Kampanjen "En vecka fri från våld" 2025 pågår – men bara för vissa offer

Det är svårt att förstå att det här sker år 2025 i ett land som säger sig värna mänskliga rättigheter.
När Polisen, Länsstyrelsen, regeringen, Jämställdhetsmyndigheten, SKR och kommunerna nu lanserar ”En vecka fri från våld” låter det som att man vill omfatta alla som drabbas.

Men läser man texterna inser man något annat: Veckan är inte könsneutral, inte faktabaserad och inte i linje med svensk grundlag. Den handlar i praktiken om en enda kategori offer – kvinnor.

Det är inte bara anmärkningsvärt. Det är diskriminerande. Fakta säger ca 400 000 män är i dagsläget offer för våld i nära relation – politiken säger noll

Staten har alltså just publicerat rapporten Tystnadens pris (2025), den största kartläggningen som gjorts av våld i nära relationer i Sverige. Den är tydlig:
* cirka 400 000 män utsätts varje år
* cirka 400 000 kvinnor utsätts varje år
* män drabbas främst av psykiskt, ekonomiskt och socialt våld, men även fysiskt. Dessa våldsformer är starkt kopplade till självmord, där män står för 75 % av alla fall. Hundratals dödsfall per år.
* det här är inte kontroversiellt. Det är ren forskning. Känt sedan länge egentligen. Och det är regeringens egna siffror.

Trots detta väljer Polisen, Länsstyrelsen, Jämställdhetsmyndigheten, Brottsoffermyndigheten – med statens pengar – att definiera hela veckan i termer av ”mäns våld mot kvinnor”, utan att nämna män som offer överhuvudtaget.

Hur kan myndigheter med full vetskap om forskningen ändå kommunicera som om halva våldet inte existerar?

Det blir värre: staten betalar för ensidigheten. Initiativet för kampanjen är skapat av Unizon och MÄN (en feministorganisation för män, där allt våld i nära relationer skylls på män), och får ekonomiskt stöd av staten. Totalt får sektorn cirka 500 miljoner per år i offentligt stöd.

Det är alltså skattebetalarnas pengar som finansierar ett budskap som:
* osynliggör män som brottsoffer
* osynliggör utsatta pojkar
* även osynliggör hbtq-offer
* motverkar FN:s riktlinjer om könsneutral brottsofferstöd
* bryter mot svenska grundlagens krav på lika behandling

Att kalla det här för ”förebyggande arbete” är som att kalla det brandskydd när man släcker halva huset och låter resten brinna.

”Män är överrepresenterade som förövare” – men det är inte hela sanningen. Det återkommande argumentet från myndigheter är att ”män står för mer våld”. Det stämmer på vissa områden, men inte på alla. Och framför allt inte på de delar där mörkertalet är störst.

Forskning visar att kvinnor i nära relationer oftare står bakom:
* psykiskt våld
* kontrollbeteenden
* ekonomiskt våld
* falska anklagelser
* umgängessabotage

Samma mönster syns i statliga rapporten Tystnadens pris, men det nämns inte alls i kampanjmaterialet. Varför? Därför att det inte passar den vänsterpolitiska berättelsen. Det är könsideologisk korruption i statlig, regional och kommunal förvaltning.

Den mest obehagliga sanningen: självmorden Om ”En vecka fri från våld” tog sitt uppdrag på allvar skulle man prata om det mest dödliga våldet vi har i Sverige: självmorden.

2023 tog 2 100 människor sitt liv.
1 648 av dem var män.

Det är det våld i nära relation som ingen kampanj under vecka 47 ens nämner.
Trots att forskningen är glasklar: psykiskt våld, social isolering, förnedring och relationstrauma är starka riskfaktorer för suicid.

Att utesluta män ur kampanjen är därför inte bara diskriminerande – det är farligt.

Regeringen raggar kvinnliga röster – och offrar män och pojkar
Det här är kärnan i problemet.
Det finns inga rationella skäl att exkludera halva våldet.
Det finns bara politiska.

Den borgerliga regeringen fortsätter driva samma könsideologiska linje som vänstern med S,V och MP gjorde i 20 år – eftersom de tror att kvinnor som grupp vill ha just den berättelsen.

Det är ett cyniskt antagande.
Och det offrar män och pojkar som inte passar in i PR-bilden.

Vill man minska våld i nära relationer – då är lösningen enkel
Gör kampanjen könsneutral.
Inkludera alla offer.
Låt samhällets stöd bygga på behov, inte berättelse och kön.
Inför statistik som går att följa.
Sluta gömma män i kategorin ”grov fridskränkning” där kvinnor, barn och hedersbrott blandas ihop.
Stärk psykiatrin för män i separation – en av de största riskfaktorerna för både våld och självmord.
Kravställ myndigheter, precis som FN och EU förespråkar:
Alla brottsoffer ska ha rätt till stöd, oavsett kön.

