Citat:
Ursprungligen postat av
Du-Hast
Får jag fråga..
Har du märkt att ju äldre du blivit ju mer selektiv har du blivit ?
Alltså att du blivit så selektiv att det nästan slår över ?
Jag var selektiv redan som barn. Trivdes bäst med dom äldre kompisarna. Där fick jag känna mig som barnet bland dom äldre (eller som jämnåriga).
Bland jämnåriga kände jag mig som en lekledare, fast ingen förstod reglerna så då lekte jag ibland med mig själv.
Det var inte ovanligt att jag satt och samtalade med lärarna istället för med klasskompisarna på rasten. En del lärare kallade mig lillgammal, fram till högstadiet. I högstadiet började jag umgås med jämnåriga, mest för att vi hade samma intressen och för att jag var ett weirdo (vilket dom också var <3).
Jag har inte hög iq. Jag ligger inom det som anses normalt.
Som svar på frågan: jag blir mer och mer selektiv ju äldre jag blir. Blir oftast "föräldern" i kompisgrupperna. Kämpar ständigt med att inte behöva vara det. Men det spelar ingen roll hur tydlig man är med det för det landar ändå på mig ifall gruppen ska "framåt"/utföra aktivitet.
Med mina närmsta vänner kan jag slappna av och avsäga mig vuxen-ansvaret på ett annat sätt och när mina "avvikelser" börjar bli ett problem så tillåts jag att ta "paus" ifrån gruppen.
Hitta ditt folk bland "avvikelserna" och människor som accepterar dig för den du är.
Du kanske kan umgås med normalbegåvade personer och ha en fin relation med dom trotts att du behöver en annan form av stimulans men att du också tillåts att ta "paus" för att göra något annat, och sen återgå till gruppen.