Leva isolerad? Vad händer med psyket?

Dom människor som lever isolerade och inte har direkt kontakt med andra människor, inget socialt liv eller jobb att gå till. Man kanske har ett jobb, men inget mer liksom Inga hobbys eller intressen och är helt själv. De bara sitter hemma Hur står man ut med det. det måste ju tära på en enormt psykiskt.

Hade ni klarat det?

Antagligen inte. pensionerade mig rätt tidigt. 55 år. Då får man aktivera sig, odla sina intressen och gärna ha en kvinna.

I sommar har jag byggt ett hönshus, nästa sommar skall jag ha höns här.
Har bilar och MC att pyssla om.
Två hundar och en katt
Försöker hålla kroppen i trim och där hjälper hundarna till, de är inga knähundar eller bullterriers, de springer lätt en mil utan att stanna.

Leva utan allt detta? Det skulle vara svårt.

Var sjukskriven i nått år, tror det var runt 2008. Hade inte ett dugg att göra, mer än att moderera på Flashback (under annat namn) o dricka öl. Mådde oerhört dåligt, gick upp i vikt o umgicks knappt med nån.

Senare började jag få lite struktur på vardagarna, hittade en sysselsättning, började umgås med vänner o det blev mycket bättre!

Jag tror att man gradvis tappar förmågan att fungera i grupp, men att man själv upplever det som att man klarar sig bra utan att umgås med andra. Jag tror att man lätt snöar in och blir en vanemänniska, och risken är att man hamnar i ganska konstiga kretsar online (ekokammare) om man inte har någon som regelbundet utmanar ens världsbild och allmänna livsåskådning - där är nog ens barn oslagbara på att peka ut om/när man börjar bli mossig eller radikaliserad på något sätt.

Men även om man säkert klarar sig utan sällskap, och säkert rationaliserar och normaliserar många ensamma sin situation för sig själv, så är jag helt övertygad om att det är direkt skadligt att inte ha regelbunden kontakt med människor i vardagen, och då helst familj och nära vänner.

Jag skulle alltså förmodligen klara av det men jag skulle garanterat ha en enormt mycket sämre livskvalitet än nu. Att kunna hålla sig sysselsatt är inte nödvändigtvis samma sak som att ha ett bra liv.

på flashback är man aldrig ensam!

Ett halvår eller år - för att försöka skriva en bok eller slutföra en akademisk uppsats eller motsvarande - men ofrivillgt utan pengar, tror jag inte.

Vad som är en lagom dos isolering, vet bara den som varit fastfrusen för länge.

Väl igång tror man sig veta vad som är tillräckliga mått, och bara fortsätter att bygga.

MEN när kroppen börjar klia, då vet man att man isolerat klart

Skulle utan vidare klara mig utan mänsklig kontakt i åratal. Något husdjur hade naturligtvis varit trevligt men absolut inte nödvändigt. Bara jag hade tillgång till naturen i något avseende.

Tror inte att det är många som både är helt(verkligen helt) isolerade OCH saknar hobbys.

Oftast råkar man ju naturligt på folk, även om det mesta är kort och lite ytligt.

Tror man behöver vara mer specifik med, vad det är i isolation eller ensamhet som tär psykiskt.
Och bara att det utifrån det, går att förstå vad som är eller kan vara tärande eller hur det påverkar psyket.

Som i andra trådar varits inne på, så är det ju många som inte är några bros och är nöjda med bara frun/flickvännen och kanske någon enstaka mer. Skulle tro att dom allra flesta har hobbies av något slag. Alla har inte behov av att visa upp sig eller hålla handen.

Egentligen är det väl bara att undersöka hur en person fungerar i möten t.ex. med sjukvård eller myndigheter.
Är man riktigt socialt handikappad(vilket nog inte är synonymt med att ha ett tärt psyke), så klarar man inte av sådana möten själv. Typ individer som alltid har med någon.

Skillnad också att ha social förmåga och att inte specifikt vilja ha med vissa personer eller grupper/kategorier att göra.

Folk brukar bli lite märkliga när dom är ensamma. Har några grannar i stugan som bor året runt, och de brukar bli rätt rubbade om saker som föreningar och saker som varit. De som har jobb eller familj är betydligt mer hemma i huvudet.

De flesta religioner har heliga män som drar sig undan samhället och lever i en grotta och mediterar.
Möjligen hänger man med andra heliga män och har en grillkväll ibland. Övriga i samhället kommer med offergåvor såsom mat till en, för att man gör grovjobbet åt dem inom kontakt med det innersta
Jag tror ibland brahminkastet inom hinduismen så ska man dra sig undan till skogen när barnen klarar sig själva.

Man blir sjuk av att vara ensam för mycket. Sen reagerar såklart vissa olika. Men de flesta får någon form av depression efter ett tag. Tyvärr tenderar de som är ensamma (speciellt autister) att försöka rationalisera det och intalar sig att de gillar det. Tyvärr det funkar inte så. Vi är flockdjur