När började Södermalm tappa sin status som fattigmanskvarter?

Södermalm var ju riktigt fattigmanskvarter under mitten av 1800-talet, det var misär där folk bodde i fallfärdiga ruckel och svalt ihjäl. Dessutom så uppfattades Södermalm som avlägset, jobbade man inne i stan så sågs avståndet på den tiden som långt (man hade såklart även inte samma transportmedel som idag) och det sågs som utkanten.

Som bekant förknippas ju Södermalm idag med höga bostadspriser och flådiga gamla stadspalats, där framförallt kultureliten (artister, författare, skådisar, medieprofiler, etc.) slagit sig till ro och då drivit upp priserna så mycket att vanligt folk knappast har råd att bo där. Minst 100 tkr per kvadrat kan man förvänta sig att betala, betydligt mer för de bästa lägena.

När skedde omvandligen? Tittar man på de gamla husen på Söder så är det rejält pampiga lyxbostäder, paradvåningar med högt i tak och vackra eldstäder osv. Kan ju inte tänka mig att typ Laurinska huset förknippades med fattigdom när det byggdes under slutet av 1800-talet direkt.

På 80-talet fanns det fortfarande orenoverade kåkar med dusch i källaren man kunde hyra lägenheter på rivningskontrakt i.
Skulle säga att andra halvan av 80-talet var när Söder började rustas upp och gentrifieras, även om områden typ SoFo (Söders Östermalm) alltid varit finare, och Knivsöder (Hornstull) inte blev fräscht förrän efter millennieskiftet.

Googlade och hittade en artikel från så sent som 2004 där folk beklagade sig över att Hornstull "håller på att gentrifieras".

Som du antyder så kan man inte dra hela Söder över en kam. Det var länge mycket stora skillnader mellan olika områden där.

Än idag bor många existenser med låg social status på Söder. Den kraftigt reglerade hyresmarknaden gör att en tröghet finns i gentrifieringens totala genomslag. Men Knarkar-Kekke, Pekka och de andra i den världen börjar dö ut... Söders största ordningsstörare idag är utifrån på tillfälligt besök.

Om jag minns rätt så lät Stockholms stad och polisen (inofficiellt) knarkarna hålla till runtomkring Mariatorget en bit in på 1980-talet. Idag är det ju ett välordnat område.

Fattigt och nergånget må det ha varit, men knappast avlägset.

Precis läst en tegelsten om bellman och stockholm under hans tid (han är född på södermalm). Det var i syd stockholm växte först utanför gamla stan.

Det beror ju också på var man bodde på söder. Det kunde säkert bli både långt och backigt men inte södermalm generellt.

Fast visst var det redan då poppis att bo där? Så inga fattigmankvarter bara för att det var orenoverat skulle jag säga.

Jag skulle nog säga att nybyggnationen vid Södra station på åttiotalet var vändpunkten.
Sedan omvandlades mängder av hyresrätter till bostadsrätter, vilket ledde till att arbetarklassen på Söder ersattes av Hipster och höginkomsttagare.

Södermalm var väl lite av ett trivialt slumområde så sent som på 70-talet.

Det finns en ganska intressant podd på SR om rivningen av kvarteret Mullvaden på Södermlam 1978. Syftet var att riva för att bygga nyare och fräschare bostäder. Man ges en liten inblick i hur det var att bo i slitna kvarter utan de bekvämligheter vi idag tar för givet.

https://www.sverigesradio.se/avsnitt/slaget-om-kvarteret-mullvaden

Vilket är ironiskt då just Södra Stationsområdet är ett av dom områden på Södermalm som fortfarande idag upplevs som pundigt och småfattigt - jämförelsevis med tjusigare områden som Mariatorget/Slussen. Visar sig också på dom generellt lägre bostadspriserna runt Södra.

Om det sker en rapporterad knivskärning i lägenhet på Södermalm så är det oftast i Södra Stationsområdet det sker, osv.

Har en nära anhörig, född på 50-talet, som är född, delvis uppvuxen och periodvis boende på Södermalm. I mer generella termer började gentrifieringen med upprustningen och sedermera ombildningarna på 80-talet. Det dröjde dock till långt in på 00-talet, nästan in på 10-talet innan sista delarna kring Hornstull och därikring verkligen på allvar fått den status som området har idag, enligt personen.
Visst att det fanns rikare delar redan på 1800- och tidigt 1900-talet, men det var ju som sagt långt från den egentliga innerstan och till stora delar enklare bebyggelse. Jag menar, t.om. Ladugårdslandet och Ladugårdsgärdet var ju "långt ifrån" stan på den tiden, och det är ju i allra högsta grad innerstan idag (okej, kanske inte yttre delarna av Gärdet kanske). Min anhörig är född på Söder Mälarstrand, och inte ens det var särskilt "fint", då på 50-talet. Det var absolut ett av de lite bättre områdena, men en hyresrätt där var absolut inget exklusivt på något sätt. Skanstull på 70-talet var inte heller så jätteroligt och framförallt omodernt.

Det fanns flera skrothandlare och lumpbodar i början på 80-talet i Hornstull.

Jag skulle nog säga att när de började renovera Långholmens fängelse, runt 81-82 någon gång samt när den nya stenöknen vid Fatburskvarnsgatan med bostadsrätter dök upp var det över.

På östra sidan var det goodbye när Hammarbyhamnen rustades upp och svartklubbarna fördrevs, de sista riktiga slumgubbarna försvann väl kanske när Lugnet revs men det låg på södra sidan av kanalen och när det folket försvann var södermalm mest inflyttade identitetslösa och jagsvaga som låtsades vara något de aldrig kan vara.

Jag föreslår Svart asfalt grönt gräs av Stig Claesson om man vill läsa om att söder tidigt var multikulturellt, bara det att på hans tid var det inflyttade smålänningar mot dalmasar och norrlänningar som slog varandra blodiga inbördes och i gängslagsmål mot stockholmarna.

Vi i som är från övriga Stockholm har givetvis alltid ansett södermalmsbor som kriminellt pack som helst borde sättas i läger och fördrivas ut på åkrarna och djungeln därifrån de kom.