2025-11-15, 19:01
  #13
Medlem
SoulOfSophias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av f-fab
Började dricka ensam under Covid. Sökte hjälp hos vårdcentralen för tre år sedan och blev så klart soc-anmäld (respekterar det). Var då nykter i tre månader tack vare terapeut och Antabus och gick på AA men det tar för mycket tid och motivationen fanns ju inte på riktigt.

Nu är det värre och jag vågar inte söka hjälp, för det funkar ju inte och skammen som kommer med att bli anmäld och att barnens andra förälder (frånskilda) skulle bli kallad till möte på soc.

Detta är min mardröm då jag själv växte upp på samma sätt med en utåt sett välfungerande men supande mentalt frånvarande förälder.

Har Antabus hemma och är nykter någon dag då och då men det håller aldrig.

Dricker ca 1 liter vin varje dag. Börjat dricka handsprit på toan på jobbet, tror jag sköter det ok men kanske luktar alkohol. Drar mig undan från allt. Klarar ekonomin och är snäll mot tonårsbarnen men erbjuder dem typ inget. Bråkar på telefon med min särbo, tror inte att de förstår hur illa det är men de dricker också något typ varje dag. Senast i förrgår minns jag inte ens att vi pratat och vilka elaka saker jag tydligen sa.

Kommer att supa bort mig själv, mina barn, mitt jobb. Och känner inget hopp. Ser ingen praktiskt lösning.

För dom allra värsta och svåraste typerna av psykisk ohälsa (missbruk är en av dom), så finns det en sak som faktiskt kan hjälpa från grunden. Det är att söka dig mot någon form av religion/spiritualitet/andlighet. Hur mycket ateist du än är och hur mycket du än tycker det är trams, så är det ett sätt som faktiskt kan komma åt och lösa problemet.

Någon i tråden dissar AA, men lyssna inte på dom. Anledningen till att AA och dylikt funkar är för att det grundar sig i att du har en relation med gud. Poängen med att ha en relation med gud/universum, när man har så svåra psykiska problem som missbruk, är att det kommer inte vara du själv som fixar problemet och gör dig frisk. Utan det släpps helt och hållet till denna "övre makt" - ja, bokstavligt talat så är det så du kommer göra psykologiskt, låta bli att lösa det själv och låta gud göra det - och det är så det fungerar. Detta gäller inte bara för missbruk just utan alla riktigt svåra psykiska problem som tex djup depression, självmordsbenägenhet, psykos, kronisk ångest osvosv kan bli läkt via just den vägen.

Du är slutkörd i själen och orkar inte känslomässigt hitta rätt sätt att ta dig ur detta på egen hand. När det är på en sådan nivå så är det vägen via något religiöst/spirituellt som hjälper.

Sök runt lite på "spiritual awakening" och se om det fångar ditt intresse och om du känner en "pull" av din energi mot det hållet. Kolla lite klipp på YouTube på något som heter "dark night of the soul", kanske kan du relatera med dina psykiska besvär. Eller för all del, börja gå på AA möten i någon kyrka nånstans.

Det låter flummigt men vart ska du annars vända dig när vanliga vården sjukligt nog inte kan behandla psykisk ohälsa ordentligt. Om du är tillräckligt desperat vilket du verkar vara, så kanske du ger detta en chans. Hoppas det!
__________________
Senast redigerad av SoulOfSophia 2025-11-15 kl. 19:03.
Citera
2025-11-15, 19:05
  #14
Medlem
pn222jws avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SoulOfSophia
Poängen med att ha en relation med gud/universum, när man har så svåra psykiska problem som missbruk, är att det kommer inte vara du själv som fixar problemet och gör dig frisk. Utan det släpps helt och hållet till denna "övre makt" - ja, bokstavligt talat så är det så du kommer göra psykologiskt, låta bli att lösa det själv och låta gud göra det - och det är då det fungerar. Detta gäller inte bara för missbruk just utan alla riktigt svåra psykiska problem som tex djup depression, självmordsbenägenhet, psykos, kronisk ångest osvosv kan bli läkt via just den vägen.




