(Mods får gärna flytta till en annan forumdel som passar bättre)
Idag var jag på ett event och när jag skulle ut från huvudentrén så upptäckte jag att en kvinna med barnvagn, var bakom mig. Naturligtvis så öppnade jag dörren och hon tackade mig för gesten. Bara några sekunder senare tror hon sig glömma en viss pryl och jag föreslog att hon går tillbaks till eventet och frågar om prylen har hittats, men kvinnan orkade inte. Eventuellt så skiftade samtalsämnen till oss själva.
Under samtalet så fick jag veta att kvinnan hade levt ett jävligt traumatiserat liv där hennes föräldrar misshandlade henne fysiskt, men även psykiskt. Hon blev även utsatt för trakasserier och mobbning från släktingar samt i skolan. Det har inneburit åratal av terapi och medicinering från psykiatrin.
Kvinnan berättade att hon trots ha någon form av diagnos, typ ADHD/Autism, men aldrig fick en utredning. Det är enbart baserat på att hennes 2 söner i tonåren har blivit utredda och lider av ADHD/Autism.
Hon nämnde också att hennes man rakt ut sagt att hon är nästan som ett barn och aldrig hade velat gått i äktenskap och bildat familj om han visste hennes "bagage" från allra första början. Kort och gott, hennes make pallar inte vara ett psykologiskt stöd för sin fru.
Vid jobbsökande, så klagar hennes man ständigt med att hon är "lat" trots hundratals ansökningar och går även på intervjuer.
Jag som själv har likande erfarenheter under min uppväxt samt varit långtidsarbetslös kände enorm sympati och talade om för henne att inget av motgångarna ska skyllas på henne. Hon blev mycket glad och rörd över mina kommentarer. Jag fick förfrågan om vi ska ses och ta ett kopp kaffe om ett par veckor, och givetvis sade jag ja.
Som rubriken antyder; Är det värt att ens överhuvudtaget fika med en djupt traumatiserad kvinna som är i 40-årsåldern, är 3-barnsmamma, bagage med negativ livserfarenhet etc? Placerar hon mig i friendzone eller är detta början på en hemlig romans?
Idag var jag på ett event och när jag skulle ut från huvudentrén så upptäckte jag att en kvinna med barnvagn, var bakom mig. Naturligtvis så öppnade jag dörren och hon tackade mig för gesten. Bara några sekunder senare tror hon sig glömma en viss pryl och jag föreslog att hon går tillbaks till eventet och frågar om prylen har hittats, men kvinnan orkade inte. Eventuellt så skiftade samtalsämnen till oss själva.
Under samtalet så fick jag veta att kvinnan hade levt ett jävligt traumatiserat liv där hennes föräldrar misshandlade henne fysiskt, men även psykiskt. Hon blev även utsatt för trakasserier och mobbning från släktingar samt i skolan. Det har inneburit åratal av terapi och medicinering från psykiatrin.
Kvinnan berättade att hon trots ha någon form av diagnos, typ ADHD/Autism, men aldrig fick en utredning. Det är enbart baserat på att hennes 2 söner i tonåren har blivit utredda och lider av ADHD/Autism.
Hon nämnde också att hennes man rakt ut sagt att hon är nästan som ett barn och aldrig hade velat gått i äktenskap och bildat familj om han visste hennes "bagage" från allra första början. Kort och gott, hennes make pallar inte vara ett psykologiskt stöd för sin fru.
Vid jobbsökande, så klagar hennes man ständigt med att hon är "lat" trots hundratals ansökningar och går även på intervjuer.
Jag som själv har likande erfarenheter under min uppväxt samt varit långtidsarbetslös kände enorm sympati och talade om för henne att inget av motgångarna ska skyllas på henne. Hon blev mycket glad och rörd över mina kommentarer. Jag fick förfrågan om vi ska ses och ta ett kopp kaffe om ett par veckor, och givetvis sade jag ja.
Som rubriken antyder; Är det värt att ens överhuvudtaget fika med en djupt traumatiserad kvinna som är i 40-årsåldern, är 3-barnsmamma, bagage med negativ livserfarenhet etc? Placerar hon mig i friendzone eller är detta början på en hemlig romans?