Citat:
Ursprungligen postat av
Blizzards
Som ni alla vet så är Jörgen Gustafsson ett medium, som brukar prata om andra sidan på tv4:
https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%B6rgen_Gustafsson
Den andra sidan kallas också för döden, eller när man går bort. Hur många här tror på att det finns något lyckligt på andra sidan? Vad finns där borta?
Och är det värt det att en dag dö ut och komma dit, vet att folk dör hela tiden även om folk lever längre också än andra, alla dör tillslut, men vad kommer vi få uppleva efter döden är det något fint ens där borta, och hur vet ni det?
Folk som Jörgen Gustafsson borde svara i tråden också, eller som har kunskap om döden och livet därefter.
Jörgen är ingen expert på ämnet "andra sidan" utan har intuitivt sammanställt sin uppfattning utifrån vad han får till sig (oavsett om man tror på hans utsagor eller menar han är en bluff). Det är därför ett något påvert utgångsläge att diskutera utifrån.
Äldre utsagor om "andra sidan" bygger egentligen bara på idén om en viloplats mellan inkarnationer, befrielsen,
moksha, som enklast översätts utplåning, är befrielsen från det eviga kretsloppet av återfödslar.
Tibetanerna förädlade tanken och menade att man kunde guida den döende in i döden och orientera dem mot en ny kropp, men traditionellt tror också tibetanerna att barnet väljer sina föräldrar.
Senare utsagor är lånat tankegods från österländsk filosofi, smyckat med typiskt kristet måleriska idéer. Teosofin avskaffade tanken om att man inte återföds som något annat än människa, Jungs idéer kring det kollektiva medvetandet och akashakrönikorna bör tolkas mer som psykologiska tankefigurer än övernaturliga teorier.
Kvar återstår biologin. Läste någonstans att när hjärnan släcks ner får vi en snabb nedläsning av upplevelser från vårt liv. Det är därmed inte omöjligt, eftersom hjärnan producerar bilder färskt, att även religiösa eller andra övertygelser skapar bilder av "ljuset i tunneln", något som en del vittnat om vid nära döden-upplevelser då förmodligen hjärnan påbörjat sin nedstängning men det hela avbrutits.
Jag tycker nog, även om jag personligen tror något annat, att buddhismens idé om opersonlig reinkarnation är mest nära modern vetenskap. När lövet faller är det inte längre en del av trädet, men det blir näring åt trädet och såsmåningom tas det upp av trädet. På så vis är det nya bladet inte det gamla återfött, men innehåller delar av det gamla bladet.