Mycket bra formulerat. Alla måste få slippa ta ansvar - inte bära på mer skuldkänslor.
Citera
2025-11-15, 19:19
  #15
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av f-fab
Började dricka ensam under Covid. Sökte hjälp hos vårdcentralen för tre år sedan och blev så klart soc-anmäld (respekterar det). Var då nykter i tre månader tack vare terapeut och Antabus och gick på AA men det tar för mycket tid och motivationen fanns ju inte på riktigt.

Nu är det värre och jag vågar inte söka hjälp, för det funkar ju inte och skammen som kommer med att bli anmäld och att barnens andra förälder (frånskilda) skulle bli kallad till möte på soc.

Detta är min mardröm då jag själv växte upp på samma sätt med en utåt sett välfungerande men supande mentalt frånvarande förälder.

Har Antabus hemma och är nykter någon dag då och då men det håller aldrig.

Dricker ca 1 liter vin varje dag. Börjat dricka handsprit på toan på jobbet, tror jag sköter det ok men kanske luktar alkohol. Drar mig undan från allt. Klarar ekonomin och är snäll mot tonårsbarnen men erbjuder dem typ inget. Bråkar på telefon med min särbo, tror inte att de förstår hur illa det är men de dricker också något typ varje dag. Senast i förrgår minns jag inte ens att vi pratat och vilka elaka saker jag tydligen sa.

Kommer att supa bort mig själv, mina barn, mitt jobb. Och känner inget hopp. Ser ingen praktiskt lösning.

Lägg in dig på avgiftningen så får du nedtrappning med stesolid och blir sedan remitterad till en beroendemottagning det hade varit en bra början sen börja träna spring så långt du orkar det hjälper mot suget och gör att du mår bättre psykiskt
Citera
2025-11-15, 19:22
  #16
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av f-fab
Kommer att supa bort mig själv, mina barn, mitt jobb. Och känner inget hopp. Ser ingen praktiskt lösning.

Hålet som du försöker fylla med alkohol (och som folk i allmänhet försöker fylla med olika andra substitut) behöver fyllas med det som vi egentligen är skapade för, nämligen gemenskap och kontakt med Gud.

Och Gud kan du endast återupprätta kontakten med genom att ta emot syndernas förlåtelse. Och det kan du endast få genom att ta emot Jesus Kristus. Han dog i ditt ställe på korset för att du skulle kunna bli frälst ifrån synd och död samt åter kunna få gemenskap med din Skapare (vilket vår synd annars förhindrar).

Så länge du inte har Jesus Kristus så kommer du alltid ha ett gapande hål inom dig som du förgäves försöker fylla med olika tillfälliga lösningar. Oavsett om det är alkohol eller annat.

(FB) Så här blir du frälst, får evigt liv och slipper dömas till Helvetet/Hades.
__________________
Senast redigerad av Paulusbrevet 2025-11-15 kl. 19:26.
Citera
2025-11-15, 20:38
  #17
Medlem
Du säger det själv…

Sluta drick eller så kommer du dö.

Förstå att dina val påverkar andra och var inte en egoist och drick.
Det är inte mer synd om dig än andra. Du är bara svag och beroende.

Peppa på dig nu och börja motionera och sluta stirra ner i flaskan.

Be om hjälp om du måste, du kommer förlora dina barn oavsett så var inte rädd för det.
Citera
2025-11-15, 20:45
  #18
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av f-fab
Började dricka ensam under Covid. Sökte hjälp hos vårdcentralen för tre år sedan och blev så klart soc-anmäld (respekterar det). Var då nykter i tre månader tack vare terapeut och Antabus och gick på AA men det tar för mycket tid och motivationen fanns ju inte på riktigt.

Nu är det värre och jag vågar inte söka hjälp, för det funkar ju inte och skammen som kommer med att bli anmäld och att barnens andra förälder (frånskilda) skulle bli kallad till möte på soc.

