Peter Pan-syndromet: varför växer vissa personer aldrig upp?

Det handlar ju i praktiken bara om att människor nuförtiden har en massa val och möjligheter som inte fanns tidigare. Det vanliga Svensson livet lockar väl inte folk heller speciellt mycket nuförtiden, utan ses som ett nödvändigt ont.

Vi ska vara glada över att vi har folk som bryter mot normer som bara finns till för sin egen skull. Då öppnas vägar till ett rikare liv som vi som samhälle kan ha nytta av.

Jag har självdiagnostiserat mig med Peter Pan syndrom.

Magisterexamen från ett av Sveriges bästa universitet, men karriären kom av sig, minst sagt. Eller den kom liksom inte igång. Aldrig haft ordinarie anställning, enbart tidsbundna vikariat och är 40+.

Aldrig bildat familj. När jag var i 20-30 års åldern såg jag ner på kompisar som var sambos, fick ungar och tog bostadslån. Var inte det minsta avundsjuk, jag ville bara supa på helgerna och dra på schyssta metalspelningar. Vips så sitter jag här ensam, tjugo år senare, när jämnårigas ungar tar studenten och pluggar på högskola.

Har tidvis haft stora alkoholproblem och har under hela mitt vuxna liv haft återkommande depression och ångest, alltså samsjuklighet av substansmissbruk och psykisk ohälsa. Sedan har jag också alltid haft dåligt självförtroende, låg självkänsla och lågt "driv", vilket gör mig passiv. Angående karriären, så är jag definitivt enligt femfaktormodellen neurotisk och inte samvetsgrann, vilket nog förklarar en hel del: https://www.thomas.co/sv/resources/type/hr-guides/vad-ar-femfaktorteorin-big-5

Börjar också tro att jag kan ha ängslig personlighetsstörning: https://psykologi.se/psykisk-ohalsa/angsligt-personlighetsstorning/

Det är ju inte så att jag medvetet saboterat yrkeskarriären eller aktivt avvisat familjebildning, utan det är min personlighet och karaktär som satt käppar i hjulet för mig.

Autist?

Du får steppa upp ditt game och höja ditt marknadsvärde. Du säger att du aldrig hittar någon du vill ha. Den du vill ha kanske inte vill ha det du kan erbjuda just nu. Du får se till att höja dig själv eller sänka dina krav helt enkelt.

Folk bor ju hemma till de är minst 30. Man bara lägger smutskläderna i en hög så tvättas dom av morsan. Öppnas kylskåpet finns massor av mat som någon annan burit hem. Körkort behövs inte, finns ju minst två chaufförer i familjen. Allt livet kräver; wi-fi, verktyg, möbler, köksprylar plus allt annat finns redan på plats. Hålla på och krångla med bostadslån, amorteringar, elräkningar och hemförsäkring slipper man också.

Inte undra på att massa människor fortsätter vara barn ända in i medelåldern. Finns liksom väldigt få incitament att lämna det kravlösa livet som ständig softare.

Det fyller väl sin funktion.
Men det är klart man kan tycka det finns bättre saker att göra.

Men vi har olika blockader.
Låt ingen mobb mobba er. Låt er inte skrämmas. Älska varandra.

Kanske intressant att ta upp skytten i Örebro.

1. Avslutade aldrig en utbildning eller skaffade heltidsarbete.
2. Levde på socialbidrag.
3. Försökte klara av krav från arbetsförmedlingen om att fixa studier vid Komvux, men lyckades inte.
4. Misstänks ha tagit droger.
5. NPF-diagnos.
6. När pengarna tröt valde han att skjuta upp platsen för hans misslyckande och oförmåga att fixa utbildning och arbete samt indraget bidrag som förmodligen finansierade hans drogmissbruk.

Till detta har vi offentliga myndigheter som säger att du ska skaffa en utbildning från ett utbildningssystem som bedriver inflation på något som inte genererar ett arbete och fixar du inte arbete, d.v.s. inte har kontakter eller tillhör rätt grupp så hamnar du på ett stickspår.

Då blir det ju lättare att återgå till det som tidigare gav trygghet och fungerade, där hans tillvaro var droger och offentliga bidrag. När det inte längre gick blev det ett våldsamt svar.

Örebro skytten var ganska ordentligt skadad redan från början, så det går nog inte helt att jämföra med någor Peter Pan syndrom. Det handlade mera om att systemet inte fungerade.

Jag tror du har helt rätt. Numera kan man leva i en digital låtsasvärld där man kan "identifiera" sig efter egna önskemål och man har därför mindre krav på sig att passa in i en social gemenskap i den verkliga världen där det förväntas att man ska klara av vissa saker. Numera finns det folk i 30-årsåldern som inte kan laga mat själva. Att ta ansvar är krävande eftersom man då är den som kan lastas när det går fel. Det är enklare att fly ansvar och skylla på andra.

Ja, jag läste nyligen att flera basic skills, som att läsa en analog klocka, är på väg att försvinna. Det är en del av fördumningsprocessen. Fördumningsprocessen leder i sin tur till infantilism.

Så är det. Är man okunnig krävs att någon annan ska ta besluten åt en. Eftersom mycket i samhället tvingas att anpassas sig till den minsta gemensamma kunskapsnämnaren är fördumning ett oundvikligt slutresultat.

Sen innebär ju AI att många yrkens kunskapsbas urholkas, och det blir en nedåtspiral. Du behöver inte kunna läsa kartor, laga hissar eller operera människor, AI fixar alla instruktioner så det är bara att följa. Men fördumningsprocessen gör ju att folk blir sämre på att läsa instruktioner.

Ett annat problem är ju att AI och LLM:er inte alltid producerar korrekt information. En del verkar tro att de kommunicerar med någon sorts allvetande kunskapsmaskin när de använder chatbotar utan att inse att en chatbot aldrig vet om den producerar rätt svar eller inte. Om man som användare inte kan utvärdera svaren från en chatbot och får felaktig information som man inte inser är felaktig har kunskapssamhället tagit ett steg tillbaka.