Citat:
Ursprungligen postat av
alternativtkonto11
Det finns inga klassiska socialliberala värderingar. Socialliberalism är liberalism som är beredd är kompromissa - på allt.
I den mån det finns något sådant som en definition av socialliberalism, så är SD mer socialliberala än L är. SD vill till skillnad från L ha en rättsstat, medan L köpt den socialistiska idén att individer bara är produkter av sitt samhälle och därför ska återrehabiliteras med sociala insatser. SD vill ha en rationell migrationspolitik*, medan L gått all-in på IMÄI och dessutom vill att invandringen ska regleras på överstatlig nivå. Kultur - tja, det är inte SD som argumenterar för fortsatt omfattande statligt kulturstöd och Public Service. När det slutligen gäller medborgerliga rättigheter vet jag inte riktigt vad du avser. Skulle väl vara rätten som medborgarskap överhuvudtaget medför, då. Som i att invandrare med medborgarskap inte ska ha fulla rättigheter, och att deras medborgarskap ska kunna dras in. Men det är i första hand en fråga om att rätta till ett historiskt misstag (medborgarskap har delats ut som godis till människor som inte förtjänar dem), och i andra hand en fråga om att faktiskt stärka medborgarskapets status genom att göra medborgarskap svårare att få. Jag kan absolut se konfliktytor mellan SD och L i den frågan, men jag vet inte om jag personligen skulle klassa det som en konflikt mellan (social)liberalism och någon annan ism alls.
L är inte ett liberalt parti, och SD är inte ett nationalkonservativt parti. SD definierar sig som socialkonservativa (men är i praktiken liberala), L definierar sig som ungefär tio olika ömsesidigt uteslutande saker samtidigt. Liberalernas värdegrund bör historiskt, men idag framförallt, definieras som "schizofreni". Finns gott om exempel på liberala partier som suttit i regering ihop med små pellejönspartier utan sammanhängande politiskt ideologi.
Vill du ha exempel där faktiska nationalistiska/konservativa partier suttit i regering med faktiska liberala partier - tja, är inte det normen snarare än undantaget? Nuvarande regeringen i italien, exempelvis. Eller senaste regeringen i Nederländerna. Nuvarande regeringen i Frankrike tenderar åt det hållet, även utan Nationell Samling i koalitionen. Nuvarande regeringen i Finland, och flera tidigare. Tidigare regeringar i Norge. Tidigare regeringar i Danmark. Finns - utan att jag orkar leta upp dem- garanterat dussintals om inte hundratals exempel från resten av världen i modern tid.
*Där asyl fortfarande ska ingå. Vilket är mer kontroversiellt än man kan tro, när man betänker att politisk asyl som koncept faktiskt är väldigt nytt. Vore helt naturligt för ett (national)konservativt parti att vilja slopa asyl helt. Men SD är inte direkt konservativa, så...
Du gör samma grepp som många SD-försvarare, suddar ut gränserna tills alla ideologier betyder allt och inget. ”SD är liberala, L är inte liberala” låter mer som ordgymnastik än analys. Att SD själva kallar sig socialkonservativa betyder inte att de är det i klassisk mening; de springer fortfarande ur en rörelse vars syfte var att exkludera människor på etnisk grund, inte att skydda individuella fri- och rättigheter. Det är ett ideologiskt arv, inte ett PR-problem.
Att nationalkonservativa och liberala partier ibland samarbetar säger egentligen inget om ideologisk förenlighet, bara att makten kräver kompromisser. Italien, Danmark och Finland är exempel på just politiska koalitioner, inte på ideologisk sammansmältning. När värderingsfrågorna väl ställs på sin spets (yttrandefrihet, rättsstat, minoritetsskydd, EU-samarbete, globlism, gal-tan) hamnar nationalkonservativa och liberaler nästan alltid på motsatta sidor.
Och socialliberalismen är inte ”kompromiss på allt”. Den är en liberalism som erkänner att individens frihet kräver vissa sociala förutsättningar, utbildning, trygghet, rättsstat. Frihet för fler. Det är just den gränsdragningen mellan frihet och ansvar som L nu tummar på för att hålla ihop samarbetet med SD.