Detta är min mardröm då jag själv växte upp på samma sätt med en utåt sett välfungerande men supande mentalt frånvarande förälder.

Har Antabus hemma och är nykter någon dag då och då men det håller aldrig.

Dricker ca 1 liter vin varje dag. Börjat dricka handsprit på toan på jobbet, tror jag sköter det ok men kanske luktar alkohol. Drar mig undan från allt. Klarar ekonomin och är snäll mot tonårsbarnen men erbjuder dem typ inget. Bråkar på telefon med min särbo, tror inte att de förstår hur illa det är men de dricker också något typ varje dag. Senast i förrgår minns jag inte ens att vi pratat och vilka elaka saker jag tydligen sa.

Kommer att supa bort mig själv, mina barn, mitt jobb. Och känner inget hopp. Ser ingen praktiskt lösning.

En förändring som fick mig att sluta dricka var att jag ändrade min kost, jag gick över till carnivor. Bara kött, ost, smör, ägg. Nu var jag inte alkolist, men drack för mkt. Efter en månad på nya kosten så provade jag ett glas vin, fy vad illa det smakade. Ej sugen längre. Smaklökarna måste ha ändrats när slutat med kolhyd och socker.
Citera
2025-11-15, 20:58
  #19
Medlem
Jag (ts) jobbar själv inom vården och det är en sjukdom som drabbat mig, jag inser det pga omständigheterna. Men det är så sorgligt att det finns så få botemedel. Önskar att det fanns en spruta man kunde få som var som ett vaccin. Känns så hopplöst nu. Behöver detta forum som bikt mest antar jag.
Citera
2025-11-15, 21:10
  #20
Medlem
Belters avatar
Citat:
Ursprungligen postat av f-fab
Började dricka ensam under Covid. Sökte hjälp hos vårdcentralen för tre år sedan och blev så klart soc-anmäld (respekterar det). Var då nykter i tre månader tack vare terapeut och Antabus och gick på AA men det tar för mycket tid och motivationen fanns ju inte på riktigt.

Nu är det värre och jag vågar inte söka hjälp, för det funkar ju inte och skammen som kommer med att bli anmäld och att barnens andra förälder (frånskilda) skulle bli kallad till möte på soc.

Detta är min mardröm då jag själv växte upp på samma sätt med en utåt sett välfungerande men supande mentalt frånvarande förälder.

Har Antabus hemma och är nykter någon dag då och då men det håller aldrig.

Dricker ca 1 liter vin varje dag. Börjat dricka handsprit på toan på jobbet, tror jag sköter det ok men kanske luktar alkohol. Drar mig undan från allt. Klarar ekonomin och är snäll mot tonårsbarnen men erbjuder dem typ inget. Bråkar på telefon med min särbo, tror inte att de förstår hur illa det är men de dricker också något typ varje dag. Senast i förrgår minns jag inte ens att vi pratat och vilka elaka saker jag tydligen sa.

Kommer att supa bort mig själv, mina barn, mitt jobb. Och känner inget hopp. Ser ingen praktiskt lösning.
En dag i taget, varje dag. En dag i taget.
Citera
2025-11-15, 21:52
  #21
Medlem
Det är verkligen inte skamligt att söka hjälp utan väldigt modigt.

Missbruk är väldigt svårt att dölja. Troligtvis är dina kollegor och närstående medvetna om det redan. Förekom dem genom att själv söka hjälp innan du tvingas till det.

Håller tummarna för dig!!
Citera
2025-11-15, 22:16
  #22
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av SoulOfSophia
För dom allra värsta och svåraste typerna av psykisk ohälsa (missbruk är en av dom), så finns det en sak som faktiskt kan hjälpa från grunden. Det är att söka dig mot någon form av religion/spiritualitet/andlighet. Hur mycket ateist du än är och hur mycket du än tycker det är trams, så är det ett sätt som faktiskt kan komma åt och lösa problemet.

