Är information om könssjukdomar en del av samtyckeslagen?

Den lagstiftning som nu föreslås har i tidigare lagstiftningsärenden och i den allmänna debatten kallats samtyckesreglering eller samtyckeslagstiftning. Begrepp som t.ex. samtycke är normativa när de används i lagstiftning. Det innebär att begreppet kan ges den innebörd som lagstiftaren vill att det ska ha. Ansvarsfrihetsgrunden samtycke har dock redan sin specifika betydelse i brottsbalken (se 24 kap. 7 § brottsbalken), en betydelse som inte fullt ut överensstämmer med den innebörd begreppet bör ha om det används i samband med sexualbrott. Om man uppställer samtycke som rekvisit för att handlingen inte ska vara brottslig och därmed avser samtycke i den mening det har som ansvarsfrihetsgrund, kommer också fall där samtycket inte getts med full insikt om relevanta förhållanden att grunda ansvar. Villfarelse rörande någon omständighet av betydelse medför enligt ansvarsfrihetsbestämmelsen att samtycket blir utan verkan. Att lura till sig sexuellt umgänge genom löften om t.ex. en kärleksrelation eller genom att utge sig för att vara en känd person skulle kunna innebära att samtycket inte är giltigt. En annan situation där samtycket skulle kunna bli ogiltigt är om en person lämnar felaktiga uppgifter om förekomsten av könssjukdomar eller om huruvida preventivmedel ska användas. Sådana fall av vilseledanden bör inte grunda ansvar för sexualbrott. Regeringen instämmer därför i kommitténs bedömning att det inte är lämpligt att använda begreppet samtycke som rekvisit i bestämmelserna om våldtäkt och sexuellt övergrepp. Genom att välja ett annat rekvisit blir en tillämpning av ansvarsfrihetsregeln inte aktuell på samma sätt som vid brottstyper där det uttryckligen anges att gärningen ska ske olovligen, obehörigen etc., dvs. där det framgår uttryckligen av brottsrekvisiten att samtycke har ansvarsbefriande verkan.