2025-11-21, 18:46
  #13
Avstängd
kyrkstockens avatar
Men för att kunna bli försörjda måste män höja sig över kvinnor. Så långt har de små liven inte tänkt ännu.
Citera
2025-11-21, 19:07
  #14
Medlem
Anybodykillers avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Glostrup
*Jämställdhet stavas så.

Jämställdhet är helt självklar, jag och min fru är jämställda eftersom vi är jämbördiga parter i vårt förhållande. Det innebär inte att vi tjänar lika eller delar på varje uppgift enligt millimeterrättvisa, utan att våra respektive åsikter väger lika tungt och att våra beslut är gemensamma.

För mig är vissa frågor viktigare än andra och min fru kanske har andra prioriteringar, så vi väger in olika mycket i olika beslut. Jag har inga behov av att bestämma saker som jag inte bryr mig om, och det är samma för min fru. Om vi har olika åsikt i ett ämne vi båda tycker är mycket viktigt, så resonerar vi och kommer till ett gemensamt beslut.

Vissa saker gör jag helt på egen hand (mina egna hobbies/vänner/inköp/annat) liksom min fru sköter sina. Vissa saker är det bara jag som styr, andra är det min bry som tar hand om. Detta enligt en uppdelning som har fallit sig naturlig över våra år tillsammans.

Jag tjänar mer än min fru, så jag försörjer oss i högre utsträckning än vd min fru gör. Men den obalansen har ingen inverkan på vem som bestämmer vad - vi är två vuxna människor, så vi pratar om hur vi vill göra saker.

Så vad menar du för sorts jämställdhet, som inte kan appliceras om det finns en ekonomisk obalans? Menar du att man måste tjäna på öret lika mycket för att kunna lyssna på varandra?
Undra varför (vissa) unga har svårt att skapa det på ett liknande naturligt sätt som du och din partner? Är det enbart att de vidhåller en föreställning om hur man efter kön "borde" vara? Varför?

Vi lever i en tid som präglas av individens friheter. Men ändå så söker så många efter hur man ska vara, vad man ska göra eller hur man ska tänka.
Citera
2025-11-21, 19:53
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Glostrup
*Jämställdhet stavas så.

Jämställdhet är helt självklar, jag och min fru är jämställda eftersom vi är jämbördiga parter i vårt förhållande. Det innebär inte att vi tjänar lika eller delar på varje uppgift enligt millimeterrättvisa, utan att våra respektive åsikter väger lika tungt och att våra beslut är gemensamma.

För mig är vissa frågor viktigare än andra och min fru kanske har andra prioriteringar, så vi väger in olika mycket i olika beslut. Jag har inga behov av att bestämma saker som jag inte bryr mig om, och det är samma för min fru. Om vi har olika åsikt i ett ämne vi båda tycker är mycket viktigt, så resonerar vi och kommer till ett gemensamt beslut.

Vissa saker gör jag helt på egen hand (mina egna hobbies/vänner/inköp/annat) liksom min fru sköter sina. Vissa saker är det bara jag som styr, andra är det min bry som tar hand om. Detta enligt en uppdelning som har fallit sig naturlig över våra år tillsammans.

*Kanske gör ett eller annat stavfel men då fokuserar du verkligen inte på det rätta.

Jag tjänar mer än min fru, så jag försörjer oss i högre utsträckning än vd min fru gör. Men den obalansen har ingen inverkan på vem som bestämmer vad - vi är två vuxna människor, så vi pratar om hur vi vill göra saker.

Så vad menar du för sorts jämställdhet, som inte kan appliceras om det finns en ekonomisk obalans? Menar du att man måste tjäna på öret lika mycket för att kunna lyssna på varandra?

Precis. Men att kvinnor då väljer att bli försörjda? Absolut att du är tillsammans med din fru och det är skillnad efter ca 15-20 år. Men problemet återstår för dagens unga vuxna att dom växt upp i detta landet då man både vill ha kakan och äta den.

Absolut också att alla ser livet genom sina egna ögon, men hade du inte haft en fru och haft på dig universums glasögon så hade kanske även du kunna se det från andra perspektiv.
__________________
Senast redigerad av Powell 2025-11-21 kl. 19:57.
Citera
2025-11-21, 19:57
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Jenny9
Idiot-tjejer som sätter sig själva i den situationen är idioter. Det är bara fluffigt och kul sålänge relationen funkar. Så jävla märkligt att det är totalt ute att lyssna till äldre generationer som redan uppfunnit hjulet flera gånger om.

