Citat:
Ursprungligen postat av
BoneUtroparen
Gick tillbaka och kollade mitt släktträd häromdagen. På 1800-talet kunde jag se att alla mina förfäder hade i princip minst 8 barn. Det var tydligen inget problem då att ta hand om 8 barn och mat var inte heller något problem. Jag och min fru har 3 barn tillsammans, men det är knappt så man har råd med maten varje månad. Vi vill avla fler, men har insett att det kommer vi inte ha råd med. Bara nu så har vi matkostnader på 12-15 tusen i månaden.
Vi blir blåsta av hela systemet för att skaffa mindre barn. På 1800-talet kunde man alltså ha 8 barn, men 200 år senare med allt industrialiserat har man inte råd med ett skit. Vad tycker ni om detta?
Att ha många barn var nödvändigt då.
Först och främst var barnadödligheten väldigt hög, särskilt det första året. Lika för kvinnorna som födde. Det är inte alls säkert att alla 8 barn överlevde och blev vuxna. Jag har sett familjer som hade 10-12 barn eller fler, men alla hade dött innan de hade blivit vuxna. Släkten dog ut.
Barn var arbetskraft. De gick inte 9/10-årig grundskola, 3-årigt gymnasium och 4-5 år på universitet. De började hjälpa till sina föräldrar så fort de var mogna för vissa uppgifter. Det var inte lika viktigt med teoretiska kunskaper och den praktiska kunskapen lärde de sig direkt från sin far och mor, far/mor-far/mor. Hade man fler barn, kunde man sköta en större gård.
Barn var socialförsäkring. Hade du flera barn, var det större sannolikhet att några överlevde och tog över hemmet/gården. Det betydde att barnen tog hand om sina gamla föräldrar. Om dina barn inte hade överlevt, var du praktiskt taget hänvisad till fattigstugan. Det var ens barn som skulle kunna kalla på en läkare och betala för vården. Det var ens barn som skulle ge mat på bordet och ett varmt rum. Och som gammal hjälpte man till med att ta hand om enkla sysslor och om de yngsta. Och gammal var man när man var 40. Gifta kunde man vid 15 års ålder och skulle ta hand om gården, frun, skaffa barn och ta hand om föräldrarna.
Dagens samhälle är mycket annorlunda. Staten tar hand om barnen medan föräldrarna arbetar, staten tar hand om äldre och sjukvården, socialtjänsten garanterar att du har ett minimum för att överleva, Barnadödligheten är väldigt låg (i västvärlden) och föderskornas dödlighet är också låg, Man behöver inte skaffa sig lika många barn idag eftersom samhället är organiserat på ett annat sätt, vi lever längre och har bra sjukvård. Man skaffar inte barn när man är 15 år utan snarare när man är 30 år.