Citat:
Ursprungligen postat av
TjockMenSchysst
Grunden för den västerländska civilisationen brukar allmänt anses vara antik grekisk filosofi och demokrati, romersk rätt samt judisk-kristen religion och etik där den judisk-kristna traditionen under lång tid utgjorde ett slags moraliskt regelverk som präglade såväl västerländsk kultur som lag.
Eftersom att jag inte är särskilt kunnig inom området skulle jag gärna vilja höra er syn på följande:
I vilken utsträckning var judisk-kristna ideal avgörande för t.ex. Upplysningen och modern vetenskap? Vilka värden inom kristendomen har varit av störst betydelse för den västerländska civilisationens utveckling? Varför har t.ex. muslimska länder inte lyckats lika bra som kristna? Och hur viktigt är ett gemensamt moraliskt regelverk för ett samhälles överlevnad?
Du tänker dig nog att det är texter och dogmer som har påverkat utvecklingen. Iaf är det så jag tolkar ditt inlägg.
Men om det är kristendomens inflytande på den västerländska civilisationens utveckling det är tal om så får man gå utanför texterna till det lite mer konkreta.
Självklart hade de gamla grekerna osv inflytande, framför allt eftersom de länge var det enda som fanns tillgängligt i form av just texter/litteratur och dessa spred sig upp genom kontinenten redan mycket tidigt, och de olika regionala hövdingarna och småkungarna behöll verken så länge de bara kunde och vårdade tills det väl bara fanns smulor kvar.
Men det var först med den kristna organisationens spridning, vid tusentalet och därefter, som den kristna kulturen blev en faktor för utveckling.
Kloster som etablerades överallt blev kunskapsverkstäder som både producerade samt spred diverse kunskap ut till sin omgivning.
Och hela den kristna samhällsstrukturen med kyrkbyn som självbestämmande enhet - utanför den forna så mäktiga centralmaktens klåfingrar - skulle också visa sig få stor betydelse, och tidigare obrukbara och obrukade utbygder blev tagna i anspråk ch civiliserade (gamla skrämmande storskogar blev alltså nerhuggna och åkrar med kyrkbyar i mitten poppade upp som svampar, i samma takt som skogarna försvann).
Det förkristna Skåne tex, det var bara bebott vid de stora skånska slätterna. Resten av inlandet var stora ogenomträngliga skogar, som bara huserade fredlösa rövare och annat löst folk. Troll möjligtvis och en och annan jätte.
Man etablerade även andra kunskaps- och administrativa centrum, som tex Lund. Det var inte bara en jättestor kyrka, utan till den hörde även den tidens viktigaste institutioner för bygge av en, med dåtida mått mätt, modern stat. Som juridiskt centrum osv.
Kristendomen hade alltså en strukturell påverkan på samhällsutvecklingen i stort.
Det som vi idag alltså menar är religion uppfattades inte på det sättet då. Kristendomen var det moderna. Det var alla väldigt överens om (inte så att alla ville ha kristendomen, men det var definitivt något som alla förstod skulle förändra hela livet för alla när det infördes fullt ut.
När det gäller sånt som juridik och historieskrivning tex så skulle biblisk historia få stort inflytande , och man skulle fortsätta utgå från dessa grunderna nästan hela vägen fram till våra dagar.
Men, om du tänker dig att inflytandet skull se ut något i stil med hur vissa kristendomshatare så gärna vill påstå - att kristendomen är en "slavreligion" som lär folk att vara undergivna och fogliga - så är det inte sant.
Framförallt inte under de första århundradena efter år 1000, när kristendomen började sprida sog strukturellt över Europa.
Man hade tex inte någon Kristusbild som dagens gråtande mähä ,som lider på sitt kors. Utan man framställde Jesus som en strålande segrare. Mer eller mindre en slags krigsgud med andra ord, som naturligtvis passade som hand i handske för den tidens krigiskt inriktade elitgrupper i de nykristna rikena. Dessutom så fördes ju Korstågen i just Kristi namn, och deltagarna förväntades knappast vända andra kinden till inför de invaderande muslimerna, eller hur.
Man etablerade ju dessutom kristna, religiösa krigarsällskap (riddarordnar) där medlemmarna invigdes som munkar med rätt att döda.
Ja, mycket av den tidiga kristendomen skiljer sig så markant från den kristendom vi känner från idag att det i stort sett hade kunnat vara hela olika religioner.
Framförallt för Norden skulle kristendomens första århundradena visa vara i stort sett närmast revolutionär - iaf i relation till det som varit, och det som därefter skulle bli till-
Från kristendomens strukturella införande fram till slutet av 1200-talet var kristendomen här mer på folkets sida än på elitens. Men så snart kungamakten hade lyckats förstå sina nya politiska möjligheter så tog de över och förändrade maktbalansen, för att aldrig släppa taget egentligen. Inte förrän iom arbetarrörelsens guldålder och till nu, när liberalismen återigen tagit tillbaka vad de förlorat.
Men när de första kyrkbyarna började byggas så bodde man och arbetade i gemenskap, som självbestämmande och självförsörjande små byenheter. Utan att vara tvungna att skrapa i stoftet för den lokala överhögheten. Och efter pestens maktfördelning fanns det inte längre någon möjlighet för folket att sätta sig emot aristokratin. Iaf inte utan att gripa till vapen (Engelbrekt och Dacke tex) som hände ibland).
BTW:
Angående din sista mening, fråga: "Och hur viktigt är ett gemensamt moraliskt regelverk för ett samhälles överlevnad?"
Det dr har ju varit något som skiljt sig åt mellan olika delar Europa.
Den moraluppfattning som funnits i tex Sydeuropa har inte riktigt gått hem i de nordligaste stugorna här i Norden.
I Sydeuropa praktiserades en synnerligen strikt sexualmoral, äktenskapsmoral, och den ville man - från centralt katolsk håll - naturligtvis sprida eftersom man såg sin egen moral som den främsta.
Här i Norden praktiserade en betydligt friare sexualmoral, och både präster som munkar fortsatte leva med sina kvinnor, hustrur, trots Påvens sura invändningar.
Till slut blev kyrkan tvungen att hota med att exkommunicera hela Norden, med folk och fä, om man inte började skärpa till sig och slutade "leva i synd."
Så man fick lov att skärpa till sig.
Men för folket i stort så fortsatte man ju praktisera samma sedvänjor och moral som alltid. Ingen blev bortgift mot sin vilja, utan ungdomen hade flick och pojkvänner innan de slutligen stadgade sig.
Inte förrän med protestantismens extrema dragning åt det pietistiska hållet under 1600-talet skulle man böja skärpa till detta. Iaf för några få hundra år, innan det återgick till det normala igen.
Det är inte pga gemensam moral som kristendomen har hållit samman (den har inte hållit samman) utan det viktigaste har ju varit handels- och kunskapsutbyte. Dvs en gemensam utvecklingstanke.
Även om man ständigt bekrigat varandra har man också ständigt gästat varandra - för att lära av varandra. Kyrkan var också ett extremt viktigt kommunikationsverktyg i en tid där det tog väldigt lång tid att resa, och inga andra kommunikationsvägar fanns. Genom kyrkan kunde en gemensam grundsyn spridas ut till alla, oavsett hur mottagarna tyckte om det. Det gav en gemensam grund för alla att utgå från. Så även om man var olika så kunde man ändå hitta sådant som var gemensamt, och därmed kände man varandra litet grand ändå.
