2025-09-21, 20:06
  #73
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Sommartomte9909
Det är inte ditt IQ som är problemet, det är att du har lågt EQ. Faktumet att en person har ett högt IQ skulle göra det "tråkigt" att umgås med personer med lägre IQ har lågt stöd. Det är du som personlighet överlag, inte ditt IQ som är problemet.

Du menar alltså att jag har lågt EQ och därför inte får ut så mkt av personer med högre EQ än jag själv ?

Du är på ett sätt på rätt spår fast det funkar ju tvärtom eller hur !

Folk med högre IQ och EQ blir inte stimulerade av folk med lägre IQ och EQ

Jag blir stimulerad av ett problem som är svårt att lösa istället för att lägga ett pussel på 3årings nivå...

Alltså man blir väl alltid mer intresserad av personer som kan ge något än tvärtom..

Hur funkar du själv ?
Citera
2025-09-21, 20:09
  #74
Medlem
Intellektet är briljant. Det är ett skarpslipat svärd, en laserpekare som kan skära genom dimman och visa strukturer där andra bara ser kaos. Men du har gjort misstaget som många intelligenta människor gör. Du går runt och tror att svärdet är hela du. Att det är meningen att gå runt med svärdet draget dygnet runt.

Men tänk så här. Om du ska bygga ett hus, då använder du hammaren när det är dags att slå i spikarna. Men du sover inte med hammaren i handen, du äter inte med den, du håller den inte framme när du kramar någon du älskar. Hammaren är ett verktyg, inte en identitet. På samma sätt är intellektet ditt vassaste verktyg. men när du bär det hela tiden, blir du blind för allt som inte kan spikas, bankas eller analyseras sönder.

Det är därför du känner tomheten. Det är därför människor inte räcker till. Inte för att de saknar djup, utan för att du försöker öppna dörrar med fel nyckel. Intellektet kan förklara känslor, men aldrig ersätta dem. Det kan analysera närvaro, men aldrig uppleva den.

Lägg märke till kontrasten när du var barn, då behövde du inte intellektet för att leka. Du skapade regler, ja, men du var också med i själva leken. Du skrattade, sprang, kände vinden i ansiktet. Intellektet var med, men det var inte allt, det var en del av orkestern.

Försök förstå att livet är som en hel orkester. Intellektet är violinen, känslan är trummorna, kroppen är basen, närvaron är andningen som håller takten. Om du bara spelar violin blir musiken ensidig, kall, ofullständig.

Så nästa gång du märker att du håller upp intellektet som sköld eller svärd, fråga dig om det är rätt verktyg för situationen? Om svaret är nej, släpp det.
Citera
2025-09-21, 20:10
  #75
Medlem
goseigens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Du-Hast
Läste någonstans att många med högt IQ har lättare att bli deprimerade ...

Hur hade du mått av att bara umgås med personer som haft lägre IQ än du själv ?

Ibörjan hade du kanske inte reagerat mkt på det men efter 15-20 år så inser du kanske att dom inte ger dig så mkt som du ger dom ?

Man vill ju alltid umgås uppåt..

Alltså det är alltid mer intressant att prata med bildade och roliga personer

Man vill alltid ligga med snygga människor..

Osv osv..

Det är svårare för män, då vår iq-kurva tycks skapa fler smarta och fler idioter. En intelligent kvinna brukar ha det lättare att hitta en partner på samma våglängd.

Jag har fler mycket intelligenta kamrater som kanske inte fick någon riktig flickvän förrän de var mogna människor.

Och då i princip alltid genom en hobby, eller om man skall kalla det fritidsintresse.

Ibland hamnar man inför det motsatta - man träffar damer som är intelligenta och roliga, men där det inte fungerar socialt, kulturellt eller åldersmässigt.

Själv har jag aldrig brytt mig om att fundera eller leta.

I mitt tycke leder det till bättre kärlek och en bättre romans. Det betyder att alla tjejer jag har umgåtts med kommer från studier, jobb och fritidsintressen. Om man möts i en sådan situation och har samma intressen, så blir det ofta mycket enklare.
Citera
2025-09-21, 20:11
  #76
Medlem
Dishys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Du-Hast
Man vill ju alltid umgås uppåt..

Alltså det är alltid mer intressant att prata med bildade och roliga personer

Man vill alltid ligga med snygga människor..

Osv osv..


Citat:
Ursprungligen postat av Problem2020
Alla vill ju umgås uppåt...