Alla relationer står inte och faller med huruvida mannen vill slicka fitta eller inte. Finns kvinnor med betydligt djupare anknytning till sin partner än så vilket givetvis kan vara svårt för dig att relatera till.

Men som du kan se finns det fortfarande kvinnor som är rätt så konservativt lagda. Jag är inte ett dugg förvånad.

Att sätta undan lite kapital till kvinnans framtid är ingenting för en ekonomiskt kapabel man. Tvätt och städning (som en hemmafru gör) brukar ju falla inom ramen för det som städare gör. Så man kan sätta en städarlön här. En genomsnittlig städarlön kanske ligger på 27 lax/månad säger vi. Detta motsvarar 324 000 kronor per år. Ifall mannen avsätter 22 % av det beloppet så blir det 71 280 kronor per år (5940 kronor/månad).

5940 kronor per månad är en fissumma för en ekonomiskt kapabel man.

Så länge kvinnan har vett att se till att hon inte blir fattigpensionär i framtiden så ser jag inget problem här.

Väljer man rätt man som kvinna så blir man inte lämnad. Svårare än så är det inte.

Så nej, man är inte automatiskt korkad för att man vill bli försörjd av en kapabel man.
__________________
Senast redigerad av Pellefant775 2025-11-21 kl. 20:06.
Citera
2025-11-21, 20:01
  #17
Medlem
Jämställdhet finns inte, kvinnor väljer kvinnojobb men vill ha lika lön som manliga jobb. plus att de helst jobbar deltid.
Citera
2025-11-21, 20:05
  #18
Medlem
Sasha08s avatar
Det är skillnad på en kvinna som kan tillåta sin man försörja och en kvinna som vill bli försörjd
Citera
2025-11-21, 20:29
  #19
Medlem
halaltarzans avatar
Citat:
1 av 3 unga kvinnor vill bli försörjda

Var bara tillräckligt snygg och tillmötesgående så ska väl inte det vara några problem.
Citera
2025-11-21, 20:39
  #20
Medlem
Jag är kvinna och fostrad att tänka självständigt, haft två heltidsarbetande föräldrar och uppväxt på ett väldigt jämställt och ”korrekt” sätt.

Men jag har sedan jag kan minnas alltid velat bli mamma. Det var meningen med livet. Barn och familj. Men även såklart karriär.

När jag fick barn så märkte jag hur mina tankar och prioriteringar förändrades. Jag kände mig inte lika intresserad av en karriär som jag hade gjort tidigare och jag minns hur jag tänkte när jag var barn, då tyckte jag att mina föräldrar bara jobbade och levde ett jättetråkigt inrutat liv. Fyrkantigt. Så ville inte jag att mina barn skulle uppleva livet så jag var fast besluten sedan barnsben att jag skulle ha barn innan jag fyllt 25.

Så blev det.

Men jag var ju samtidigt inställd på att satsa på karriär, att lyckas arbetsmässigt.
Men detta suddades ut och när jag blev mamma så var det min främsta uppgift i livet att ta hand om mina barn som jag satt till världen och att alltid prioritera dem. Jag ville absolut inte att förskolan skulle se mina barn mer än jag själv och att mitt arbete skulle vara mitt främsta fokus. För så upplevde jag livet när jag var barn, inte för att mina föräldrar inte visade mig kärlek för det gjorde dem. Men jag tyckte aldrig om modellen som vi formas in i, där vi ska tänka på oss själva först och främst, där allt kretsar kring karriär och att jobbet alltid kommer först för att kunna leva. Det finns ingen mening med att bilda familj som strukturen ser ut och har utvecklats till.

Vi är jättemånga som drivs av en biologisk klocka och som inte vill något hellre än att vara förälder. I min värld så är man förälder på heltid och det innebär FULL närvaro.
Det krävs mer ansvar att äga ett husdjur än att ta hand om sina egna barn.

Jag hade gärna gått tillbaka till den gamla tiden då mammor var hemma med sina barn. Alltid. Tog hand om hem och barn.
Jag känner mig som ett tomt skal i hur samhället ser ut idag. Det är skamligt att säga högt att man vill vara en hemmamamma vilket innebär att vara en närvarande mamma. Inte en mamma som har sitt fokus främst på ett yrke.
Jag ser inte meningen med att bilda familj så som samhället ser ut idag.

Jag tror att vi är så många som känner exakt detta och framförallt den yngre generationen som vågar säga ifrån.

Det handlar inte om att äta kakan och ha den kvar, det handlar om att vi är biologiska varelser och inte robotar.
Vi har en gigantisk stress och utbrändhet i samhället. Vi äter så mycket medicin, så mycket antidepressiva för att vi mår så fruktansvärt dåligt.

