Kapacitet att bära kärnvapen

När stormakterna utvecklar nya ballistiska robotar poängteras att de har kapacitet att bära kärnvapen.
På vilket sätt skiljer sig en sådan robot från en som är byggd för konventionella laddningar?
Bomb som bomb tänker jag.
Någon som vet?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kärnvapen


Skillnaden är mycket kraftigare bomber och radioaktivitet.

Nu gissar jag bara.
Kärnvapenbärande raketer har väl flera stridsspetsar som den kan släppa ut. Det är alltså inte bara en atombomb/kärnvapenladdning utan flera i samma raket.

Dessutom så släpps de ut på en viss höjd över marken för att där detonera. Typ 100-300 meter ovanför.
Konventionella bomber sprängs väl när de når marken alternativ 10-20 meter ovanför.

Sedan är de troligen mycket större då de skjuts från ett längre avstånd. De går upp i en bana högt upp i atmosfären.

Jag tolkar det som att frågan gäller vad som skiljer en robot som bär kärnvapen jämfört med en som bär konventionella laddningar.

Det handlar väl om vikt?

Tsar Bomba uppges väga 27 ton, lycka till att få in den in ballistisk missil.

Med tanke på att man kan klämma in kärnladdningar i artillerigranater och luftvärnsrobotar så krävs varken särskilt mycket utrymme eller vikt.

Världens minsta kärnladdning, amerikanska W54, vägde bara 23 kg. Den kunde bäras i en liten väska och gick att ha med sig när man hoppade fallskärm. https://en.wikipedia.org/wiki/W54

Ja fan den kunde användas i air-air missiler och typ granatkastare för o stöka till det på en bakgård

https://en.wikipedia.org/wiki/Davy_C...nuclear_device)

Robot som robot, RBS15 är stor nog att utrustas med en liten kärnladdning.

Jag antar att det avses robotar som är stora nog att bära existerande kärnladdningar och då krävs stor robotar, så det handlar nog om storleken.

Huvudsakligen genom att vara försedd med det elektronikpaket som behövs för att styra kärnvapnet ombord. Kärnvapen har starka skydd och styrkretsar, och utan "rätt styrbox" kommer antingen en kärnladdning att vara livsfarlig för alla inblandade - inklusive den egna sidan.

Snacka om att grovt missförstått frågan. Gick ju inte så bra för dig det här...

Frågan handlade om själva "bärande missilen" skiljer sig för de som kan bära kärnvapen.

Om vi pratar riktiga långdistansmissiler så har de inget annat syfte än att kunna bära kärnvapen. Att bränna av en sådan extremt dyr sak bara för att spränga en bunker är inget man gör.

Lite av ett sidospår:
Det är ett jävla under att inga kärnvapen sprängts av misstag. Vilket hade kunnat få totalt förödande konsekvenser. De tidiga kärnvapnen hade en chockerande låg säkerhet med halvt amatörmässiga säkerhetsfunktioner. Det blev snabbt bättre men med tanke på den stora mängden kärnvapen är det ändå ett under att det inte hänt.

Nu pratar jag om amerikanernas. Sovjets har jag ingen aning om hur deras säkerhetssystem såg ut. Förmodligen kassare än jänkarnas...

Till att börja, det är svårt att "starta" en kärnklyvning, detta då det måste vara precis timing på en serie händelser. Så glöm det nån kan ha nämnt att sådant kan ske av misstag.

Själva laddningen består som bekant av klyvbart material (Uran, Plutionium) som är av minimum "renhet" vilket betyder radioaktivt sönderfall över en viss (hög/onaturlig) tröskel. Sönderfallet måste, vid tilfället uppnå sk "kritisk massa" varefter energi tillförs i form av neutroner som startar själva kedjereaktionen. Att uppnå dessa förutsättningar är på nanometern/nanosekunden precision och för att detta skall hända måste finmekaniken måste vara intakt.

Robotar överlag skjuts iväg med sådan hastighet att de utsätts för enorm centrifugalaccelleration (G-kraft) vanligtvist i ordning 30-50G. Som referens 1G är vikt i stillastående miljö, 2G är det dubbla (stridspiloter måste klara 9G i ca 10 sekunder vilket enbart en handfull klarar). Material som utsätts för G-krafter utsätts för deformerande påverkan, så kapacitet har dels att göra med att inte utsätta stridspetsen för alltför höga belastningar.

Detta utöver att ha lastutrymme/bärkraft/kommunikationsmöjligheter, en kärnvapenrobot har minimumkrav på att nå mål utan att riskera skjutas ner av luftvärn så tid from. avfyrning till mål har hastighetskrav , jämför sträcka USA-Ryssland på ca 25-30 minuter. Detta är grovt vad jag minns.