Polisen knackade på – Amanda vägrade släppa in dem

Du tänker att om en person på Amandas arbetsplats är föremål för intresse i en utredning, då borde polisen sända det i Aftonbladet så att alla på arbetsplatsen får veta vad det gäller?

Hade du önskat det så om polisen av någon anledning behövde höra dig, som vittne eller inte?

Som du ser i citatet handlar det inte om någon utredning som den anställde förekom i.

Men, oavsett. Hur tror du det är störst risk att kollegerna skulle få reda på det; genom en artikel i AB eller genom att polisen kommer in på arbetsplatsen?

Angående rad ett: Var har du lyckats läsa in att det skulle vara bekräftat att ingen utredning pågår i någon form? Jag läser citatet, jag ser inte att man förnekar att det skulle finnas en aktuell utredning kopplat till besöket tråden handlar om. Jag ser att polisen svarar i generella termer - som sig bör..

Angående rad två: Tycker du att polisen skall göra sekretessavvägningar som påverkar den enskilde baserat på "tror du det är störst risk att"..? Känns det som ett korrekt och myndighetsmässigt förhållningssätt för dig?


Om man inte förstår varför det inte går att bekräfta eller dementera om någon som söks upp på sin arbetsplats så tänk dig situationen att du blivit anmäld för en våldtäkt som du inte begått. En anmälan från en sur exflickvän räcker för att få dig misstänkt. Vill du att polisen, som söker dig på din arbetsplats eftersom det rör ett grovt brott, går ut i aftonbladet med att man utreder en våldtäkt och behövde prata med någon anställd?

"Men det gäller ju bara grova brott, då kan dom väl hålla tyst", argumenterar då någon. Okej, så man kan vara lite öppnare med detaljer om personer som förekommer i utredningar om det bara är ett litet brott då? Vilka arbetsgivare är nöjda med att deras anställda möjligen bara förekommer runt små brott? Och om polisen sänder ut i aftonblandet när det bara gäller små brott, då borde det bli rätt tydligt de gånger polisen INTE sänder i aftonbladet att det nog är något allvarligare.

Vill du att vi skall ha det läget, att polisen skall redovisa i media varför man gör enskilda åtgärder?

Jag har sagt det jag bedömer behöver sägas i den här saken. Den som påstår att det förkommer en utredning som involverar mannen ifråga får gärna återkomma när det finns något som tyder på det.

"Det var besvärliga frågor som gör att jag behöver utvärdera om min ståndpunkt är rimlig - bäst att jag slutar svara och slinker ut genom bakdörren".

Tycker du att jag svarat dåligt i tråden? Läs igenom vad jag skrivit. Jag ser ingen anledning att ännu en gång upprepa vad jag sagt ett flertal gånger redan. Det finns inget tillägga. Vad sin framkommit talar för sig själv. Om det finns en utredning kanske det kommer fram någon gång. Men hoppas inte på för mycket.

Jag tycker du svarar bedrövligt dåligt faktiskt. Jag ställde fem stycken konkreta, resonerande och relevanta frågor till dig som kopplar till ditt ställningstagande. Då skrev du att du inte tänkte svara mer.

Jag fetar dom till dig nedan:

Om polisen beslagtar en dator/mobil i ett år så är jag rätt säker på att ägaren till dessa enheter misstänkliggjort sig själv genom tidigare brottsliga handlingar - och då finns det ju tydliga, icke-godtyckliga skäl till att polisen handlar som den gör.
Jag betvivlar inte att det finns riktiga rötägg inom polisen precis som inom alla andra yrkesgrupper men samtidigt möter polisen en massa rötägg varenda dag som motsätter sig polisens arbete och försvårar det - och därigenom måste polisen ödsla en massa onödig tid vilket i sin tur leder till att den där datorn/mobilen blir liggande mycket längre tid än nödvändigt. Det mest effektiva är att samarbeta.

En utredning betyder att man undersöker något och tar reda på fakta. Detta är vad polisen gör hela tiden.