Jag tycker absolut att det ska vara fullt möjligt ekonomiskt att kunna försörja en familj på en lön. För vi måste vara närvarande i våra barns liv. Inte som nu där det är en så stor glipa mellan oss.
Citera
2025-11-21, 21:13
  #21
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Dyngbaggen2
Män har en biologisk mekanism som fungerar som så att han vill försörja och om han gör det så mår han bra. Om mannen inte försörjer så kommer han drabbas av "depression" som egentligen beror på att han inte har ett syfte. Män är myror. Män arbetar och försörjer och tar omhand, och det kostar mannen ingenting utan tvärtom så gynnar det honom om han känner uppskattning. En vacker cirkel som har tagit oss ända hit, som uppenbarligen kliver några losers på tårna, men som kommer finnas kvar för evigt. Maskulinitet.

Förr jobbade mannen medan kvinnan var hemma och födde barn och tog hand om markservicen. Sedan ville mannen skiljas och hade inte ett korvöre sparat. Det var alltså på tiden att kvinnor började jobba och dra sitt strå till stacken. Dessutom fick kvinnan egna pengar och fick på så vis mer frihet. Vilket gjorde att fler familjer kunde unna sig nyare bil, fler resor, nya möbler och kanske en insatslägenhet. Radhus eller helt enkelt en villa. Eftersom kvinnan började arbeta så fick också mannen vara hemma och hjälpa till. Hela samhället går ut på att fler arbetar och att fler kan köpa alla de varor och tjänster som finns att tillgå. Det kallas köpkraft.

Om du använde huvet till mer än att sätta mössan på, så hade du förstått att kvinnor och män behöver varandra och tillsamman bildar dom en enhet som hjälper varandra. Maskulin kan man vara ändå och feminin kan hon vara ändå. I grund och botten är vi ganska lika.

Du däremot verkar vilsen. Hur står det till med din manliga identitet. Egentligen
__________________
Senast redigerad av Bromsslangen 2025-11-21 kl. 21:16.
Citera
2025-11-21, 21:15
  #22
Medlem
Klappasäftens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av ShalvaOr
Jag är kvinna och fostrad att tänka självständigt, haft två heltidsarbetande föräldrar och uppväxt på ett väldigt jämställt och ”korrekt” sätt.

Men jag har sedan jag kan minnas alltid velat bli mamma. Det var meningen med livet. Barn och familj. Men även såklart karriär.

När jag fick barn så märkte jag hur mina tankar och prioriteringar förändrades. Jag kände mig inte lika intresserad av en karriär som jag hade gjort tidigare och jag minns hur jag tänkte när jag var barn, då tyckte jag att mina föräldrar bara jobbade och levde ett jättetråkigt inrutat liv. Fyrkantigt. Så ville inte jag att mina barn skulle uppleva livet så jag var fast besluten sedan barnsben att jag skulle ha barn innan jag fyllt 25.

Så blev det.

Men jag var ju samtidigt inställd på att satsa på karriär, att lyckas arbetsmässigt.
Men detta suddades ut och när jag blev mamma så var det min främsta uppgift i livet att ta hand om mina barn som jag satt till världen och att alltid prioritera dem. Jag ville absolut inte att förskolan skulle se mina barn mer än jag själv och att mitt arbete skulle vara mitt främsta fokus. För så upplevde jag livet när jag var barn, inte för att mina föräldrar inte visade mig kärlek för det gjorde dem. Men jag tyckte aldrig om modellen som vi formas in i, där vi ska tänka på oss själva först och främst, där allt kretsar kring karriär och att jobbet alltid kommer först för att kunna leva. Det finns ingen mening med att bilda familj som strukturen ser ut och har utvecklats till.

Vi är jättemånga som drivs av en biologisk klocka och som inte vill något hellre än att vara förälder. I min värld så är man förälder på heltid och det innebär FULL närvaro.
Det krävs mer ansvar att äga ett husdjur än att ta hand om sina egna barn.

Jag hade gärna gått tillbaka till den gamla tiden då mammor var hemma med sina barn. Alltid. Tog hand om hem och barn.
Jag känner mig som ett tomt skal i hur samhället ser ut idag. Det är skamligt att säga högt att man vill vara en hemmamamma vilket innebär att vara en närvarande mamma. Inte en mamma som har sitt fokus främst på ett yrke.
Jag ser inte meningen med att bilda familj så som samhället ser ut idag.

Jag tror att vi är så många som känner exakt detta och framförallt den yngre generationen som vågar säga ifrån.

