Citat:
Ursprungligen postat av
CamilleDelacour
Folks reaktion på den här dokumentären får mig att känna mig som att jag hamnat i ett parallellt universum fyllt av sektmedlemmar. Mängden av människor som blint försvarar Jocke och påstår att dokumentärfilmaren och SVT har någon ond agenda att svartmåla Jocke utan belägg är skrämmande.
Jag känner mig gaslightad när jag ser hur samma argument används om och om igen:
1. "fyy fan för att misstro ett barn som berättar om sitt trauma!" eeeh.. Jocke är en fullvuxen man? Han är inget barn. Jag kan verkligen hålla med om att det vore högst oetiskt att ifrågasätta ett faktiskt barn som vittnar om misshandel och vanvård som de utsätts för just nu. Men det är ju inte detta som händer här, eller hur? Här har vi en VUXEN man som SJÄLV hänger ut andra inför hela svenska folket utan rättegång eller bevis. Varför skulle inte detta få granskas? Ska man tro på alla som påstår att något hänt dem när de växte upp? Även om det är jobbigt att inse det så finns det tyvärr folk som ljuger om sådana här saker. Hur vanligt det är vet jag inte, förhoppningsvis händer det väldigt sällan, men det händer.
2. "Allt dokumenteras faktiskt inte i socialtjänstens journaler". Visst är det så, det håller jag med om. Att det inte står något uttryckligen om de specifika fallen av misshandel som Jocke pratar om behöver absolut inte betyda att de inte har skett. Men har ni glömt/missat att det är Jocke själv som påstår att alla bevis finns där? Då är det väl inget annat än god journalistisk att faktiskt kolla upp detta?
3. "Barn i samma familj kan faktiskt ha olika uppväxten och föräldrar kan behandla ett barn bra och misshandla den andra". Stämmer givetvis också. Och jag vill tillägga här att jag inte tvivlar en sekund på att Jocke både känts sig och varit åsidosatt och till och med oälskad i sin familj. Jag tror verkligen att hans mamma har stora brister och känslomässigt fuckat upp Jocke. Men det är en sak att favorisera sina nya barn, säga elaka saker, känslomässigt utelämna ett barn och ha ett tablettmissbruk. Det är en annan sak att vara en skräckfilmskaraktär som gräver i sitt barn med nålar för att få ut monsterblod eller hacka upp sina egna fingrar utan att röra en min. Det är dessa påståenden som Jocke menar att det funnits bevis för i hans papper (volekt det inte gör). Och det är också dessa påståenden som ifrågasätts. Inte huruvida han var lycklig och olycklig under sin barndom.
TACK!! Du sammanfattade just alla mina tankar!
Olycklig barndom? Svar ja! Att inte alla detaljer om tortyr och misshandel finns med i journalerna, fine. Men om det är som Jocke säger, att han blev omplacerad pga att han blev så illa behandlad hemma så skulle det givetvis funnits beskrivet i soc journalerna på vilka grunder man omplacerat honom. Och ALLA ungarna hade ju behövts omplaceras i så fall.
I övrigt funderar jag på om Jocke kanske inte ljuger medvetet. Han tror förmodligen att alla dessa skräckhistorier om morsan har hänt. Annars skulle han väl inte frivilligt släppa alla sina egna (sekretessbelagda) journaler från soc och bup och självsäkert säga "Här står allt". Men allt som står där stödjer snarare mammans/familjens berättelse, enl SVT´s granskning. Han har väl läst dessa journaler med sina egna minnen och vanföreställningar i huvudet och på något sätt funnit "belägg".