Citat:
Så det du säger med jättemånga ord är att svensken hellre väljer ett bekvämare jobb med rimligare arbetstider än att driva pizzeria eller en Livs För att de kan. Hur gör det att svenskar har högre arbetsmoral?
Ja, det var ju det jag skrev...
Okej.
Fråga.
Är du där 12 timmar om dagen, sju dagar i veckan?
Hur vet du annars att ägaren är det?
Själv känns det snarare som att jag aldrig ser samma ansikte två gånger när jag går in på en pizzeria, i den mån jag fortfarande gör det. Känns som att pizzerior i gemen cirkulerar väldigt många anställda som alla jobbar sporadiskt. Vad detta beror på kan man spekulera i, men jag skulle gissa nån form av bidragsfusk från antingen arbetsgivarens eller arbetstagarens sida.
Nej, tack. Jag menade inte att man bokstavligt talat sitter och latar sig 12 timmar per dag. Jag menade att man jobbar intermittent. Råkar du inte jobba på typ Sannegårdens pizzeria eller dylikt (som snarast är att jämföra med ett McDonalds) så har du dödtid på en kvarterspizzeria. Och sitter du i nån liten kvarterskiosk så har du enormt mycket dödtid. Vilket är varför många smårestauranger öppnar en kiosk i anslutning till restaurangen - det går helt enkelt att hinna med att driva båda verksamheterna parallellt, eftersom ingen av dem kräver jättemycket arbetstid separat.
Okej, då gör vi det.
Ja. Vilket då kan inkludera att sköta ekonomin åt föreningen (gratis eller mot litet arvode), eller gå på föreningsmöten eller sitta i föreningsstyrelse (gratis), eller stå i ett soppkök (gratis), eller hålla i en innebandyklass för föreningens knattelag (gratis) eller, eller, eller. Jag beskriver ovan flera stycken i min släkt och bekantskapskrets. I själva verket är jag en särling i vår gemenskap i att jag personligen inte är engagerad i nån förening/samfällighet. Men då driver jag å andra sidan eget företag på min fritid...
Kan och kan. De vill inte, eftersom de inte behöver. Poängen var mer att en hypotetisk invandrare som jobbar i sin frisörsalong 12 timmar per dag inte kan jämföras med en svensk som jobbar på Volvo 8 timmar per dag. Eftersom invandraren har 0 minuter restid, kan ta lunch och övriga raster (så många denne vill) hemma istället för på schemalagd tid i lunchrummet, inte behöver äga och underhålla nån bil osv. Medan svensken måste lägga tid på att ta sig till och från jobbet och allt kringliggande bök detta medför. Själv har jag ganska exakt en timmes restid enkel väg till mitt jobb. Och det är inte ovanligt, framförallt inte för folk i kranskommuner.
Nej. Eller nja. Mest nej. Invandrarna har naturligtvis mättat flottig-pizza-marknaden i viss mån. Men min poäng var snarare att svensken inte behöver stå i restaurang och laga mat, eftersom farbror staten massimporterar invandrare som gör det istället. Svensken jobbar istället med nåt svensken hellre jobbar med. Det betyder inte att svensken inte skulle kunna stå i restaurang om behovet fanns*. Bara att svensken strävar efter att förbättra sin situation. Precis som invandraren gör - vilket jag klart och tydligt skrivit. Invandrare som blir arbetstagare går väldigt sällan tillbaka till att vara egna företagare. Det är inte en fråga om företagsamhet, utan en ren klassfråga - man driver bara dåligt lönsamma företag om man inte har möjlighet att ta sig upp ↑ till arbetstagarklassen.
Nej, jag gör inte hur det låter. Jag gör inte alls hur det låter. Jag tror inte du gört vad skrev.
Snälla vän. Ingen jobbar tolv timmar per dygn sju dagar i veckan. Ingen överlåter något till invandrare**. Väldigt få personer köper mjölk och pizza klockan 22 på en onsdag. Även om jag personligen beställer pizza runt den tiden ibland när jag jobbar kväll (gud så lat jag är).
Invandrare som driver eget företag där de måste jobba mycket*** för att få ekonomin gå ihop, gör det för att de måste (och slutar med det så fort de kan). Svenskar som måste driva eget företag där de måste jobba mycket för att få ekonomin att gå ihop, gör också det för att de måste. Och de finns naturligtvis, mängder av dem. Det är bara att du inte hör om dem eftersom svenskar är mer benägna att kämpa på i tystnad med värdighet. Och för att media inte lyfter dem till skyarna för att försöka rättfärdiga ett vansinnigt massinvandringsprojekt. Och för att du förmodligen inte har speciellt många kontaktytor med företagarvärlden överhuvudtaget, utan bara sitter och trollar på flashback dagarna i ända eftersom du inte har något bättre för dig.
*Det betyder heller inte att svensken vill att farbror staten ska massimportera invandrare. Men när farbror staten ändå gör detta, då gör svensken det bästa av situationen.
**Väldigt få personer har ett trängande behov av pizzerior och hårsalonger. Däremot har invandrare som kommer hit och driver pizzerior och hårsalonger ett trängande behov av oss...
***Ingen jobbar dock 12 timmar per dag 7 dagar i veckan, märk väl. Utom i din fantasi. Jag personligen kan förstås komma nära såna siffror i perioder iom mitt företag, men inte f-n skulle jag klassa det som 12x7 timmar effektivt arbete.
