Det påstås att Svenska kyrkan, som kyrkovalet handlar om, skildes från svenska staten vid årskiftet 1999/2000.
Till att börja med kan man konstatera detta:
Så några ville alltså bryta den
Var det före eller efter separationen, hur denna nu "bäst" "bör" "kallas", som medlemsantalet sjönk?
En annan fråga lyder: hur kommer det sig att ateistiska nomineringsgrupper förekommer i kyrkovalet?
Till sist, en Bibelvers, från Nya Testamentet:
Om inte ens Paulus och Barnabas kunde vara överens, vad säger det då dig om mänskligheten? De båda var ju ändå med i den tidiga kristenheten, en del av ursprungskyrkan.
Ja, varför inte ta tillfället i akt att nämna Judas Iskariot, som förrådde Jesus Kristus med en kyss, i utbyte mot silvermynt:
eller Petrus - Klippan -, som, inte mindre än, tre gånger förnekade Jesus Kristus, vilket Han förutspådde:
Petrus, som även sägs vara grunden till påvedömet, med allt vad det innebär, och vilket saknar stöd i Bibeln.
Vilket är viktigast:
Till att börja med kan man konstatera detta:
Citat:
och:
Kyrkan och staten – en historisk separation
På 800-talet kommer kristendomen till Sverige med missionärer från norra Europa. Det blir början på många års kyrklig makt. Mer än tusen år senare ändrar riksdagen grundlagen så kyrka och stat skiljs åt.
På 800-talet kommer kristendomen till Sverige med missionärer från norra Europa. Det blir början på många års kyrklig makt. Mer än tusen år senare ändrar riksdagen grundlagen så kyrka och stat skiljs åt.
Citat:
.
1998–2000: »NYA RELATIONER»
År 1998 ändrar riksdagen grundlagen för att bana väg för nya relationer. 1999 beslutar kyrkomötet om ny kyrkoordning och den 1 januari 2000 ersätts statskyrkan Svenska kyrkan av trossamfundet med samma namn – ett samfund bland alla andra i vårt land. Den månghundraåriga traditionen av nära relationer mellan stat och kyrka är därmed bruten. Men enligt kyrkans uppfattning är det inte fråga om en skilsmässa. Snarare handlar det om ”nya relationer” där staten och kyrkan blir ”särbor” med delvis nytt regelverk. För den enskilde är skillnaden inte så stor.
År 1998 ändrar riksdagen grundlagen för att bana väg för nya relationer. 1999 beslutar kyrkomötet om ny kyrkoordning och den 1 januari 2000 ersätts statskyrkan Svenska kyrkan av trossamfundet med samma namn – ett samfund bland alla andra i vårt land. Den månghundraåriga traditionen av nära relationer mellan stat och kyrka är därmed bruten. Men enligt kyrkans uppfattning är det inte fråga om en skilsmässa. Snarare handlar det om ”nya relationer” där staten och kyrkan blir ”särbor” med delvis nytt regelverk. För den enskilde är skillnaden inte så stor.
Så några ville alltså bryta den
Citat:
, förvandla eller omdana Svenska kyrkan till
månghundraårga traditionen av nära relationer mellan stat och kyrka
Citat:
, parallellt med att kyrkans svar var att det inte var
ett samfund bland andra i vårt land
Citat:
.
fråga om en skilsmässa. Snarare handlar det om ”nya relationer” där staten och kyrkan blir ”särbor” med delvis nytt regelverk.
Var det före eller efter separationen, hur denna nu "bäst" "bör" "kallas", som medlemsantalet sjönk?
En annan fråga lyder: hur kommer det sig att ateistiska nomineringsgrupper förekommer i kyrkovalet?
Till sist, en Bibelvers, från Nya Testamentet:
Citat:
.
Apostlagärningarna 15:36-18:22
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Paulus och Barnabas skiljs åt
36 En tid senare föreslog Paulus Barnabas att de skulle återvända till Turkiet och besöka de städer som de tidigare predikat de goda nyheterna i, och för att se till de nyomvända.
37 Barnabas instämde i förslaget och ville ta med sig Johannes Markus,
38 men Paulus gillade inte alls den idén, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien.
39 Deras oenighet om detta blev så djup att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern,
40-41 medan Paulus valde Silas. Sedan for han med de troendes välsignelse till Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Paulus och Barnabas skiljs åt
36 En tid senare föreslog Paulus Barnabas att de skulle återvända till Turkiet och besöka de städer som de tidigare predikat de goda nyheterna i, och för att se till de nyomvända.
37 Barnabas instämde i förslaget och ville ta med sig Johannes Markus,
38 men Paulus gillade inte alls den idén, eftersom Johannes Markus hade övergett dem i Pamfylien.
39 Deras oenighet om detta blev så djup att de skildes åt. Barnabas tog Markus med sig och seglade till Cypern,
40-41 medan Paulus valde Silas. Sedan for han med de troendes välsignelse till Syrien och Kilikien för att uppmuntra församlingarna där.
Om inte ens Paulus och Barnabas kunde vara överens, vad säger det då dig om mänskligheten? De båda var ju ändå med i den tidiga kristenheten, en del av ursprungskyrkan.
Ja, varför inte ta tillfället i akt att nämna Judas Iskariot, som förrådde Jesus Kristus med en kyss, i utbyte mot silvermynt:
Citat:
Judas förråder Jesus
14 Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna 15 och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt[a] åt honom. 16 Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Den sista påskmåltiden
17 På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?" 18 Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar." 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.
20 På kvällen låg Jesus till bords[b] med de tolv. 21 Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig." 22 Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?" 23 Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig. 24 Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född." 25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
14 Då gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna 15 och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" Då vägde de upp trettio silvermynt[a] åt honom. 16 Från den stunden sökte han efter ett lämpligt tillfälle att förråda Jesus.
Den sista påskmåltiden
17 På första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: "Var vill du att vi gör i ordning så att du kan äta påskalammet?" 18 Han svarade: "Gå in i staden till den och den och säg till honom: Mästaren säger: Min stund är nära. Jag vill äta påskalammet hos dig med mina lärjungar." 19 Lärjungarna gjorde som Jesus hade befallt dem och gjorde i ordning påskalammet.
20 På kvällen låg Jesus till bords[b] med de tolv. 21 Medan de åt, sade han: "Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig." 22 Då blev de djupt bedrövade och började fråga honom, en efter en: "Det är väl inte jag, Herre?" 23 Han svarade: "Den som doppade handen i skålen tillsammans med mig, han ska förråda mig. 24 Människosonen går bort som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bättre för den människan att aldrig ha blivit född." 25 Judas, han som skulle förråda honom, sade: "Rabbi, det är väl inte jag?" Jesus svarade: "Du har själv sagt det."
eller Petrus - Klippan -, som, inte mindre än, tre gånger förnekade Jesus Kristus, vilket Han förutspådde:
Citat:
?
Petrus förnekar Jesus
54 Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.
56 En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom." 57 Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." 58 Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!" 59 Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" 60 Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut och grät bittert.
54 Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.
56 En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom." 57 Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." 58 Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!" 59 Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" 60 Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.
61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut och grät bittert.
Petrus, som även sägs vara grunden till påvedömet, med allt vad det innebär, och vilket saknar stöd i Bibeln.
Vilket är viktigast:
- den heliga boken
- den "heliga", kanske oheliga, stolen, och stollarna, sittande där uppå?
__________________
Senast redigerad av GhostofDemocracy 2025-09-21 kl. 06:16.
Senast redigerad av GhostofDemocracy 2025-09-21 kl. 06:16.
