Ambulanspersonal avliden efter överfall, Nordanstig i Gävleborg (2025-09-20)

Ambulansvårdaren knivhöggs i ljumsken, blödde, fick hjärtstillestånd följt av att hon dog sen på sjukhus. Är det korrekt?

Detta ställer frågan om hur livet efter döden ter sig. Blir allt svart så fort hennes hjärta slutar att slå och allt ger upp?

Fy vilken hemsk människosyn ni har.

Här har vi en ung kille som är svårt drabbad av psykisk ohälsa, vilket kan liknas vid mental tortyr. Han får inte den hjälp han behöver och skickas ut på gatan.
Sedan begår han i fullständig affekt en utåtagerande våldshandling mot en ambulanspersonal och bara för det förtjänar han dödsstraff osv..


För det första. Hur vet vi hur denna undersköterskas bemötande var gentemot honom? Hur vet vi att hon inte agerade helt felaktigt? Hon kanske hade en taskig attityd eller ett helt felaktigt bemötande? Hon kanske agerade felaktigt i affekt på grund av trötthet, stress ?

För det andra. Även om hon hade ett korrekt bemötande, så bör skulden ligga på psykiatrin som misslyckats med sitt uppdrag och inte på en ung och plågad själ som inte fått den hjälp han behöver. Vi vet ju att det är massvis med unga människor som begår självmord för att de inte får den vård de behöver, så det här ett samhällets fel.

För det tredje. Ansvaret ska inte ligga på en svårt sjuk utan samhället. Man ska skicka rätt personal som eventuellt kan möta en individ som handlar i affekt. Dvs man bör skicka polis.

För det fjärde. Självklart är det synd om den drabbade kvinnan, eller hon är iof död så hon upplever ju inget annat än frid. Så egentligen är det mer synd om GM än om henne, då han fortfarande lever. Däremot är det extremt tråkigt för hennes närstående. Och om de och hon ska få upprättelse så är det viktigt att man åtgärdar grundproblemen här och det strukturella felen. Dvs psykiatrins brister och brister i omhändertagandet av svårt sjuka individer.

För det femte. Kommer inte på nått mer.

Jag kommenterade det du skrev om att Wikipedia inte kan redigeras av vem som helst och hursomhelst.

Skrev du inte så?

Ja pepparspray bör vara en del av ambulanspersonalens utrustning. Dom är extremt utsatta

Jag flikar in här lite. Jag känner GM väldigt väl, då jag så gott som är uppvuxen i hans familj. Han har haft det tufft enda sen han var liten, både pappan och mamman har kämpat som fan för att få det att fungera för honom. Men för mig kom inte det här som en chock. Redan när han var typ 9 år minns jag en incident då han på skolan hade först slagit en jämnårig i huvudet och när pojken låg ner fortsatte L*am att sparka honom i huvudet så pojken fick åka till akuten. Det var mycket problem i skolan. Efter det minns jag att vi fick reda på att L*am hade en hjärntumör som tröck på hjärnan som gjorde honom aggressiv (även fast den opererades bort så sitter aggressionen fortfarande kvar) han har även för ca 4v sen suttit på en behandling tillsammans med en otroligt nära anhörig till mig, där träffade jag honom sista gången när jag hälsade på och efter någon vecka där flög han på en annan intern så min nära anhörig fick gå emellan och efter det valde L*am själv att gå från behandlingen. Pappan har iallafall gjort mer än väl, kämpat och stöttat honom hela tiden, sökt hjälp åt honom, fixat körkort åt honom osv. Trots att L*am var 18+ har pappan alltid funnits där för honom. Men GM mådde psykiskt dåligt samtidigt som han hade alkoholproblem. Ingen ursäkt men sant. Det går inte att skoja för mycket med L*am då blir han skogstokig och innerligt farlig. Fråga mig om ni undrar något så kan jag svara på det jag kan.

