Citat:
Ursprungligen postat av
snigelslum
INSÄNDARE. ”Vad krävs egentligen för att få säga ’jag är svensk’”? undrar insändarskribenten Selma Bhatti. ”Jag har fått höra: ’Åk hem’, ’Sverige var bättre innan sådana som du kom hit.’ Så då undrar jag, om jag åker tillbaka till Södertälje där jag föddes, blir det bättre då?”, skriver hon i insändaren.
För några år sedan dog min mamma. Då kom frågan: Var ska hon begravas? I Finland, där hon föddes? Eller i Sverige, där hon bott större delen av sitt liv? Det blev Skogskyrkogården i Stockholm. Men känslan var konstig. Hon blev den första i vår släkt som begravdes här. Kanske var det först då som jag och min syster kände att vi hörde hit på riktigt, som om en grav kan ge tillhörighet.
Ändå måste jag fortfarande förklara, ursäkta och översätta mitt utseende till svenskhet. Vad krävs egentligen för att få säga ”jag är svensk” utan att någon höjer på ögonbrynen?
Ett svenskt personnummer? Perfekt svenska? En mamma i svensk jord? Jag är ju svensk, eller?
https://www.dn.se/insandare/jag-vill...pa-ogonbrynen/
Era tankar kring detta?
Jag är själv Tysk/Polack och har bott i Sverige i över 50 år
Du ska inte bry dig om personer som försöker utmana dig om var din verklige identitet ligger någonstans. Oftast är det samma personer som har en mycket klen förankring i sin egen kultur och har fått för sig att om de bara avlägsnar invandrare så kommer svensk kultur och identitet att åter blomstra . Vilket alla vet är totalt nonsens.
De svenskar som finns idag har majoriteten växt upp i det socialdemokratiska miljonprogrammen , och egentligen inte har en susning av vad svenskhet ens innebär. De flesta har sett svart/vita reels på Youtube när Sverige var ung och börjat glorifiera hemmafrun och mannen som kommer hem efter jobbet , slår sig ner i fåtöljen sugandes på sin pipa läsande i kvällstidningen efter middagen
Ungefär där .... Ligger ribban.
Det här med att vara
svensk är så jävla provocerande och bakåtsträvande.