland kompenseras svagheter inom mer troretiska saker med att man kan bli väldigt skicklig inom andra områden, exempelvis musik eller något hantverk.

Jo. Grundskolan är verkligen ”grund” som i grundläggande. Det handlar om väldigt basala kunskaper, som att lära sig att läsa och räkna de fyra räknesätten och extremt ytlig engelska. Misslyckas man med det så är man inte funktionell som medborgare.

Sedan kan det givetvis finnas andra skäl till varför man får låga betyg. Diagnoser och liknande. Men om barnet är så trögt i hjärnan att plus och minus och ABC inte går in så kanske postnatal abort vore bättre?