Det handlar inte om att äta kakan och ha den kvar, det handlar om att vi är biologiska varelser och inte robotar.
Vi har en gigantisk stress och utbrändhet i samhället. Vi äter så mycket medicin, så mycket antidepressiva för att vi mår så fruktansvärt dåligt.

Jag tycker absolut att det ska vara fullt möjligt ekonomiskt att kunna försörja en familj på en lön. För vi måste vara närvarande i våra barns liv. Inte som nu där det är en så stor glipa mellan oss.

Att du som 25-åring och går runt och tror att husdjur är mer krävande än barn då lever du på en annan planet! Väx upp!

Får uppfattningen att du inte är en mogen tjej.
Citera
2025-11-21, 21:16
  #23
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av ShalvaOr
Jag är kvinna och fostrad att tänka självständigt, haft två heltidsarbetande föräldrar och uppväxt på ett väldigt jämställt och ”korrekt” sätt.

Men jag har sedan jag kan minnas alltid velat bli mamma. Det var meningen med livet. Barn och familj. Men även såklart karriär.

När jag fick barn så märkte jag hur mina tankar och prioriteringar förändrades. Jag kände mig inte lika intresserad av en karriär som jag hade gjort tidigare och jag minns hur jag tänkte när jag var barn, då tyckte jag att mina föräldrar bara jobbade och levde ett jättetråkigt inrutat liv. Fyrkantigt. Så ville inte jag att mina barn skulle uppleva livet så jag var fast besluten sedan barnsben att jag skulle ha barn innan jag fyllt 25.

Så blev det.

Men jag var ju samtidigt inställd på att satsa på karriär, att lyckas arbetsmässigt.
Men detta suddades ut och när jag blev mamma så var det min främsta uppgift i livet att ta hand om mina barn som jag satt till världen och att alltid prioritera dem. Jag ville absolut inte att förskolan skulle se mina barn mer än jag själv och att mitt arbete skulle vara mitt främsta fokus. För så upplevde jag livet när jag var barn, inte för att mina föräldrar inte visade mig kärlek för det gjorde dem. Men jag tyckte aldrig om modellen som vi formas in i, där vi ska tänka på oss själva först och främst, där allt kretsar kring karriär och att jobbet alltid kommer först för att kunna leva. Det finns ingen mening med att bilda familj som strukturen ser ut och har utvecklats till.

Vi är jättemånga som drivs av en biologisk klocka och som inte vill något hellre än att vara förälder. I min värld så är man förälder på heltid och det innebär FULL närvaro.
Det krävs mer ansvar att äga ett husdjur än att ta hand om sina egna barn.

Jag hade gärna gått tillbaka till den gamla tiden då mammor var hemma med sina barn. Alltid. Tog hand om hem och barn.
Jag känner mig som ett tomt skal i hur samhället ser ut idag. Det är skamligt att säga högt att man vill vara en hemmamamma vilket innebär att vara en närvarande mamma. Inte en mamma som har sitt fokus främst på ett yrke.
Jag ser inte meningen med att bilda familj så som samhället ser ut idag.

Jag tror att vi är så många som känner exakt detta och framförallt den yngre generationen som vågar säga ifrån.

Det handlar inte om att äta kakan och ha den kvar, det handlar om att vi är biologiska varelser och inte robotar.
Vi har en gigantisk stress och utbrändhet i samhället. Vi äter så mycket medicin, så mycket antidepressiva för att vi mår så fruktansvärt dåligt.

Jag tycker absolut att det ska vara fullt möjligt ekonomiskt att kunna försörja en familj på en lön. För vi måste vara närvarande i våra barns liv. Inte som nu där det är en så stor glipa mellan oss.

Förr gick det för kvinnor att kombinera att vara förälder heltid och samtidigt jobba för brödfödan. När vi var samlare och jägare, så kunde barnen gå och samla med sina mammor. När vi levde i bondesamhället, var barnen på gården där mamman jobbade.

Det är väl i det moderna samhället det inte går att både jobba och ha barnen omkring sig samtidigt. Iaf inte vad gäller flertalet jobb.

Du hade kanske kunnat trivas med att tex jobba som bonde på en gård, tjäna pengar ihop med din make och ha era barn nära? Lite: tillbaka till rötterna.

Bli försörjd, låter ju mer som att kvinnan skulle vara ett barn till sin make.
Citera
2025-11-21, 21:24
  #24
Medlem
Onlyfans-luder vill att män betalar allt, det är den kvinnliga frigörelsen ultimata mål, att slippa jobba men få allt ändå
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in