I min värld är det en positiv egenskap att inte vara bra på att dejta. Precis som socialt klumpiga människor alltid intresserar mig mer än alla som finslipat kallpratets konst, som ler och skrattar i precis rätt tillfälle och kan flika in i samtalet med kirurgisk precision.
Hade jag blivit singel igen hade jag nog aldrig dejtat eller använt någon app. Antingen så hade jag råkat träffa någon, eller inte. Precis som det har varit under 99,9% av vår historia. Dejting känns mer som ett sätt att förstärka sitt ego än att upplösa det i en tvåsamhet, inte undra på att det så sällan blir något av det.