Det enda vi inte kan göra är detta: fortsätta blunda

”En vecka fri från våld” skulle kunna vara något viktigt. Det skulle kunna vara veckan då Sverige visar mod och lyfter fram alla som drabbas.

I stället blev det ännu en vecka där man pratar om hälften av verkligheten och hoppas att ingen märker resten.

Men vi märker.
Och vi är många som inte längre accepterar en halv jämställdhetspolitik som bara gäller när offret är kvinna.

Vill vi ha ett Sverige fritt från våld måste vi börja med en enkel princip: Se verkligheten – inte vänsterns könsideologi som faktiskt bryter mot lagarna och korrumperar Sveriges offentliga förvaltningar. Och som Tidö-regeringen nu cyniskt fortsätter med.

Våld är fysiskt tvång eller bestraffning. Det finns inget "ekonomiskt" eller "psykiskt" våld.

Tveklöst kommer dock de nya bastuklubbarna ("Aktivistklubbarna") o.s.v. att böla om alla orättvisor mot män under sin nästa "kafferep och brottning"-session.

Våld är alltså bara ”slag” för dig? Okej. Men då får du nog förklara varför både svensk lag, WHO, Europarådet, Jämställdhetsmyndigheten och Brå envisas med att räkna psykiskt och ekonomiskt våld som våld. Alla dessa aktörer har alltså fel – men Chepo på Flashback har rätt? Det är rätt starkt självförtroende ändå. En okunnigt bölande dumfan som är vänsterfeminist? Varför skriver du ens istället för att googla?

Grejen är enkel: om du bara räknar blåmärken missar du hälften av verkligheten – den halva som leder till depression, söndertrasad ekonomi, isolering, förlorade barn och, i värsta fall, självmord. Tystnadens pris visar hur 400 000 män och 400 000 kvinnor lever i våld varje år i Sverige, och att psykiskt, fysiskt och ekonomiskt våld är vanligast. Inte sällsynt – vanligast. Samhällskostnad: miljardbelopp i vård, sjukskrivning och LVU-ärenden.

Så när du avfärdar det med ”det finns inget psykiskt våld”, då låter du lite som någon som hellre vill försvara sin världsbild än hjälpa människor. Och det väcker ju en enkel fråga:

Varför är det så viktigt för dig att vissa sorters våld inte ska räknas? Vad är det du försöker skydda – din analys, eller din prestige? Är du från 1930-talet?

För Sveriges bästa är det tydligt: vi vinner ingenting på att blunda för halva problemet. Det är inte ”aktivism”. Det är samhällsekonomi, folkhälsa och ren logik. Att förstå våld är inte att fjolla till samhället – det är att göra det starkare.

Vill du ha ett land där vi löser problemen, eller ett där vi låtsas att de inte finns?

Right: så fort man införlivar begreppet "våld" i någonting så blir det ett problem som måste lösas. "Ekonomiskt våld" har man uppfunnit i typ förrgår för att framledes skapa en lösning där man med tvångsmedel förhindrar att ett hushåll på något vis gör anspråk på en enskild familjemedlems resurser. På sikt blir den magiska lösningen att det inte finns fördelningsbara resurser utan att all ekonomi och konsumtion individualiseras. Det "ekonomiska våldet" löser sig då genom "mer kontroll", troligtvis genom ett system med sociala krediter.

Jag skiter i dina älskade myndigheter och överstatliga organisationer. Jag vet vad de vill.

Du skiter och skiter. Chepo… du gör det nästan för enkelt. Du ”tror inte” på psykiskt eller ekonomiskt våld – samtidigt som alla som faktiskt jobbar med våld (Brå, WHO, Europarådet, domstolarna) beskriver just de två som de vanligaste i Sverige. Det är inte en åsikt. Det är data.

Så varför trotsar du allt detta? Här är det obehagligt enkla svaret: Den som vägrar erkänna psykiskt och ekonomiskt våld brukar ofta vara den som gynnas av att ingen mäter det.

Och där har du ditt dolda motiv. Du poserar barnsligt tomt som ”systemkritiker”, men egentligen försvarar du bara gamla beteenden som inte tål insyn. Du försvarar kvinnor som förövare. Det är därför du hatar begreppet ”ekonomiskt våld” – det gör kontroll synlig. Samma med psykiskt våld – det gör manipulation mätbar.

När du skriver ”jag skiter i myndigheter och organisationer” säger du egentligen: ”Jag vill inte få mina egna normer prövade mot forskning.”

Och din svagaste punkt? Du erbjuder noll förslag, noll lösningar, bara reflexmässigt gnäll. Du har inte ett ord om barn som far illa. Inte ett ord om män som tar livet av sig. Inte ett ord om kvinnor som kontrolleras. Bara du mot ”systemet”.

Vad skrämmer dig mest – att våld kan vara mer än slag, eller att du plötsligt inte har tolkningsföreträde längre?

Det är där det bränns, eller hur?