Vad är poängen med tidskriften Kvartals disposition?

Vad innebär det konkret, att "en redaktör som presenterar någon annans text" i Kvartal? Vad har redaktören tillfört, när han/hon "presenterar"?

”Redaktören har valt ut denna text för att den håller god kvalitet och kan förväntas intressera våra läsare”.

Igår skrev Kvartals VD Ludde Hellberg en text om Kvartals nya disposition:

"Som de flesta av er nog märkt så har vi i höst introducerat en helt ny kategorisering av journalistiken. I stället för att följa den gamla papperstidningslogiken med bilagor och vinjetter som ”debatt”, ”kultur” och ”reportage” så sätter vi den personliga avsändaren – eller profilen som vi valt att kalla det – i centrum. Vi försöker därmed leva som vi lär och lämnar till dig som läsare att tänka själv och dra dina egna slutsatser om vad det är för typ av text du tagit del av.

Vi tror att den här strukturen är mer transparent och samtidigt att den kommer ge plats åt en större mångfald av röster och perspektiv: Ni har redan fått bekanta er med en rad nya profiler i höst men de närmaste två veckorna kommer ni att få lära känna betydligt fler.

Både nya och befintliga profiler styr över sina respektive profilsidor på Kvartal. Du hittar exempelvis alla mina artiklar (och poddar, om jag skulle vara med i några) på kvartal.se/luddehellberg.

Och det här är viktigt: Det jag skriver i mina texter är mina uppfattningar – inte Kvartals. Samma sak gäller för alla våra profiler. Det här kommer ta ett tag för vissa att vänja sig vid, men det är vår övertygelse att det är hög tid att göra upp med den gamla föreställningen om att alla journalister som arbetar på en och samma redaktion alltid håller med om det som publiceras i tidningen, och alltid står bakom ”tidningens linje”. "

https://kvartal.se/luddehellberg/artiklar/ar-du-en-vit-kanin/cG9zdDoyOTUzNQ

Argumenten för det nya upplägget är inte trovärdiga.

1. Kvartal "[sätter] den personliga avsändaren – eller profilen som vi valt att kalla det – i centrum. Vi försöker därmed leva som vi lär och lämnar till dig som läsare att tänka själv och dra dina egna slutsatser om vad det är för typ av text du tagit del av."

Eh? Den sedvanliga kategoriseringen av en tidnings material är inte till för att läsaren ska få veta "vad det är för typ av text" man redan har läst. Kategoriseringen är till för att man ska hitta material, som man vill läsa.

2. Kvartal "tror att den här strukturen är mer transparent och samtidigt att den kommer ge plats åt en större mångfald av röster och perspektiv ... nya och befintliga profiler styr över sina respektive profilsidor på Kvartal ... det är vår övertygelse att det är hög tid att göra upp med den gamla föreställningen om att alla journalister som arbetar på en och samma redaktion alltid håller med om det som publiceras i tidningen, och alltid står bakom ”tidningens linje”."


På vilket sätt skulle Kvartals upplägg vara "mer transparent"? Exakt VAD är det som blir "mer transparent" för läsaren med det här upplägget??

.....

Är det märkliga, läsarovänliga upplägget möjligen ett sätt för Kvartal att värva skribenter med gigantiska egon?

Skribenter som inte ka tänka sig att skriva i samma publikation som X eller Y - varför de får s.a.s. var sin separata substack hos Kvartal?

Vore väl roligare att de sysslade med gräv, vad gör de nu? Massa journalister som förvisso ofta gått sin egen väg och avhandlat en del intressant (som Jenny strindlöf) men behövs fler tyckomaner? Tycker mest de verkar skriva sina egna åsikter eller stick. Lite mähä sådär, svds ledarsida. lapo lappin gjorde ju ändå några roliga avslöjanden om schulman och läckberg, djupare än så har det väl inte blivit. Den där duktiga grävaren petter från uppdrag granskning kom dit, men stack tillbaka till svt rätt snabbt (bra, större räckvidd osv).

Ja, väldigt flummigt. Varför behöver någon presentera en annan? Nu blev det ju nästan mer att presentatören tar huvudfokus istället för skribenten? "Tankar", som om vi behöver fler journalisters åsikter..

Vad menar du? Det enda de lägger ut på fredagen är väl fredagsintervjun? Ganska ordinär frågepodd tycker jag, knappast mer högkvalitativ än Victor barth krons eller hotspots intervjuer. Blomgren och gröning (epoch times va?) är väl ok också (förutom deras besatthet av kärnkraft, "demokratiiiin" och landsbygsfrågor samt lottas ständiga hysteriska skratt och läspande) intressanta gäster om inte annat.

Jag håller med.
Det är ett väldigt märkligt upplägg som framhåller skribenter (eller profiler) mer än innehållet. Jag har gett den här konstruktionen en tid men jag begriper det ännu inte, och lite less börjar jag bli eftersom det känns som att jag missar material hela tiden.

Det är så mycket knepigt i upplägget, och just att det blir svårare att följa ämnen är inte en fördel. Det är faktisk bara en klar nackdel. Jag har från läsarperspektiv svårt att se någon som helst vinst.
Synd att de behandlar sin skapelse så här.

Men det är klart, om inte skribenterna i Kvartal vet vad de skriver om, i alla fall så pass att de klarar av kategorisera in sina texter på något vettigt sätt, så är det naturligtvis enklare att låta alla sitta i samma stora sal och prata om allt.
Låter som en drömtillvaro för medelmåttiga krönikörer. Är det kanske slutmålet med Kvartal?

Kanske det är så här Flashback borde göra?
Bort med alla underforum och låt alla trådstarter vara i ett enda forum. Forumet kan heta ”Allt”, och där finns just allt, en enda stor osorterad stapel med trådar. Men högst upp på sidan finns såklart en presentation av Flashbacks samtliga ”profiler/användare”.
Som läsare får man då enligt Luddes idé "tänka själv" och dra "egna slutsatser om vad det är för typ av text du tagit del av."

I anslutning till trådens ämne, kring hur märkligt Kvartal valt att bygga sin sida, så avslutade jag nyligen min prenumeration på Kvartal. Efter att jag började fundera på hur mycket jag betalade och hur lite jag numera fick ut av min prenumeration så var valet enkelt.

Deras upplägg uppfattar jag som spretigt, ologiskt och faktiskt i längden svårt att intressera sig av. Jag kom helt enkelt på mig själv med att läsa allt mindre på deras sida.

Jag som t.ex. inte bryr mig om hur avsändaren av en artikel ser ut skall nu i Kvartals nytänk tvingas intressera mig i sådant. Varför? Jag vill inte bry mig om det. Jag struntar i hur någon skribent ser ut, även om man från Kvartals redaktion tycker att jag bör intressera mig i sådant. Varför vill man det?
Bara den detaljen och den frågan gör att jag blir allt mer kritiskt kring materialet.

Vad är idén? Har de ens någon riktig idé? Är det en utveckling, en avveckling eller kanske ett svaghetstecken?

Kanske de bara följer mönstret från många andra magasin och tidningar där krönikörer får allt större utrymme, trots att dessa krönikörer inte har mer matnyttigt att skriva, utan egentligen bara bidrar med mer vattentramp i alla möjliga ämnen. Men kända namn och ansikten säljer trots allt och kanske det finns något i detta som man man försöker spinna på och hoppas på att utveckla.