Citat:
Ursprungligen postat av
particulum1
Om man ska förenkla det hela och skapa lite klarhet i ämnet, så handlar det som TS egentligen berör om något som inom ett västerländskt perspektiv faller under det som kallas esoterism (från grekiskans eso, ”inre”, ”inåt”). Det kan beskrivas som den västerländska motsvarigheten till österländska filosofier och andliga traditioner såsom buddhism, taoism och hinduism.
Dessa läror kretsar i grunden kring den övergripande principen att söka, utforska och erhålla insikt, i synnerhet självinsikt, om den egna naturen i dess mest fundamentala aspekter, med hjälp av olika läror och metoder, och därigenom utveckla sin självmedvetenhet.
I väst är däremot esoterismen inte bara ett fördunklat och ofta missförstått ämne, både i nutid och historiskt, utan också i stor utsträckning underutvecklad i jämförelse med sina österländska motsvarigheter. Detta beror till stor del på att den västerländska traditionen historiskt har riktat sin uppmärksamhet utåt snarare än inåt i sin strävan efter insikt om den absoluta, fundamentala naturen som utgör människan. Den österländska traditionen har däremot gjort motsatsen, vilket har resulterat i avsevärt mer utvecklade läror och metoder än de som finns inom den västerländska esoterismen.
Även inom västerländsk teoretisk psykologi har liknande idéer berörts, där exempelvis Carl Gustav Jung med rätta kan beskrivas som den mest moderna representanten för detta tankegods. Hans perspektiv kan förstås som en process där individen gradvis utforskar och kartlägger vidden av sitt psyke, det medvetna, det undermedvetna (eller förmedvetna) och det omedvetna, och genom denna process successivt erhåller insikter om sig själv bortom vad som kan benämnas som det traditionella och konventionella, eller som du valde att uttrycka det: "se varandra och oss själva såsom vi är bakom maskerna".
Vi har dock fått en modern kulturell tvist i detta fall i tråden, med begrepp som ”NPC” och ”zombie”. Dessa kan visserligen uppfattas som något missvisande, men är samtidigt inte helt oanvändbara som metaforer i denna kontext.
Man kan ju tänka så, men det går ju också att tänka sig att esoterism inte är någon motsvarighet alls, att det inte är fördunklat och missförstått. Tror du råkade spåra in i ett mentalt schema där. Hela kristendomen är ju ett blickande inåt, det är kristendomen som är västvärldens motsvarighet till buddhism och andra religioner. Din brist på intresse för västerländsk filosofi präglar din vy. Det är snarare din ödmjukhet som är underutvecklad än västerländsk religion och esoterism.
Tänk också på att stora massan inte har så mycket förmåga att läsa och reflektera, så du kommer sällan få mothåll om det du säger låter korrekt nog. Din förmåga att formulera dig är bra, men du saknar kritik utifrån då du litar fullt på din egna självkritik.
Buddhismen och skepticism verkar svåra att förena, men du kan ju göra ett försök.
Svårighet verkar du inte brytt dig om tidigare uttryckta ambitioner, i vilket fall.
Jag saknar själv intresse för buddhismen, på grund av att den inte går att kombinera med min skepticism.
Eventuellt finns det dock avknoppningar av buddhismen som är skeptiska och intressanta.
Citat:
Mark Siderits’ chapter “Some Sceptical Doubts about ‘Buddhist Scep-
ticism’” is a critical examination of the notion that Indian Buddhist philoso-
phy harbors a significant strain of skepticism akin to Hellenistic or modern
philosophical skepticism. Siderits challenges the application of skepticism
within Buddhist philosophical contexts, particularly within Yogācāra and
Madhyamaka schools, arguing that when Buddhist philosophers adopt skep-
tical strategies, they often encounter conceptual difficulties.
Siderits begins by outlining different meanings of skepticism, dis-
tinguishing between ontological and epistemological skepticism, and fur-
ther categorizing the latter into radical skepticism and Pyrrhonian skep-
ticism. He explores the potential roles of skepticism in Buddhism, ques-
tioning the extent to which Buddhist thinkers can be said to engage with
skeptical doubt, especially given their acceptance of doctrines like karma
and rebirth which would ostensibly be at odds with a Pyrrhonian commit-
ment to withholding judgment on non-evident matters.
The discussion moves to a nuanced analysis of skepticism’s limita-
tions when applied to Buddhist doctrines. Siderits scrutinizes the use of
skepticism in arguing against the existence of an external world and the
self, pointing out that such strategies might not align with the semantic
internalism and epistemological positions inherent in Buddhist thought.
He contrasts this with the semantic externalism found in non-Asian phi-
losophy, suggesting that Buddhist philosophy, particularly the Yogācāra
and Madhyamaka schools, employs a different approach to understanding
the nature of reality and knowledge.
https://blogs.dickinson.edu/buddhistethics/files/2024/03/Hanner-Review_Green_24-1.pdf
sida 4