När började Södermalm tappa sin status som fattigmanskvarter?

Södermalm var ju riktigt fattigmanskvarter under mitten av 1800-talet, det var misär där folk bodde i fallfärdiga ruckel och svalt ihjäl. Dessutom så uppfattades Södermalm som avlägset, jobbade man inne i stan så sågs avståndet på den tiden som långt (man hade såklart även inte samma transportmedel som idag) och det sågs som utkanten.

Som bekant förknippas ju Södermalm idag med höga bostadspriser och flådiga gamla stadspalats, där framförallt kultureliten (artister, författare, skådisar, medieprofiler, etc.) slagit sig till ro och då drivit upp priserna så mycket att vanligt folk knappast har råd att bo där. Minst 100 tkr per kvadrat kan man förvänta sig att betala, betydligt mer för de bästa lägena.

När skedde omvandligen? Tittar man på de gamla husen på Söder så är det rejält pampiga lyxbostäder, paradvåningar med högt i tak och vackra eldstäder osv. Kan ju inte tänka mig att typ Laurinska huset förknippades med fattigdom när det byggdes under slutet av 1800-talet direkt.

På 80-talet fanns det fortfarande orenoverade kåkar med dusch i källaren man kunde hyra lägenheter på rivningskontrakt i.
Skulle säga att andra halvan av 80-talet var när Söder började rustas upp och gentrifieras, även om områden typ SoFo (Söders Östermalm) alltid varit finare, och Knivsöder (Hornstull) inte blev fräscht förrän efter millennieskiftet.

Googlade och hittade en artikel från så sent som 2004 där folk beklagade sig över att Hornstull "håller på att gentrifieras".

Som du antyder så kan man inte dra hela Söder över en kam. Det var länge mycket stora skillnader mellan olika områden där.

Än idag bor många existenser med låg social status på Söder. Den kraftigt reglerade hyresmarknaden gör att en tröghet finns i gentrifieringens totala genomslag. Men Knarkar-Kekke, Pekka och de andra i den världen börjar dö ut... Söders största ordningsstörare idag är utifrån på tillfälligt besök.

Om jag minns rätt så lät Stockholms stad och polisen (inofficiellt) knarkarna hålla till runtomkring Mariatorget en bit in på 1980-talet. Idag är det ju ett välordnat område.

Fattigt och nergånget må det ha varit, men knappast avlägset.

Precis läst en tegelsten om bellman och stockholm under hans tid (han är född på södermalm). Det var i syd stockholm växte först utanför gamla stan.

Det beror ju också på var man bodde på söder. Det kunde säkert bli både långt och backigt men inte södermalm generellt.

Fast visst var det redan då poppis att bo där? Så inga fattigmankvarter bara för att det var orenoverat skulle jag säga.

Jag skulle nog säga att nybyggnationen vid Södra station på åttiotalet var vändpunkten.
Sedan omvandlades mängder av hyresrätter till bostadsrätter, vilket ledde till att arbetarklassen på Söder ersattes av Hipster och höginkomsttagare.

Södermalm var väl lite av ett trivialt slumområde så sent som på 70-talet.