Super bort mitt liv

Började dricka ensam under Covid. Sökte hjälp hos vårdcentralen för tre år sedan och blev så klart soc-anmäld (respekterar det). Var då nykter i tre månader tack vare terapeut och Antabus och gick på AA men det tar för mycket tid och motivationen fanns ju inte på riktigt.

Nu är det värre och jag vågar inte söka hjälp, för det funkar ju inte och skammen som kommer med att bli anmäld och att barnens andra förälder (frånskilda) skulle bli kallad till möte på soc.

Detta är min mardröm då jag själv växte upp på samma sätt med en utåt sett välfungerande men supande mentalt frånvarande förälder.

Har Antabus hemma och är nykter någon dag då och då men det håller aldrig.

Dricker ca 1 liter vin varje dag. Börjat dricka handsprit på toan på jobbet, tror jag sköter det ok men kanske luktar alkohol. Drar mig undan från allt. Klarar ekonomin och är snäll mot tonårsbarnen men erbjuder dem typ inget. Bråkar på telefon med min särbo, tror inte att de förstår hur illa det är men de dricker också något typ varje dag. Senast i förrgår minns jag inte ens att vi pratat och vilka elaka saker jag tydligen sa.

Kommer att supa bort mig själv, mina barn, mitt jobb. Och känner inget hopp. Ser ingen praktiskt lösning.

Ta alltid antabus så håller du dig nykter.

Det låter som att du själv är inställd på att det kommer att gå åt helvete. Då hjälper det inte med nån Antabus eller vad du än tar. Jag drack bort familj, jobb och vänner. Men är nykter utan problem sen 5 år tillbaka. Jag behövde förstå vad som väntar om jag inte slutade. Hade över 4 promille i blodet sista gången jag drack och det var nära att det var över då. Ta kontakt med öppenvården och prata om ditt problem till en början. AA möten är nån form av sekt som yrar om att försöka bekämpa nån demon som sitter i huvudet. Jag har provat allt, men tanken på att barnen skulle bli utan pappa var det som fick mig att vakna. Sen är det jobbigt en tid när du slutar, men du kommer att må så jäkla bra tillslut. Ta tag i grundproblemet först. utan att lösa varför du dricker blir det väldigt svårt att sluta. Det finns annan medicin än alkohol mot problem. Prata med nån på riktigt först!

Fokusera på hur abstinensen skulle kunna hanteras

Antabus fungerade inte för mig, jag drack mig bara igenom det. Campral fungerade ändå relativt bra, jag slutade känna ett sug efter alkohol och då sjönk mitt alkoholintag rejält. Problemet för mig var att jag fortfarande desperat ville förändra min sinnesstämning och visste att alkohol skulle kunna göra det.

I slutändan så blev jag fri på grund utav laro, men det dödade också alla känslor inom mig som kunde ha önskat ett bättre liv. Jag mår inte dåligt längre, jag söker inte längre fylla, droger eller rus men jag mår inte heller bra, jag mår inte alls, om man kan uttrycka det så. Men jäklar vilken duktig kugge jag är i hamsterhjulet! Det är det enda sammanhanget jag har kvar.

Jag har respekt för dig som människa, men inte som alkoholist.

Om du inte har bestämt dig för att sluta dricka så kommer du aldrig klara av det heller.

Häll ut spriten, ta din antabus. Köp ALDRIG mer alkohol.

Vissa hävdar att det är en sjukdom, och det kanske det är, men varje dag som du vaknar utan alkohol i kroppen, så väljer du fortfarande om du ska dricka eller inte.

En vacker dag så kanske du bestämmer dig för att sluta.
Bra för dig isåfall.
I annat fall så får du leva med att det är du själv som häller i dig skiten. Att kalla det för sjukdom är bara en usel jävla ursäkt för att kunna fortsätta dricka.

Är du säker på att du bara dricker 1 liter vin per dag?
Personligen konsumerade jag den mängden per dag pga "vin-intresse" dagligen utan några som helst problem mellan ca 2000 – 2020, men efter covid gick det dock åt skogen och nu är jag uppe på 2-3 liter om dagen och det funkar verkligen inte alls. Jävligt svårt att sluta dricka och hålla det.

Problemet med alkoholister är att vi använder alla ursäkter att fortsätta, medvetet eller ej.

När du skriver:
Så ser jag bara den perfekta ursäkten att fortsätta dricka.

Det finns bara en lösning och det är att söka hjälp. Ja, det kommer bli asjobbigt, skämmigt och socialen blir säkert inblandade. Ångest på ångest. Men det finns ingen annan väg framåt, du behöver hjälp och stöd.

Om du inte söker hjälp så kommer det ju sluta med att du förlorar jobbet och barnen garanterat. Då är det bättre att ta smällen nu innan fallet blir högre. Prata med din chef och förklara läget, du kanske kan få hjälp med att åka på behandlingshem genom företagshälsan? De är skyldiga att hjälpa dig, på gott och ont.

Men att du är ärlig med dig själv är en bra start - kämpa på!

Sök hjälp av vården innan du har supit bort dina barn, jobb, vänner ja allt du håller kärt!

Sluta sup bort ditt liv. Det är dumt.

Det låter som om du är på väg att tröttna på det. Det är ju en lovande början att sluta. Det sägs att man börjar dricka för att bli stimulerad och sen dricker därför att man vill koppla av - du kanske befinner dig någonstans mittemellan fortfarande.

Antingen så super du bort allt och ditt liv. Eller så tar du dig i kragen, gör det som krävs, ta antabus och fasa dig iväg till AA-möten. Då behöver du inte kontakta vården och allt det där.
Nu skulle inte det funka så får du ta och kontakta vården ändå. Alternativet är som sagt att du super ihjäl dig.

Tänk på dina barn. Det är jobbigt i början men när du väl har kommit ur det så är det värt det.

Nu tror att du egentligen dricker mer än 1 liter vin. Är det bara en liter vin om dagen så borde det inte vara några problem med abstinensen, men är det mer än så behöver du antingen trappa ner själv eller lägga in dig ett par dagar.


Beroendesjukdomar existerar i allra högsta grad och är etablerad vetenskap enligt medicin och forskning. Sen att du väljer att gå emot läkare och forskning och inte tror på det är en annan sak. Det finns folk som inte tror på Covid eller vaccin heller.

Man kan se det som en sinnessjukdom. Det är inte riktigt så enkelt att bara sluta, det är därför man söker hjälp.