Många singlar nu. Vad beror det på?

Men är det inte just därför det finns droger av diverse sorter?

Brukar din tjerring trycka i dig lsd o flakka?

Tror inte att brist på humor är orsaken

Det har jag varit med om en gång! Det gör jag aldrig om. Att man ser en persons potential i sitt huvud men egentligen är det fan bara önsketänkande och fantasier. Ta honom färdig annars får du lida!

Jag vet nästan inte ens vad jag menade längre, ny dag - nya tankar! 💭 välkommen till kvinnovärlden 🤭🫶🏻

Det har aldrig hänt mig att jag tänkt eller känt att jag inte ville ha det jag inte fick eftersom jag alltid fick den jag ville ha eftersom att man brukar ju bli intresserad av varandra (?). Jag skulle aldrig bli tänd på en man som inte ens har sett mig på det viset. Fan vad osexigt.

När jag var yngre så kunde jag bli intresserad av en kille för att han var så tänd på mig, tyckte det var sexigt. Han kunde vara helt okej och inte världens snyggaste men det var så sexigt att han visade hur mycket han ville ha mig

Män verkar ju i viss utsträckning ha inbillat sig att om man har jobb, ordnat liv och eget boende så är man per automatisk så där en 8/10 i kvinnors ögon. Är man dessutom rimligt snygg så är man uppe och nosar på 10/10. Nu avskyr jag de här betygsättningarna, men för att tala Flashback-språk nu då.

Diskrepansen mellan män och kvinnor uppstår väl ungefär just där. Att man har jobb, ordnat liv och eget boende stämmer nämligen in på den slående majoriteten av alla män. Faktum är att kvinnor ser det som absolut minimikrav att ens ens prata med karln. Någon slags lägsta kvalificering för att ens tillåtas att dejta. Fattas bara att karln inte lyckats får ett jobb, eller ordnat med boende. Samtidigt som dessa män alltså tänker att de ligger i top tier-kollektionen bland män. Du har liksom ingen exklusiv fördel här.

Jag tycker det regelbundet dyker upp trådar med "Jag har jobb, egen lägenhet och ser bra ut! Varför får inte jag någon tjej?!". Där svaret är, jadu, det beror på att tvärt emot vad du tror har du som bäst lyckats kvala in bland de andra sökanden.

Antagligen utgår dessa män från sina egna krav. Vilket inte sällan är typ att hon ska se rimligt okej ut och vilja ligga ibland. Resten ordnar sig. Det omvända gäller tyvärr inte för män.

När kvinnor säger att det är pinsamt att ha pojkvän menar de inte att själva faktum att de har pojkvän är särskilt pinsamt. De är sociala varelser, och när pojkvännen helt enkelt inte fungerar i sociala sammanhang blir det pinsamt.

Jag menar, ibland när man frågar de här frustrerade snubbarna hur de ser på att ha en hypotetisk flickvän brukar diskussionen se ut ungefär så här:

- Ja alltså, en flickvän är en brud man kommit överens om att ligga med på regelbunden basis?
- Okej? Och vad ser du framför dig att ni gör efter ni har legat?
- Jamen...då klär jag på mig, åker hem och spelar datorspel.
- Jag förstår. Men vad tänker du att ni har för gemensamma intressen att prata om?
- Hur menar du? Jag sa att vi kommer ligga, inte sitta och snacka.
- Jaha. Inte ens typ kolla en film eller serie tillsammans eller så?
- Njä, eller kanske om hon vill kolla Sons Of Anarchy. Då får hon väl sitta där och titta..

Det är förvånansvärt många snubbar som har typ liknande resonemang. Och det är klart att det kan bli pinsamt för en brud att typ försöka ta med honom på parmiddag. Han blir irriterad och fattar inte varför han måste med på det för. Han fattar inte att han kanske borde klä sig lite trevligt och inte dyka upp i träningsbyxor och sandaler. Han fattar inte att han borde fråga om han kan hjälpa till i köket när de dykt upp. Han sitter mest och scrollar på mobilen istället för att delta socialt med det andra paret. Etc etc.

För en brud blir det ju rena mardrömmen att ens fundera på att ta med snubben till hennes föräldrar.

På samma vis blir det väl alltså rimligt jobbigt att berätta för väninnorna att hon har pojkvän. De kommer ju garanterat undra när de får träffa honom. Och svaret är, helst aldrig. Eftersom det blir pinsamt och skämmigt. Med andra ord, det är liksom inte pinsamt för kvinnor att ha pojkvän. Men det är inte helt sällsynt att det är karln i fråga som gör det pinsamt att berätta om honom.

Finns inte ställen längre ... inte undra på. Social media mm har förstört allt ..
Förbjudet att tycak någon är snygg, feminism, och det har gått över allt, man får inte kolla på musik längre, efter, modet suger, tvlingar får inte existera.

Tror det skulle vara enklare om folk inte förväntade sig längre förhållanden. Idag har många bara kortare eller tillfälliga förhållanden. Folk är ombytliga och utbytbara i högre grad och det är nog något man måste kunna förhålla sig till. Mitt längsta förhållande varade bara i 6 och ett halvt år, en kvinna jag först hade tänkt leva resten av livet med, men hon visade sig i slutet inte alls vara av den inställningen. Både hon och min nästkommande sambo förklarade för mig att livslånga förhållanden är något helt utdaterat idag, och att man passar ihop med många, samt att "man vill inte äta samma mat varje dag", dvs när man tröttnat på partnern och inte har känslor längre, bryter man upp och söker sig en ny. Har man den inställningen tror jag inte att folk blir lika rädda för att binda sig, vilket kan vara något som vissa ser som ett hinder, man provar och ser om det finns attraktion och personkemi, gör det inte det så gör det inte.

Va?

Att svaret till komplicerade frågor ofta är så simpelt, men ack så obekvämt.

Bygger inte hela verksamheten av terapi på idén att patienten bär inom sig potentialen att bli bättre? Nog att det är väsensskilda ämnen, men den optimistiska idén att en person kan ändra en annan genom någon form av hårt arbete och mycket vilja är gemensamt. Misstänker att det är omöjligt att ändra en person som själv inte vill ändra sig - något du verkar ha lärt dig den hårda vägen, din yrpanna.

Varför blir du så jävla sur av (mitt) svar? Vi känner inte ens varandra så att du ska bry dig om hur (jag) ser på saken?

Du får väl hoppas att någon är tillräckligt dum och tror på dig?

Jag tänker inte se potential i någon som inte redan är där. Vad jag ser är ju vad jag hade gjort om jag var personen. Nu är ju inte jag den personen så personen kommer inte göra det. Det är en enorm skillnad. Och det är där vi råkar lura oss själva. Det behöver inte bli en hård väg, det räcker att man ser det en gång och lär sig en läxa.

Din alkisbror kommer inte sluta dricka
Din flickvän kommer inte sluta knarka
Dom luras för att dom inte vill stå ensamma
Problemfolk är just problemfolk pga personligheten och den är mycket svår att ändra.

Men sitt du där och fantisera om allt som kunde varit.. om han/hon enbart tänkte som…DU!