2025-09-26, 11:11
  #73
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Sasha08
Du har skaffat barn, det är din plikt att ge dom det bästa tills dom är 18 år, bit ihop helt enkelt, eller föreslå öppen relation

Man kan väl ge sina barn en bra uppväxt fast föräldrarna är skilda? Vi lever inte på 1800 talet längre.
Citera
2025-09-26, 11:42
  #74
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Motstroms
Man kan väl ge sina barn en bra uppväxt fast föräldrarna är skilda? Vi lever inte på 1800 talet längre.

Samtidigt. Varför ska man skilja sig bara för att sexlivet inte fungerar under småbarnsåren? Om man älskar varandra i övrigt.
__________________
Senast redigerad av Tissetiss 2025-09-26 kl. 12:41.
Citera
2025-09-26, 11:47
  #75
Medlem
RedRights avatar
Dra ned på supande, vem vill ha en partner som går runt och är halvfull varje helg. Börja där, så kanske hon slutar va så grinig. Kvinnor är oftast undergivna i sängen och vill att en man styr. Skit i vem som tar initiativet och knulla på henne när det behagar. Huvudsakligen är väl att du får fitta av din kvinna.
Citera
2025-09-26, 14:16
  #76
Medlem
Lavas avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bajspannkaka
Vad ska jag göra?

Är det viktigt för dig att leva i en stabil relation? Att du har sällskap på ålderns höst och till livets slutskede? Eller är det viktigaste att du får knulla mer?

Utifrån denna bio-information:


- så är du en rejäl säck med trasigt gods, och ingen normal stabil vuxen kvinna skulle ingå en relation med en person i ditt skick. Du är en sådan som kan hänga ihop med sin ungdomskärlek just för att de flesta av oss i ungdomen har större tolerans för sådan omfattande problematik som du har. En vuxen "bra" kvinna har det däremot inte, hon vill ha en stabil och sund man. De vuxna kvinnor som är villiga att inleda en relation med en sådan som du är i regel själva trasigt gods.

Så, om du idag har en "bra" kvinna som i ungdomsåren hade överseende med dina personliga problem och nu av någon anledning väljer att fortsätta leva med dig, trots att du bidrar med problem man absolut inte vill ha i sin relation - då är mitt råd att du arbetar med dig själv och håller fast vid din partner med ödmjukhet och stor tacksamhet för att hon 1) gett dig barn 2) inte lämnat dig.
__________________
Senast redigerad av Lava 2025-09-26 kl. 14:19.
Citera
2025-09-26, 14:43
  #77
Medlem
Gosifs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Lava
Är det viktigt för dig att leva i en stabil relation? Att du har sällskap på ålderns höst och till livets slutskede? Eller är det viktigaste att du får knulla mer?

Utifrån denna bio-information:


- så är du en rejäl säck med trasigt gods, och ingen normal stabil vuxen kvinna skulle ingå en relation med en person i ditt skick. Du är en sådan som kan hänga ihop med sin ungdomskärlek just för att de flesta av oss i ungdomen har större tolerans för sådan omfattande problematik som du har. En vuxen "bra" kvinna har det däremot inte, hon vill ha en stabil och sund man. De vuxna kvinnor som är villiga att inleda en relation med en sådan som du är i regel själva trasigt gods.

Så, om du idag har en "bra" kvinna som i ungdomsåren hade överseende med dina personliga problem och nu av någon anledning väljer att fortsätta leva med dig, trots att du bidrar med problem man absolut inte vill ha i sin relation - då är mitt råd att du arbetar med dig själv och håller fast vid din partner med ödmjukhet och stor tacksamhet för att hon 1) gett dig barn 2) inte lämnat dig.

Självmordstankar enda från 7-års åldern? Jovisst säkert va
Citera
2025-09-26, 16:14
  #78
Medlem
Roidberts avatar
Behöver det vara så svårt att ta initiativ till sex då? Kan du inte bara dra fram kuken och daska henne på kinden eller rumpan när du är sugen? Eller helt enkelt bara stoppa in den i hennes fitta eller anus medan hon ligger och sover? Tror att även hon kommer uppskatta om du visar lite pondus.

Baserat på vad du skriver har hon inte nekat dig, så jag tror inte att er relation behöver vara slut om du inte vill det.
__________________
Senast redigerad av Roidbert 2025-09-26 kl. 16:16.
Citera
2025-09-26, 16:23
  #79
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av bajspannkaka
Hej!

Vet inte vart jag ska vända mig längre. Har en relation till 20 år tillbaka. Nu är vi båda 40+ och har rvå småbarn ihop. Bor i hus, stabila jobb. Men vi har absolut ingen tid för varandra. Har aldrig barnvakt då vi inte har någon familj/släkt i närheten som ställer upp. Jag upplever att vi har utvecklats åt olika håll. Senaste åren har jag varit initiativtagare till sex. Hon får alltid flera orgasmer och njuter. Men nu har jag tröttnat på att ta initiativ och det har resulterat i att vi inte haft sex på tre månader.

Så nu funderar jag på att bryta upp och gå min egen väg. Då sex är väldigt viktigt för mig och jag vill inte vara otrogen. Ibland när jag är på fest eller träffar andra kvinnor får jag ofta höra hur lycklig min kvinna borde vara som har mig. Men det är inte fallet. Sen vet jag med mig att jag dricker för mycket, vilket inte är uppskattat. Men jag är den som drar in pengar till hushållet, lagar bilar, renoverar huset, lagar mat och ser till att vi har sex.

