Tips på hur jag ska gå till väga för att vara en del i samhället?

Skulle vara intressant om ni kunde komma med några färska ider om hur jag ska gå till väga för att vara en del va samhället och att alla inte bara pratar bakom ryggen på mig. Såklart är jag utfryst(mindre ort). Har inte heller tillgång till rättigheter fullt ut. För man inte en diskussion om olika saker så kommer inte så långt.

Vi kan börja så här:
1. Vilka rättigheter saknar du och varför?
2. Vad säger de om dig, de som pratar om ryggen på dig?
3. hur gammal är du (ungefär alltså)?
4. vad gör du idag på dagarna?
5. hur ser din umgängeskrets ut?

2. Får inte vara med i samhället så jag vet faktiskt inte vad dom pratar om bakom ryggen. Ingen vågar eller vill ta konversationer med mig.
3. medelålders man.
4. Överlever.
5. Zero.

På vilket sätt får du inte vara med i samhället?

Finns det ett församlingshem eller bygdegård i byn? Pensionärer brukar inte vara så knössliga med udda fåglar, där brukar man få vara som man är. Kanske kan du hänga med dem och vara med på aktiviteter, eller rent av hjälpa till (som volontär).

Jag har inte det behovet. Funderar på att gå till fika med politik och samhälles frågor. Det är de närmaste.

Är det något fel på dig eller?

Ja, varför inte?

Ta med dig en nyfikenhet på andra människor och deras världsbilder, så brukar det gå bra!

Ja det är en bra öppnare för en lite mer djupare diskussion än vädret.

1. Vilka rättigheter saknar du och varför?
2. finns det några kyrkor i samhället?
3. har du kontakt med psykiatrin, läkare, boendestöd, socialarbetare eller andra personer inom omsorg i kommunen?

Vi outcasts har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Tegelstenar i mosaiken. Har du några intressen? Om inte, odla några solida hobbyer och börja där.

(FB) Var en snabbis på sluten Psyk. Hur vanligt är det nu?

Bilden börjar klarna...