Okej.
Fråga.
Är du där 12 timmar om dagen, sju dagar i veckan?
Hur vet du annars att ägaren är det?
Själv känns det snarare som att jag aldrig ser samma ansikte två gånger när jag går in på en pizzeria, i den mån jag fortfarande gör det. Känns som att pizzerior i gemen cirkulerar väldigt många anställda som alla jobbar sporadiskt. Vad detta beror på kan man spekulera i, men jag skulle gissa nån form av bidragsfusk från antingen arbetsgivarens eller arbetstagarens sida.
Nej, tack. Jag menade inte att man bokstavligt talat sitter och latar sig 12 timmar per dag. Jag menade att man jobbar intermittent. Råkar du inte jobba på typ Sannegårdens pizzeria eller dylikt (som snarast är att jämföra med ett McDonalds) så har du dödtid på en kvarterspizzeria. Och sitter du i nån liten kvarterskiosk så har du enormt mycket dödtid. Vilket är varför många smårestauranger öppnar en kiosk i anslutning till restaurangen - det går helt enkelt att hinna med att driva båda verksamheterna parallellt, eftersom ingen av dem kräver jättemycket arbetstid separat.
Okej, då gör vi det.
Ja. Vilket då kan inkludera att sköta ekonomin åt föreningen (gratis eller mot litet arvode), eller gå på föreningsmöten eller sitta i föreningsstyrelse (gratis), eller stå i ett soppkök (gratis), eller hålla i en innebandyklass för föreningens knattelag (gratis) eller, eller, eller. Jag beskriver ovan flera stycken i min släkt och bekantskapskrets. I själva verket är jag en särling i vår gemenskap i att jag personligen inte är engagerad i nån förening/samfällighet. Men då driver jag å andra sidan eget företag på min fritid...
Kan och kan. De vill inte, eftersom de inte behöver. Poängen var mer att en hypotetisk invandrare som jobbar i sin frisörsalong 12 timmar per dag inte kan jämföras med en svensk som jobbar på Volvo 8 timmar per dag. Eftersom invandraren har 0 minuter restid, kan ta lunch och övriga raster (så många denne vill) hemma istället för på schemalagd tid i lunchrummet, inte behöver äga och underhålla nån bil osv. Medan svensken måste lägga tid på att ta sig till och från jobbet och allt kringliggande bök detta medför. Själv har jag ganska exakt en timmes restid enkel väg till mitt jobb. Och det är inte ovanligt, framförallt inte för folk i kranskommuner.
Nej. Eller nja. Mest nej. Invandrarna har naturligtvis mättat flottig-pizza-marknaden i viss mån. Men min poäng var snarare att svensken inte behöver stå i restaurang och laga mat, eftersom farbror staten massimporterar invandrare som gör det istället. Svensken jobbar istället med nåt svensken hellre jobbar med. Det betyder inte att svensken inte skulle kunna stå i restaurang om behovet fanns*. Bara att svensken strävar efter att förbättra sin situation. Precis som invandraren gör - vilket jag klart och tydligt skrivit. Invandrare som blir arbetstagare går väldigt sällan tillbaka till att vara egna företagare. Det är inte en fråga om företagsamhet, utan en ren klassfråga - man driver bara dåligt lönsamma företag om man inte har möjlighet att ta sig upp ↑ till arbetstagarklassen.
Nej, jag gör inte hur det låter. Jag gör inte alls hur det låter. Jag tror inte du gört vad skrev.
Snälla vän. Ingen jobbar tolv timmar per dygn sju dagar i veckan. Ingen överlåter något till invandrare**. Väldigt få personer köper mjölk och pizza klockan 22 på en onsdag. Även om jag personligen beställer pizza runt den tiden ibland när jag jobbar kväll (gud så lat jag är).
Invandrare som driver eget företag där de måste jobba mycket*** för att få ekonomin gå ihop, gör det för att de måste (och slutar med det så fort de kan). Svenskar som måste driva eget företag där de måste jobba mycket för att få ekonomin att gå ihop, gör också det för att de måste. Och de finns naturligtvis, mängder av dem. Det är bara att du inte hör om dem eftersom svenskar är mer benägna att kämpa på i tystnad med värdighet. Och för att media inte lyfter dem till skyarna för att försöka rättfärdiga ett vansinnigt massinvandringsprojekt. Och för att du förmodligen inte har speciellt många kontaktytor med företagarvärlden överhuvudtaget, utan bara sitter och trollar på flashback dagarna i ända eftersom du inte har något bättre för dig.
*Det betyder heller inte att svensken vill att farbror staten ska massimportera invandrare. Men när farbror staten ändå gör detta, då gör svensken det bästa av situationen.
**Väldigt få personer har ett trängande behov av pizzerior och hårsalonger. Däremot har invandrare som kommer hit och driver pizzerior och hårsalonger ett trängande behov av oss...
***Ingen jobbar dock 12 timmar per dag 7 dagar i veckan, märk väl. Utom i din fantasi. Jag personligen kan förstås komma nära såna siffror i perioder iom mitt företag, men inte f-n skulle jag klassa det som 12x7 timmar effektivt arbete.
