Vad utlöser ett moraliskt förfall i människan?

Moraler är det viktigaste vi har, utan moraler går hela samhället till kaos. Det finns många som ägnar sig åt olika trosuppfattningar där skrifterna säger vad man får och inte får göra. Det här får människorna något att förhålla sig till, en slags moralisk objektivism. För ateister sitter den moraliska objektivismen i vad lagboken säger och vad samhället har sagt till oss.

Följer man de regler och normer som är satta, hamnar man oftast inte i något problem. Det motsatta är moralisk subjektivism, där moralen är helt beroende på individens perspektiv. Den används när den moraliska objektivismen inte kan ge svar på om människan har agerat rätt.

Exempel:
1. Döda ett oskyldigt barn
2. Döda en pedofil

Den moraliska objektivismen säger till oss att det alltid är fel att döda ett oskyldigt barn, men när det kommer till att döda en pedofil är det inte lika klart hos varje människa om det är rätt eller fel. Vi går in i ett farligt land där den moraliska subjektivismen tar över. Vissa hävdar att mord alltid fel – andra menar att den här pedofilen aldrig tänkte sluta förstöra barns liv, alltså är det bra att vi får bort hen.

Alla människor har olika trösklar för när en viss moralfilosofisk position tar över. Om denna tröskel skjuts för långt bort, och vi därmed hamnar i moralisk subjektivism i de flesta bedömningar, riskerar vi ett moraliskt förfall.

Vilka faktorer utlöser detta förfall?
Vad utlöste ert moraliska förfall?
Kan man få tillbaka sin moraliska kompass när man tappat den, och hur?

Jag hänger inte med på vad du menar med "förfall". Vad händer då? Kan du utveckla?

Det moraliska kompasset är alltid bundet till samvetet, på samma sätt som en karta är bunden till den terräng den beskriver.

Man kan tappa bort en karta, men terrängen kan aldrig försvinna.

Och precis som varje kompass, oavsett om den visar fel och blivit feljusterad, kan den alltid kartläggas på nytt och kalibreras utifrån terrängen, utifrån samvetet.

Det är i denna återkalibrering, i det mödosamma återvändandet till verkligheten som är samvetet, som moralen återfår sin riktning.

För det vi kallar moral är, i slutändan, en karta över vårt samvete.

Förfallet sker när denna tröskel mellan moralisk objektivism och moralisk subjektivism förskjuts.

Exempel på ett moraliskt förfall:
En kvinna är uppvuxen i en kristen familj och blir en OnlyFans-hora.

Förklaring:
Det finns ingen moralisk objektivism i hennes omgivning som accepterar horeri. Från varken samhället eller hennes familj kan hon finna stöttning i det beslutet. Hon har skjutit över det på den moraliska subjektivismen och bara tagit hänsyn till hennes egna perspektiv för att motivera ett syndigt beteende.

Du fattar principen.

Det där var ett ordentligt påhitt minst sagt. En ateist är vilken människa som helst som endast sagt att hen inte tror att det finns någon gud. Inget annat.


För vem är det då ett moraliskt förfall? Kvinnan som blir en "OnlyFans-hora" kanske aldrig haft några kristna värderingar och alltid ansett att det inte finns något omoraliskt att vara en "OnlyFans-hora". Då finns det väl inte något moraliskt förfall i det exemplet.

Det kanske istället är den kristna familjen som förskjuter sin dotter som i den handlingen träder in i ett moraliskt förfall eftersom det är moraliskt fel att förskjuta sin dotter.

Vad är det som är påhittat?
Att ateister får sina moraler från annat än vad koranen, bibeln eller den åttafaldiga vägen säger? Självklart är det en blandning mellan allt, men ofta finns ett konsensus.

Det är givetvis relativt, kvinnan kanske inte haft några moraler från början. Men i samhällets och mina ögon hade vi självklart tyckt att det var ett moraliskt förfall. Hemma hos dig kanske det hade varit acceptabelt.

Moraliskt förfall = kapitalism

Krig måste väl vara något som kan utlösa ett moraliskt förfall i väldigt många på ganska kort tid. Dels för att överleva, dels för vad du är med om. Förfallet går givetvis snabbare om det funnits en politisk agenda bakom kriget, dvs kraftigt nedvärderande av andra människor/folk runt dig. Ett moraliskt förfall i krig skyddar dig genom att du objektifierar människor/motståndarna som något annat än människor, det får dig att agera snabbt utan att tänka efter. Om man sen återfår sin moraliska kompass kan man mycket väl vara präglad av skuldkänslor. Tror att en hel del självmord från krigsveteraner baserar sig på att de känner skuld.

Nej.

Det moraliska förfallet syns vid första anblick i kapitalismens inneboende ekonomiska strukturer, men det är inte det sanna "moraliska förfallet", utan bara ett symtom, en effekt. Det sanna förfallet, orsaken, ligger i det mänskliga psyket, i form av girighet och i hur människan använder, utnyttjar och förvaltar de kapitalistiska principerna.

I demokratin överlåts makten till varje individ, varje medborgare, och denna frihet medför ett moraliskt ansvar. När girigheten når en kritisk nivå i det kollektiva psyket hos en befolkning med omfattande ekonomisk frihet uppstår det moraliska förfallet, vilket sedan manifesterar sig som en effekt i det ekonomiska systemet.

Detta förfall beror inte på några inneboende brister i kapitalismen som ekonomisk princip, utan på människors psykologiska relation till girighet. Det handlar om hur individerna som utgör befolkningen hanterar sin frihet och moral, hur de spenderar sina pengar, hur de investerar, och i enklare moraliska termer, om de lurar eller bedrar säljare och köpare eller inte gör det.

Självklart girigheten(dödssynd) och dess eftervågor jag syftade på, otydligt och kortfattat av mig, tack för att du förtydligade det.

När självaktningen degenereras.

Inga problem.

Dock finns det en relevant poäng i den liknelse du presenterade i ditt inlägg: kapitalismens principer fungerar, på grund av sin inneboende manifestation av ekonomisk frihet, som en potentiell lockelse för individen, ungefär som godis eller mat har ett element av attraktionskraft på grund av sin sötma.

Detta kan ses som en indirekt bidragande faktor som kan leda till överkonsumtion, och därigenom fungera som en möjlig orsak till girighet. Men det är inte kapitalismens “fel” som princip, på samma sätt som det inte är matens eller godisets fel om någon konsumerar för mycket och blir överviktig eller utvecklar diabetes.