Någon i tråden dissar AA, men lyssna inte på dom. Anledningen till att AA och dylikt funkar är för att det grundar sig i att du har en relation med gud. Poängen med att ha en relation med gud/universum, när man har så svåra psykiska problem som missbruk, är att det kommer inte vara du själv som fixar problemet och gör dig frisk. Utan det släpps helt och hållet till denna "övre makt" - ja, bokstavligt talat så är det så du kommer göra psykologiskt, låta bli att lösa det själv och låta gud göra det - och det är så det fungerar. Detta gäller inte bara för missbruk just utan alla riktigt svåra psykiska problem som tex djup depression, självmordsbenägenhet, psykos, kronisk ångest osvosv kan bli läkt via just den vägen.

Du är slutkörd i själen och orkar inte känslomässigt hitta rätt sätt att ta dig ur detta på egen hand. När det är på en sådan nivå så är det vägen via något religiöst/spirituellt som hjälper.

Sök runt lite på "spiritual awakening" och se om det fångar ditt intresse och om du känner en "pull" av din energi mot det hållet. Kolla lite klipp på YouTube på något som heter "dark night of the soul", kanske kan du relatera med dina psykiska besvär. Eller för all del, börja gå på AA möten i någon kyrka nånstans.

Det låter flummigt men vart ska du annars vända dig när vanliga vården sjukligt nog inte kan behandla psykisk ohälsa ordentligt. Om du är tillräckligt desperat vilket du verkar vara, så kanske du ger detta en chans. Hoppas det!


Nej nej nej!! Religion är roten till så mkt ont! Det finns andra vägar att gå för att bli nykter. Att byta ett beroende mot ett annat är inte vägen att gå. Att börja ljuga för dig själv att det finns en gud som dessutom ger cancer till barn är inte vägen att gå.
Citera
2025-11-15, 22:16
  #23
Medlem
Det finns vissa saker i livet man får ge sig fan på. Själv missbrukade jag alkohol i några år, aldrig på jobbet men minst en helgfylla där jag fick minnesluckor och 2-3 vardagar blev det 4-8 öl efter jobbet. Just jobbet var en stor anledning till min depression jag hade då men jag valde själv att föra alkoholen till munnen. Jag hade några nyktra perioder men när ångesten blev för stor drack jag som fan igen. Somnade hemma i soffan av spriten och sambon hittade mig sovande på toaletten efter blöta utekvällar. Ett under att hon stod ut med mig.
Får ångest av att tänka tillbaka. Men när jag slutade en karriär som på pappret såg bra ut upphörde 80% av min psykiska ohälsa. Jag blev en lycklig människa. Och då fanns det inget behov av att supa bort verkligheten. Nu är jag far och har ett jobb jag trivs med. Lever stressfritt och trots att familj och jobb tar upp mycket tid har jag energi för egna intressen. Tränar mycket, äter och dricker vettigt, och läser djupa böcker. Mest skönlitteratur som ger lärdomar om människan. Träningen gör mig mentalt starkare och hjälper mig att göra saker jag ger mig fan på. Klipper du ut eller lär dig hantera det som tynger dig i livet, trivs socialt, trivs på jobbet, barnen mår bra, sysslar med en givande hobby, så finns ingen anledning att supa sig full varje dag. Ge dig fan på att inte supa och gå till gymmet eller ut och promenera med skön musik oavsett sug efter alkohol. Välj att inte föra alkoholen till munnen.
Citera
2025-11-15, 22:17
  #24
Medlem
SoulOfSophias avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Persienne
Nej nej nej!! Religion är roten till så mkt ont! Det finns andra vägar att gå för att bli nykter. Att byta ett beroende mot ett annat är inte vägen att gå. Att börja ljuga för dig själv att det finns en gud som dessutom ger cancer till barn är inte vägen att gå.

Fast det fungerar ju mot psykisk ohälsa så vad skulle vara dåligt med det?

Hur menar du att det är att byta ett beroende mot ett annat?
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in