Citat:
Började dricka ensam under Covid. Sökte hjälp hos vårdcentralen för tre år sedan och blev så klart soc-anmäld (respekterar det). Var då nykter i tre månader tack vare terapeut och Antabus och gick på AA men det tar för mycket tid och motivationen fanns ju inte på riktigt.
Nu är det värre och jag vågar inte söka hjälp, för det funkar ju inte och skammen som kommer med att bli anmäld och att barnens andra förälder (frånskilda) skulle bli kallad till möte på soc.
Detta är min mardröm då jag själv växte upp på samma sätt med en utåt sett välfungerande men supande mentalt frånvarande förälder.
Har Antabus hemma och är nykter någon dag då och då men det håller aldrig.
Dricker ca 1 liter vin varje dag. Börjat dricka handsprit på toan på jobbet, tror jag sköter det ok men kanske luktar alkohol. Drar mig undan från allt. Klarar ekonomin och är snäll mot tonårsbarnen men erbjuder dem typ inget. Bråkar på telefon med min särbo, tror inte att de förstår hur illa det är men de dricker också något typ varje dag. Senast i förrgår minns jag inte ens att vi pratat och vilka elaka saker jag tydligen sa.
Kommer att supa bort mig själv, mina barn, mitt jobb. Och känner inget hopp. Ser ingen praktiskt lösning.
Nu är det värre och jag vågar inte söka hjälp, för det funkar ju inte och skammen som kommer med att bli anmäld och att barnens andra förälder (frånskilda) skulle bli kallad till möte på soc.
Detta är min mardröm då jag själv växte upp på samma sätt med en utåt sett välfungerande men supande mentalt frånvarande förälder.
Har Antabus hemma och är nykter någon dag då och då men det håller aldrig.
Dricker ca 1 liter vin varje dag. Börjat dricka handsprit på toan på jobbet, tror jag sköter det ok men kanske luktar alkohol. Drar mig undan från allt. Klarar ekonomin och är snäll mot tonårsbarnen men erbjuder dem typ inget. Bråkar på telefon med min särbo, tror inte att de förstår hur illa det är men de dricker också något typ varje dag. Senast i förrgår minns jag inte ens att vi pratat och vilka elaka saker jag tydligen sa.
Kommer att supa bort mig själv, mina barn, mitt jobb. Och känner inget hopp. Ser ingen praktiskt lösning.
För dom allra värsta och svåraste typerna av psykisk ohälsa (missbruk är en av dom), så finns det en sak som faktiskt kan hjälpa från grunden. Det är att söka dig mot någon form av religion/spiritualitet/andlighet. Hur mycket ateist du än är och hur mycket du än tycker det är trams, så är det ett sätt som faktiskt kan komma åt och lösa problemet.
Någon i tråden dissar AA, men lyssna inte på dom. Anledningen till att AA och dylikt funkar är för att det grundar sig i att du har en relation med gud. Poängen med att ha en relation med gud/universum, när man har så svåra psykiska problem som missbruk, är att det kommer inte vara du själv som fixar problemet och gör dig frisk. Utan det släpps helt och hållet till denna "övre makt" - ja, bokstavligt talat så är det så du kommer göra psykologiskt, låta bli att lösa det själv och låta gud göra det - och det är så det fungerar. Detta gäller inte bara för missbruk just utan alla riktigt svåra psykiska problem som tex djup depression, självmordsbenägenhet, psykos, kronisk ångest osvosv kan bli läkt via just den vägen.
Du är slutkörd i själen och orkar inte känslomässigt hitta rätt sätt att ta dig ur detta på egen hand. När det är på en sådan nivå så är det vägen via något religiöst/spirituellt som hjälper.
Sök runt lite på "spiritual awakening" och se om det fångar ditt intresse och om du känner en "pull" av din energi mot det hållet. Kolla lite klipp på YouTube på något som heter "dark night of the soul", kanske kan du relatera med dina psykiska besvär. Eller för all del, börja gå på AA möten i någon kyrka nånstans.
Det låter flummigt men vart ska du annars vända dig när vanliga vården sjukligt nog inte kan behandla psykisk ohälsa ordentligt. Om du är tillräckligt desperat vilket du verkar vara, så kanske du ger detta en chans. Hoppas det!
__________________
Senast redigerad av SoulOfSophia 2025-11-15 kl. 19:03.
Senast redigerad av SoulOfSophia 2025-11-15 kl. 19:03.