Jaja, som sagt -- den ena skaran människor får åtminstone lön för att möta dessa drägg. Och det säger jag som en före detta dörrvakt som själv suttit inne. Skulle jag fått ersättning för varenda gång jag blivit föremål för polisiära åtgärder skulle vi ha denna diskussion på min privatägda yacht. Förvisso självförvållat, givetvis, men och? Orka slicka stövlar.

Jag vill fortfarande höra dig hävda samma sak när du får din mobil beslagtagen för att du inte har en etikett kvar på en burk receptbelagda mediciner, och du insett att du inte vann ett skit på att ge PIN-kod för att indirekt gola alla dina polare i tron om att du kommer återfå din mobil fortare.

Jag har enbart tagit en husrannsakan personligt och det var den gången de gjorde husis och grävde igenom mina lådor för att jag hade min egna medicin förvarad på det sättet Apoteket lämnat ut skiten till mig -- jag fick ut 18 burkar åt gången så istället för att öppna varje kartong och sätta etiketten på burken, satte de etiketten på kartongen i sig.

Allt för att någon nitisk snutjävel i stil med hjonet som klampar in och misstänkliggör folk på sin arbetsplats skulle försöka dra egna slutsatser.

Som sagt -- det faktum att Personalansvarsnämnden ens existerar inom Polismyndigheten är för att det hela egentligen är rätt jävla simpelt: vi alla har för oss någon form av oegentligheter/fuffens i någon annans ögon -- både rent juridiskt men kanske framför allt moraliskt.

Att du skulle vara okej med att få din mobil beslagtagen om du valde att leva ut dina flummiga sidor får stå för dig. Återigen är jag som sagt dock övertygad om att du aldrig varit föremål för ett polisiärt ingripande.

Det blir lite som när någon som studerat MMA på YouTube ska förklara för en faktisk fighter hur han bäst vinner i ringen. Liksom, jo jag hör vad du säger -- men hör du vad jag säger? Förstår du hur det är att faktiskt få en käftsmäll och tror du att du skulle fortsätta hävda att bästa försvaret är det där du såg i någon video på YouTube efter att du återfått medvetandet? I praktiken är det säkert så, men vem fan bryr sig när du kippar efter andan?

Givetvis ska inte grunder som att "någon förmodligen misstänkliggjort sig själv" i sig kunna vara en rimlig grund för att vidta åtgärder som inskränker på människors privatliv å det grövsta, inte minst då detta är en högst personlig uppfattning. Det finns, hör och häpna, faktiskt snutar som är helt jävla dumma i huvudet och extremt fördomsfulla. Och jag är till och med villig att ge dig rätt i att de kanske i 90 % av fallen har helt rätt när de siktar in pundaren på stationen -- men jag anser fortfarande att de kan knulla sina mammor i ansiktet när jag utgör den faktiska minoriteten som för en gångs skull inte gjort något fel.

200 spänn från Polismyndigheten för felaktigt förverkad medicin är mitt kvitto på att snutar också är människor, och det får mig att avsluta med den gamla klyschan om att de här diskussionerna faktiskt är rätt svåra att ha om man inte gått i samma skor som den man dömer går i.

Ta detta från en person som gått på Ritalin i extremt höga doser, utskrivet av sjukvården, sedan jag gick i grundskolan. Snuten har i de allra flesta fallen inte förmåga att se skillnad på amfetamin, Ritalin, eller C-vitamin när de stöter på mig. De två förstnämndas effekt är närmast identisk, men bara det ena är lagligt för mig att bruka.

Dessutom tycks du tro att tiden snuten faktiskt har skiten i beslag på något sätt skulle vara ett sätt att mäta allvaret i misstanken mot dig. Har NFC mycket att göra för tillfället kommer din mobil också vara beslagtagen i upp emot ett år -- helt oavsett om du varit duktig och delgivit snuten din PIN. Den ligger på tur efter min, med skillnaden att på din står det en liten lapp där någon antecknat "PIN uppges vara XXXX".

Det är inte så att polisen hanterar en dator tills de får upp skiten eller inte, och sedan går på nästa. De speglar innehållet och utgår från själva kopian av innehållet på enheten. De behöver inte enheten i sig alls därefter.