Manillagatan är verkligen en bakgata i ordets rätta bemärkelse då den ligger bakom all annan bebyggelse. Än mer avskärmad blev den efter byggnationen av Bragebron då Manillagatan blev en återvändsgränd som avslutas under bron.
Gatan består av en länga sunkiga fastigheter med utsikt mot en parkering, tågspåren efter det och sedan gamla tegelbyggnader från Kalmars storhetstid som industristad.
Fastigheternas sunkighet accentueras av vad som stod i Barometerns artikel om det här fallet:
Citat:
Även en hyresvärd anlände för att skrubba bort mögel. Han fick vänta.
Allt detta gör gatan till en utmärkt plats för diverse skumma aktiviteter. Jag skulle definitivt inte vilja gå där efter mörkrets inbrott.
Inget ont om de boende dock, det är genomgående vanliga svenskar, men gatan drar till sig pack utifrån som kan verka ostört med sina göranden. Som i det här fallet då offren kommer från södra Kalmar län.