Jag är tillsammans med en tjej och vi har bott tillsammans i 4 månader. Trots att jag har haft väldigt många förhållanden och dejter innan så är detta första gången jag bor tillsammans med någon, och det beror främst på att jag känner att jag inte kan leva som en ungkarl för resten av livet och vill bli pappa innan det är försent. Problemet är just mitt sexuella förflutna. Trots att denna tjejen jag bor med nu är perfekt på alla sätt och vis, så har jag svårt att komma över det faktum att jag legat med så många. Det känns som att jag hade kunnat ligga mer ännu fler i mitt liv, men nu skall jag helt plötsligt endast ligga med denna tjejen för resten av mitt liv? Det gör att jag känner mig som en dålig människa, och jag vill inte såra min tjej.
Grejen är att tjejer har alltid ställt till det för mig. I tonåren så fick jag aldrig ligga utan blev konstant nobbad vilket gjorde att jag kände att jag gick miste om min ungdom. Sedan i 20-årsåldern fick jag ligga extremt mycket, vilket gjorde att jag ville "ta revansh" och var därför otrogen mot nästan alla mina flickvänner. Att ligga blev allt mitt liv kretsade kring i princip. Varje dag bestod till 15-20% av sexchattande inför kommande potentiella ligg.
Kicken man får av ett ONS är fortfarande obeskrivlig. Man känner sig som en kung som erövrar och ger en lyckligt lottad kvinna njutning. Jag kan fortfarande stå i duschen och runka och få upp bilder i huvudet från när jag knullar alla tidigare tjejer. Det är bara att vraka och välja i minnesbalken och bli påmind om deras gnyanden och stön.
Jag har ännu inte varit otrogen mot denna nuvarande tjejen och det vill jag inte heller. Det är också mycket svårare att vara otrogen när man bor tillsammans, det har jag förstått nu. Och det är bra för mig. Men jag kan inte sluta tänka på det faktum att jag bara ska ha sex med denna tjejen för resten av mitt liv. Jag är svinrädd för att jag ska tröttna på sexet. Flera gånger när vi haft sex har jag föreställt mig att min tjej är ett random ONS som jag nyss träffat på krogen - och då blir jag mer upphetsad. Denna tanken skrämmer mig - kan jag inte committa? Ni som har sett filmen SHAME med Michael Fassbender vet vad jag pratar om.
Jag vill committa! Jag vill vara trogen. Men jag tampas med mina tankar om tidigare tjejer och att ONS-känslan är som en drog. Det är lite som att dra en lina kokain - ett beroende helt enkelt. Lyckligtvis är jag bra på att vänja mig av från beroenden men det ändrar inte det faktum att jag saknar det.
Grejen är att tjejer har alltid ställt till det för mig. I tonåren så fick jag aldrig ligga utan blev konstant nobbad vilket gjorde att jag kände att jag gick miste om min ungdom. Sedan i 20-årsåldern fick jag ligga extremt mycket, vilket gjorde att jag ville "ta revansh" och var därför otrogen mot nästan alla mina flickvänner. Att ligga blev allt mitt liv kretsade kring i princip. Varje dag bestod till 15-20% av sexchattande inför kommande potentiella ligg.
Kicken man får av ett ONS är fortfarande obeskrivlig. Man känner sig som en kung som erövrar och ger en lyckligt lottad kvinna njutning. Jag kan fortfarande stå i duschen och runka och få upp bilder i huvudet från när jag knullar alla tidigare tjejer. Det är bara att vraka och välja i minnesbalken och bli påmind om deras gnyanden och stön.
Jag har ännu inte varit otrogen mot denna nuvarande tjejen och det vill jag inte heller. Det är också mycket svårare att vara otrogen när man bor tillsammans, det har jag förstått nu. Och det är bra för mig. Men jag kan inte sluta tänka på det faktum att jag bara ska ha sex med denna tjejen för resten av mitt liv. Jag är svinrädd för att jag ska tröttna på sexet. Flera gånger när vi haft sex har jag föreställt mig att min tjej är ett random ONS som jag nyss träffat på krogen - och då blir jag mer upphetsad. Denna tanken skrämmer mig - kan jag inte committa? Ni som har sett filmen SHAME med Michael Fassbender vet vad jag pratar om.
Jag vill committa! Jag vill vara trogen. Men jag tampas med mina tankar om tidigare tjejer och att ONS-känslan är som en drog. Det är lite som att dra en lina kokain - ett beroende helt enkelt. Lyckligtvis är jag bra på att vänja mig av från beroenden men det ändrar inte det faktum att jag saknar det.