Hur funkar du ?

Du kanske ska testa att vara lite mer öppen mot mindre smarta, det kan säkert vara givande om man har ett öppet sinne. Umgås lite nedåt och försök se det fina och intressanta. Tror det skyddar mot depression också.
Citera
2025-09-21, 20:11
  #77
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Sommartomte9909
Det är inte ditt IQ som är problemet, det är att du har lågt EQ. Faktumet att en person har ett högt IQ skulle göra det "tråkigt" att umgås med personer med lägre IQ har lågt stöd. Det är du som personlighet överlag, inte ditt IQ som är problemet.

Det du skriver är ju ren smörja..

Självklart så kommer ju väldigt inteligenta människor tröttna fort på korkade personer !

Men sen har du även en poäng med EQ som också har med intelligens att göra..

Personer med högt EQ tröttnar också fort på personer med lågt EQ..

Här blir man förvirrad av ditt inlägg
Citera
2025-09-21, 20:15
  #78
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Du-Hast
Lite Backstory..

Är 40+ och har ett IQ på 125 ( test från Mensa)

När jag var barn så kunde jag märka att jag var lite smartare och mer analytisk än övriga barn , inte att jag reflekterade på det speciellt mkt men det var ofta jag som fick hitta på kluriga lekar och sätta regler för att lekarna skulle bli roliga!

Mellan 15- 30 så blev det tydligare att jag kunde lätt hamna i diskussioner på förfester efter ett tag för att det intresserade mig mer än bara ytligt kallprat . På krogen drogs jag åt äldre kvinnor då jag tänkte att dom var mer attraktiva men det handlade nog mer om att jag älskade deras erfarenhet och kunskap !

Mellan 30-40 så kunde jag se att jag började tröttna rejält på vänner som jag uppfattade inte var tillräckligt smarta och roliga att prata med !
När det kom till relationer så kunde jag såklart dras till snygga och sexiga kvinnor men efter några år så tröttnade jag om jag inte fick mitt intellekt stimulerat !
Jag började här också tacka nej till After work odyl lite då och då för jag började känna att det inte var så kul längre !

Efter 40

Nu har jag tyvärr börjat distanserat mig mer och mer från sociala sammanhang även om jag såklart kan kallprata och skoja på jobb så är det ju på arbetstid !

När jag dejtar kvinnor så känner jag väldigt snabbt att vi inte är på samma nivå och orkar knappt ens gå på dejter längre !

Har läst att personer på 125 i IQ tillhör ca 5-6% av människor och det är faktiskt mer än en förbannelse än välsignelse

Nu tänker folk säkert att man är arrogant med sådana tankar men det är inte min intention alls !

För att förklara det för "normala" människor på ett bra sätt som har ca 100 i IQ så blir det enklast såhär :

Prova att umgås ständigt med människor med 70-80 i IQ så hade ni snabbt tänkt exakt som jag....ni hade tröttnat fort !

Finns det fler som känner som jag ?

Ah, underbart, ännu en "jag har en för hög IQ för att umgås med normala människor"-tråd. Jag älskar dem!

Svaret kan alltid sammanfattas enligt ungefär detta: om du nu är så jävla smart, varför lyckas du inte bättre?

Du verkar t.ex inte ha lyckats tillämpa din intelligens på något meningsfullt sätt i fråga om att hitta en umgängeskrets du faktiskt trivs med.

Apropå dejtande har du pinsamt nog missat två ganska basala grejer. För det första, de flesta skapligt intelligenta människor har insett dels att intelligens säger mindre än man skulle tro om känslomässig kompatibilitet och attraktion, dels att man låter pretentiös om man tvunget måste börja prata om sånt som får en att låta smart när syftet med dejten är att lära sig mer om varandra som person. För det andra upptäcker många kvinnor tidigt i sina liv att många män känner sig obekväma med kvinnor som är uppenbart smartare än dem, så de döljer sin intelligens i början.

Jag kan också tillägga att du har lite fel om din IQ; inom en och samma standardavvikelse är skillnaden inte så stor, och ungefär 14% av befolkningen ligger inom samma spann som dig (dvs en standardavvikelse över genomsnittet). Kom ihåg att ett seriöst IQ-test (inte mensas!) anger det statistiska konfidensintervallet, inte en bestämd kvot.

Så lite ödmjukhet kan vara på sin plats. SÅ jävla smart är du inte, och i ett rum med 20 slumpmässigt utvalda personer kommer 2-3 av dem vara på samma nivå som dig och en person märkbart smartare än dig.