Du kanske ska gå om din utbildning om du tror att man ska ta och sticka nålar i en artär

Jag flikar in här lite. Jag känner GM väldigt väl, då jag så gott som är uppvuxen i hans familj. Han har haft det tufft enda sen han var liten, både pappan och mamman har kämpat som fan för att få det att fungera för honom. Men för mig kom inte det här som en chock. Redan när han var typ 9 år minns jag en incident då han på skolan hade först slagit en jämnårig i huvudet och när pojken låg ner fortsatte L*am att sparka honom i huvudet så pojken fick åka till akuten. Det var mycket problem i skolan. Efter det minns jag att vi fick reda på att L*am hade en hjärntumör som tröck på hjärnan som gjorde honom aggressiv (även fast den opererades bort så sitter aggressionen fortfarande kvar) han har även för ca 4v sen suttit på en behandling tillsammans med en otroligt nära anhörig till mig, där träffade jag honom sista gången när jag hälsade på och efter någon vecka där flög han på en annan intern så min nära anhörig fick gå emellan och efter det valde L*am själv att gå från behandlingen. Pappan har iallafall gjort mer än väl, kämpat och stöttat honom hela tiden, sökt hjälp åt honom, fixat körkort åt honom osv. Trots att L*am var 18+ har pappan alltid funnits där för honom. Men GM mådde psykiskt dåligt samtidigt som han hade alkoholproblem. Ingen ursäkt men sant. Det går inte att skoja för mycket med L*am då blir han skogstokig och innerligt farlig. Fråga mig om ni undrar något så kan jag svara på det jag kan.

Vet du om han hade några mentala diagnoser eller skulle det vara hjärntumören som gjorde honom aggressiv?

Jag förklarade innebörden av begreppet delegering för en person. I stället för att ta till sig informationen började denne dock irrelevanta diskussioner om att "Wikipedia inte går att lita på" och liknande. Därför vill jag återigen fråga: Finns det några oklarheter kring innebörden av begreppet delegering (läs är du trög)?

För övrigt vill jag påpeka att det inte stämmer att "vem som helst" kan redigera Wikipedia – men oavsett vilket är det helt irrelevant för sakfrågan.

Jag förklarade innebörden av begreppet delegering för en person. I stället för att ta till sig informationen började denne dock irrelevanta diskussioner om att "Wikipedia inte går att lita på" och liknande. Därför vill jag återigen fråga: Finns det några oklarheter kring innebörden av begreppet delegering (läs är du trög)?

För övrigt vill jag påpeka att det inte stämmer att "vem som helst" kan redigera Wikipedia – men oavsett vilket är det helt irrelevant för sakfrågan.

Jag flikar in här lite. Jag känner GM väldigt väl, då jag så gott som är uppvuxen i hans familj. Han har haft det tufft enda sen han var liten, både pappan och mamman har kämpat som fan för att få det att fungera för honom. Men för mig kom inte det här som en chock. Redan när han var typ 9 år minns jag en incident då han på skolan hade först slagit en jämnårig i huvudet och när pojken låg ner fortsatte L*am att sparka honom i huvudet så pojken fick åka till akuten. Det var mycket problem i skolan. Efter det minns jag att vi fick reda på att L*am hade en hjärntumör som tröck på hjärnan som gjorde honom aggressiv (även fast den opererades bort så sitter aggressionen fortfarande kvar) han har även för ca 4v sen suttit på en behandling tillsammans med en otroligt nära anhörig till mig, där träffade jag honom sista gången när jag hälsade på och efter någon vecka där flög han på en annan intern så min nära anhörig fick gå emellan och efter det valde L*am själv att gå från behandlingen. Pappan har iallafall gjort mer än väl, kämpat och stöttat honom hela tiden, sökt hjälp åt honom, fixat körkort åt honom osv. Trots att L*am var 18+ har pappan alltid funnits där för honom. Men GM mådde psykiskt dåligt samtidigt som han hade alkoholproblem. Ingen ursäkt men sant. Det går inte att skoja för mycket med L*am då blir han skogstokig och innerligt farlig. Fråga mig om ni undrar något så kan jag svara på det jag kan.