Jag tror att all olycka börjar när man börjar jämföra sig med andra.
En person med lite pengar känner mindervärde inför den som har mycket. Den som är mindre begåvad känner sig underlägsen den som är smartare. Den som inte är populär känner avund mot den som är omtyckt. Den som är ful jämför sig med den som är vacker, och den som inte är sportig ser upp till den som är stark och snabb.
Människan är ju trots allt ett djur, och som alla djur är vi bundna till det materiella.
Men om vi återvänder till Gazaremsan: innan kriget fanns där förstås både rika och fattiga.Efter kriget har nästan allt förstörts – även de rika har förlorat sina hem och sina ägodelar. Nu lider nästan hela befolkningen av fattigdom och hunger.
Men om all olycka verkligen kommer av jämförelse,
kan det då vara så att människor i Gaza, där nästan alla är lika fattiga, faktiskt känner sig lyckligare än många i andra delar av världen?
När alla har det lika svårt, finns det ingen att jämföra sig med –och därmed inget att känna mindervärde inför.
Tänk till exempel på Sentinel-folket, som i tusentals år har vägrat ta del av civilisationen.De har kunskaper för att fiska och bygga båtar, men de lämnar aldrig sin ö.
Jag tror att de gör det för att alla omkring dem lever på samma sätt.
De känner ingen press att förändras, eftersom det inte finns någon som lever ”bättre” än de själva.
Kanske är det samma sak i Gaza.
Kanske är det därför födelsetalen är så höga –
för när alla är lika fattiga finns det ingen anledning att oroa sig för om man har ”råd” att bilda familj.
I andra länder tänker människor på inkomst, bostad och trygghet innan de gifter sig eller skaffar barn.
Jag tror att all olycka börjar med jämförelse.
Och kanske, just därför, är människorna i Gaza – trots allt – lyckligare än vi tror.
Vad tycker ni om det här resonemanget?
En person med lite pengar känner mindervärde inför den som har mycket. Den som är mindre begåvad känner sig underlägsen den som är smartare. Den som inte är populär känner avund mot den som är omtyckt. Den som är ful jämför sig med den som är vacker, och den som inte är sportig ser upp till den som är stark och snabb.
Människan är ju trots allt ett djur, och som alla djur är vi bundna till det materiella.
Men om vi återvänder till Gazaremsan: innan kriget fanns där förstås både rika och fattiga.Efter kriget har nästan allt förstörts – även de rika har förlorat sina hem och sina ägodelar. Nu lider nästan hela befolkningen av fattigdom och hunger.
Men om all olycka verkligen kommer av jämförelse,
kan det då vara så att människor i Gaza, där nästan alla är lika fattiga, faktiskt känner sig lyckligare än många i andra delar av världen?
När alla har det lika svårt, finns det ingen att jämföra sig med –och därmed inget att känna mindervärde inför.
Tänk till exempel på Sentinel-folket, som i tusentals år har vägrat ta del av civilisationen.De har kunskaper för att fiska och bygga båtar, men de lämnar aldrig sin ö.
Jag tror att de gör det för att alla omkring dem lever på samma sätt.
De känner ingen press att förändras, eftersom det inte finns någon som lever ”bättre” än de själva.
Kanske är det samma sak i Gaza.
Kanske är det därför födelsetalen är så höga –
för när alla är lika fattiga finns det ingen anledning att oroa sig för om man har ”råd” att bilda familj.
I andra länder tänker människor på inkomst, bostad och trygghet innan de gifter sig eller skaffar barn.
Jag tror att all olycka börjar med jämförelse.
Och kanske, just därför, är människorna i Gaza – trots allt – lyckligare än vi tror.
Vad tycker ni om det här resonemanget?