Som ett viktigt exempel kan jag ge dig något från din egen trådstart. Du säger att du tröttnar på att gå på afterwork med kollegorna för att de inte är lika smarta som dig... OK, men har du reflekterat över att du tydligen inte tog dig längre än till ett jobb som folk med lägre intelligens tydligen klarar utan vidare?

Världen uppskattar faktiskt intelligens, dvs förmågan att omsätta sin kognitiva förmåga till positiva utfall i verkliga livet.

Världen har däremot inte mycket till övers för incelligens, dvs onanistisk självömkan över siffror man fick på ett papper och snäva, abstrakta intressen.

PS du hanterar skriftspråk som någon med 90 IQ.
Citera
2025-09-21, 20:16
  #79
Medlem
Dishys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Hundskit89
Intellektet är briljant. Det är ett skarpslipat svärd, en laserpekare som kan skära genom dimman och visa strukturer där andra bara ser kaos. Men du har gjort misstaget som många intelligenta människor gör. Du går runt och tror att svärdet är hela du. Att det är meningen att gå runt med svärdet draget dygnet runt.

Men tänk så här. Om du ska bygga ett hus, då använder du hammaren när det är dags att slå i spikarna. Men du sover inte med hammaren i handen, du äter inte med den, du håller den inte framme när du kramar någon du älskar. Hammaren är ett verktyg, inte en identitet. På samma sätt är intellektet ditt vassaste verktyg. men när du bär det hela tiden, blir du blind för allt som inte kan spikas, bankas eller analyseras sönder.

Det är därför du känner tomheten. Det är därför människor inte räcker till. Inte för att de saknar djup, utan för att du försöker öppna dörrar med fel nyckel. Intellektet kan förklara känslor, men aldrig ersätta dem. Det kan analysera närvaro, men aldrig uppleva den.

Lägg märke till kontrasten när du var barn, då behövde du inte intellektet för att leka. Du skapade regler, ja, men du var också med i själva leken. Du skrattade, sprang, kände vinden i ansiktet. Intellektet var med, men det var inte allt, det var en del av orkestern.

Försök förstå att livet är som en hel orkester. Intellektet är violinen, känslan är trummorna, kroppen är basen, närvaron är andningen som håller takten. Om du bara spelar violin blir musiken ensidig, kall, ofullständig.

Så nästa gång du märker att du håller upp intellektet som sköld eller svärd, fråga dig om det är rätt verktyg för situationen? Om svaret är nej, släpp det.

Det här var vackert, väldigt njutbart att läsa
Citera
2025-09-21, 20:16
  #80
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Problem2020
Det du skriver är ju ren smörja..

Självklart så kommer ju väldigt inteligenta människor tröttna fort på korkade personer !

Men sen har du även en poäng med EQ som också har med intelligens att göra..

Personer med högt EQ tröttnar också fort på personer med lågt EQ..

Här blir man förvirrad av ditt inlägg

Nej.
"Väldigt intelligenta människor tröttnar fort på korkade personer", saknar stöd inom forskning.
Citera
2025-09-21, 20:21
  #81
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Sommartomte9909
Nej.
"Väldigt intelligenta människor tröttnar fort på korkade personer", saknar stöd inom forskning.

Jag är inte helt säker på att jag förstår vad du menar helt ärligt ?

Varför skulle dom bli stimulerade av korkade personer ?

Såklart undviker en smart människa att ens umgås med korkade människor och har dom knappast i sitt umgänge

Det är ju självklart att det inte ens går att fundera på i någon seriös mening !

Du kanske syftar på att dom såklart kan jobba ihop eller spela i samma fotbollslag men det betyder ju inte att dom blir det minsta stimulerade av att umgås ihop...
Citera
2025-09-21, 20:22
  #82
Medlem
Kleiners avatar
100 %

Citat:
Ursprungligen postat av Dishy
Det här var vackert, väldigt njutbart att läsa
Citera
2025-09-21, 20:23
  #83
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Hundskit89
Intellektet är briljant. Det är ett skarpslipat svärd, en laserpekare som kan skära genom dimman och visa strukturer där andra bara ser kaos. Men du har gjort misstaget som många intelligenta människor gör. Du går runt och tror att svärdet är hela du. Att det är meningen att gå runt med svärdet draget dygnet runt.

