Citat:
Ursprungligen postat av
Iq143
Det har den senaste tiden kommit ett antal artiklar om ”gråzonsbarn” det vill om barn som har för svag begåvning för att klara av grundskolan och inte får behörighet till gymnasiet men samtidigt inte så svagbegåvad att de kvalar in till anpassad grundskola.
Lärare vittnar om att det är känsligt att lämna fram till föräldrar att man misstänker att avkomman har svag begåvning utan det blir att ”finna” andra anledningar och åtgärder som inte leder någon vart när man inte vågar prata om elefanten i rummet.
Detta har blivit tydligare när betyget F infördes tidigare gick dessa vidare i livet och kunde skaffa arbete efter trots sin låga studieresultat. Idag blir dess i större utsträckning än tidigare ett kostsamt samhällsproblem. Vi kan konstatera att personer utan gymnasiekompetens är överrepresenterade i arbetslösheten och lär inte minska då enklare jobb bli allt färre. Nu för man inte statistik av arbetslösas begåvning men lär vara en av flera anledningar till att man hamnar långt i från arbetsmarknaden.
Så vad göra åt detta problem? Går det att lösa då vår arbetsmarknad blir allt mer komplex och inte rymmer alla.
Och framförallt, är ämnet för känsligt för att tala klarspråk om detta i det offentliga rummet?
Varje människa är en resurs, om du inte kommer på ett sätt att få dessa i arbete är det väl du själv som är underbegåvad.
Kan du lära fåglar plocka skräp så kan man fråga sig varför vi inte ger fåglarna städjobb.
Förlåt, jag menar lokalvårdarjobb. Klipp håret och skaffa dig ett jobb TS, det är vad jag tror är problemet här.