Hon tar stort ansvar för barnen och är världens bästa mamma. Men jag börjar tröttna på att ha en grinig fru hemma som nästan aldrig visar uppskattning. Men får sån ångest av att tänka på hur ledsna barnen skulle bli om vi separerade. Tänker att livet är bara en gång och jag vill leva det fullt ut.....

Vad ska jag göra?
Är dina orgasmer och att leva livet fullt ut,viktigare än att barnen ska ha varannan vecka boende?
Citera
2025-09-26, 16:49
  #80
Medlem
Ledsen att säga det men hon fejkar sina orgasmer. Hon finner redan njutning hos andra män.
Citera
2025-09-26, 16:49
  #81
Medlem
OceanDeeps avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bajspannkaka
Hej!

Vet inte vart jag ska vända mig längre. Har en relation till 20 år tillbaka. Nu är vi båda 40+ och har rvå småbarn ihop. Bor i hus, stabila jobb. Men vi har absolut ingen tid för varandra. Har aldrig barnvakt då vi inte har någon familj/släkt i närheten som ställer upp. Jag upplever att vi har utvecklats åt olika håll. Senaste åren har jag varit initiativtagare till sex. Hon får alltid flera orgasmer och njuter. Men nu har jag tröttnat på att ta initiativ och det har resulterat i att vi inte haft sex på tre månader.

Så nu funderar jag på att bryta upp och gå min egen väg. Då sex är väldigt viktigt för mig och jag vill inte vara otrogen. Ibland när jag är på fest eller träffar andra kvinnor får jag ofta höra hur lycklig min kvinna borde vara som har mig. Men det är inte fallet. Sen vet jag med mig att jag dricker för mycket, vilket inte är uppskattat. Men jag är den som drar in pengar till hushållet, lagar bilar, renoverar huset, lagar mat och ser till att vi har sex.

Hon tar stort ansvar för barnen och är världens bästa mamma. Men jag börjar tröttna på att ha en grinig fru hemma som nästan aldrig visar uppskattning. Men får sån ångest av att tänka på hur ledsna barnen skulle bli om vi separerade. Tänker att livet är bara en gång och jag vill leva det fullt ut.....

Vad ska jag göra?
Du ska börja gå på AA möten.

Skaffa en psykolog, studentpsykolog är minst lika bra om du är lite cash. Du börjar med din situation och säger att du vill lösa den.

Skaffe en nanny som hjälper er. Sök på nätet så tar ni en intervju och har denne på timmar vissa dagar i månaden och så går ni på dejt. Ja, dejt. Kvinnor vill ha dejter även efter att man har blivit tillsammans.
Citera
2025-09-26, 16:52
  #82
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Gosif
Självmordstankar enda från 7-års åldern? Jovisst säkert va

Varför skulle inte det vara möjligt? Jag kände en pojke som tog sitt liv när han var 9 år. Alla har det inte bra när de växer upp.
Citera
2025-09-26, 17:21
  #83
Medlem
ArtificialElegances avatar
Citat:
Ursprungligen postat av bajspannkaka
Det har funnits tillfällen. När jag varit på konferenser med jobbet. Eller på andra fester. Där kvinnor uppvaktat mig. Men jag har aldrig varit otrogen. Jag har dansat, skrattat och haft trevligt. Men när inviter kommit till att "följa med upp på rummet". Så har jag alltid avvikit hur full jag än varit. Otrohet är inte min grej.....

Här hörs det att du är väldigt stark i dina värderingar och att du är att lita på. Fortsätt så!

Har läst hela tråden och tänkt lite. Din frustration hörs verkligen – det är tungt att känna sig ensam i längtan efter närhet, särskilt när småbarn, jobb och hus tar all energi. När jag läser det du skriver ser jag att du beskriver situationen nästan som en balansräkning: du radar upp vad du gör och ger (pengar, mat, renovering, initiativ till sex) och vad hon inte ger tillbaka (uppskattning, initiativ, glad stämning). Det kan vara sant att du gör mycket – men bristen på självinsikt märks i att du inte riktigt verkar stanna upp vid hur ditt eget beteende påverkar relationen. När du nämner att du själv dricker för mycket blir det en rad i förbifarten. För väldigt många skulle just det vara en stor broms för både uppskattning och lust - av flera anledningar.

Du verkar inte riktigt vilja stanna vid självreflektion. Och då menar jag inte att du inte reflekterar alls – men det låter som att du fastnar i en ensidig bild: att du gör din del, men inte riktigt ser att relationen är mer än prestation och logistik. Det gör att din lösning spontant verkar bli “antingen får jag sex eller så separerar jag” istället för “vad gör att hon inte känner sig nära mig längre – och vad har jag för roll i det?”.

För kanske är det du längtar efter...att bli nära, uppskattad och sedd – inte bara i sängen, utan som partner? Isf. blir frågan mer "vad kan jag göra/ändra för att det ska kännas möjligt för henne också?".

Med en duktig psykolog som sysslar med parterapi skulle ni kunna utreda vad ni behöver förändra.
Googla parterapeuter tillsammans?! Gör det till ett projekt! Framhåll att du behöver att ni går nu i syfte att komma närmare, bli gladare och få ett trevligare liv ihop istället för att hamna i förakt, skuldfördelning, tjat och ensamhet.
__________________
Senast redigerad av ArtificialElegance 2025-09-26 kl. 17:25.
Citera
2025-09-26, 17:33
  #84
Medlem
Gosifs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av 3055
Varför skulle inte det vara möjligt? Jag kände en pojke som tog sitt liv när han var 9 år. Alla har det inte bra när de växer upp.

I den åldern tänker man på annat. Om inte barnen är utsatta förstås
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in