Men tänk så här. Om du ska bygga ett hus, då använder du hammaren när det är dags att slå i spikarna. Men du sover inte med hammaren i handen, du äter inte med den, du håller den inte framme när du kramar någon du älskar. Hammaren är ett verktyg, inte en identitet. På samma sätt är intellektet ditt vassaste verktyg. men när du bär det hela tiden, blir du blind för allt som inte kan spikas, bankas eller analyseras sönder.

Det är därför du känner tomheten. Det är därför människor inte räcker till. Inte för att de saknar djup, utan för att du försöker öppna dörrar med fel nyckel. Intellektet kan förklara känslor, men aldrig ersätta dem. Det kan analysera närvaro, men aldrig uppleva den.

Lägg märke till kontrasten när du var barn, då behövde du inte intellektet för att leka. Du skapade regler, ja, men du var också med i själva leken. Du skrattade, sprang, kände vinden i ansiktet. Intellektet var med, men det var inte allt, det var en del av orkestern.

Försök förstå att livet är som en hel orkester. Intellektet är violinen, känslan är trummorna, kroppen är basen, närvaron är andningen som håller takten. Om du bara spelar violin blir musiken ensidig, kall, ofullständig.

Så nästa gång du märker att du håller upp intellektet som sköld eller svärd, fråga dig om det är rätt verktyg för situationen? Om svaret är nej, släpp det.
Jo det där är ju sant, fint skrivet, men det utesluter ju inte att man kan vilja ha större intellektuell stimulans också.
Citera
2025-09-21, 20:29
  #84
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av guldduscharn
Ah, underbart, ännu en "jag har en för hög IQ för att umgås med normala människor"-tråd. Jag älskar dem!

Svaret kan alltid sammanfattas enligt ungefär detta: om du nu är så jävla smart, varför lyckas du inte bättre?

Du verkar t.ex inte ha lyckats tillämpa din intelligens på något meningsfullt sätt i fråga om att hitta en umgängeskrets du faktiskt trivs med.

Apropå dejtande har du pinsamt nog missat två ganska basala grejer. För det första, de flesta skapligt intelligenta människor har insett dels att intelligens säger mindre än man skulle tro om känslomässig kompatibilitet och attraktion, dels att man låter pretentiös om man tvunget måste börja prata om sånt som får en att låta smart när syftet med dejten är att lära sig mer om varandra som person. För det andra upptäcker många kvinnor tidigt i sina liv att många män känner sig obekväma med kvinnor som är uppenbart smartare än dem, så de döljer sin intelligens i början.

Jag kan också tillägga att du har lite fel om din IQ; inom en och samma standardavvikelse är skillnaden inte så stor, och ungefär 14% av befolkningen ligger inom samma spann som dig (dvs en standardavvikelse över genomsnittet). Kom ihåg att ett seriöst IQ-test (inte mensas!) anger det statistiska konfidensintervallet, inte en bestämd kvot.

Så lite ödmjukhet kan vara på sin plats. SÅ jävla smart är du inte, och i ett rum med 20 slumpmässigt utvalda personer kommer 2-3 av dem vara på samma nivå som dig och en person märkbart smartare än dig.

Som ett viktigt exempel kan jag ge dig något från din egen trådstart. Du säger att du tröttnar på att gå på afterwork med kollegorna för att de inte är lika smarta som dig... OK, men har du reflekterat över att du tydligen inte tog dig längre än till ett jobb som folk med lägre intelligens tydligen klarar utan vidare?

Världen uppskattar faktiskt intelligens, dvs förmågan att omsätta sin kognitiva förmåga till positiva utfall i verkliga livet.

Världen har däremot inte mycket till övers för incelligens, dvs onanistisk självömkan över siffror man fick på ett papper och snäva, abstrakta intressen.

PS du hanterar skriftspråk som någon med 90 IQ.

IQ använde jag som ett mättal då EQ inte går att jämföra med ett mättal

Varför känner jag sällan att folk ger mig något isåfall ?

Menar du att min känsla är felaktig eller att jag på något sätt missförstått min egna förståelse?

Om jag tar ett enklare exempel..

Om du hade umgåtts med människor som har en IQ och EQ på en 4årings nivå så hade du väl tillslut tröttnat ?

Vad är då skillnaden på vad jag eg skrev ?

Sen förstår jag att du försökte attackera mig för att ha hög IQ och ändå inte löst mitt problem...

En helt okej attack och svaret blir väl att problemet kanske smög sig på mig och att jag inte löst det än !
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in