Socionomers bildning och yrkesförmåga

Socionomlinjen är numer visa känt för att hålla lägst klass på universiteten och vara totalt befriat från vetenskaplig evidens eller rättssäkerhet som grund i utbildningen. Ut i myndigheterna kommer nu utbildade eller obildade antagare som utbildats i att anta, gissa, och tro hur en situation ser ut. Skulle polisen jobba såhär så hade det blivit ett sju helvetets liv på alla som skulle drabbas av felaktiga gripanden, häktningar, samt domar.
Men när det kommer till socionomer är det fullt accepterat med denna totala inkompetens till yrkesgrupp och alla problem som det medför för drabbade kommuninvånare och skattebetalare.

Man skulle väl kunna påstå att om man ska jobba som socionom borde ha livserfarenhet. Som det är nu ska 23-åriga tjejer bl a syssla med myndighetsutövning som de inte är redo för.
De riskerar inte bara utsätta andra utan själva utsättas av diverse lågpannade psykopater.

Att vara socionom kan dessutom vara rätt påfrestande för psyket då de ska hantera knarkare, ointegrerbara analfabeter, våldsverkare och folk som hamnat utanför ett normalt liv.
De är totalt oskyddade när de ska utöva sitt jobb till skillnad från t ex en polis som får bruka våld, har vapen och kan ringa in kollegor på studs.

Utbildningen förbereder knappast de välvilliga tjejerna utan kastar rosaskimrande godhetsknark i ögonen på dom.

Nog gissar och tror polisen en hel det. Men poliser häktar ingen. Polisen dömer ingen då fel i sak.

Nej för dom är utbildade att jobba efter bevisning och i enlighet med lagen, sen är polisen en legitimerad titel, absolut ingenting som det undermåliga socionomhänget lyckats nå upp till. Sen är det ofta så att dom som söker sig till socionom linjerna är människor med egen psykisk problematik, egna behov av att begå maktmissbruk, personer med allmänt taskiga grundbetyg som inte orkar plugga upp tillräckligt. Dock vill jag hävda att det förstnämnda är det vanligaste, missanpassade individer med psykisk problematik som inte förmår studier på mer avancerad nivå. Så får man en yrkeskår som bara ställer till med kaos och skapar problem som inte hade behövt finnas! Bra jobbat Sveriges kommunistkommuner!!

Polisen går i vart fall att lita på och om du är misstänkt för ett brott får du i slutändan en rättvis prövning i domstol. Det många däremot inte tänker på, eller inte inser förrän det är för sent, är att en 23-årig socionom kan skriva ihop en barnutredning som i praktiken kan leda till att barn placeras ända tills de blir vuxna och hela familjer splittras.

Visst, socialtjänsten försvarar sig alltid med att det är domstolen som fattar beslutet. Men sanningen är att domstolarna i princip nästan alltid går på socialtjänstens linje. Riktigt skämmande är det och förstås inte rättssäkert för fem öre. Lägg till att det heller inte finns något som helst tjänstemannaansvar och att dessa socionomer sällan eller aldrig straffas om de så ljuger i barnutredningar. För så ser nämligen verkligheten ut.

Det är förstås mycket skrämmande att så inkompetenta och dessutom politiskt färgade yrkeskår ska ges så mycket makt de inte klarar av att hantera.

Nu finns det olika vågskålar att ta hänsyn till.
Tar soc ett barn får de kritik för det. Tar de inte ett barn och det far illa får de kritik för det.

Hur avgör man detta? Ord från barnet är så klart svårt att bedöma. Från t ex den ena föräldern är svårt att värdera. Från tredje man också svårt att värdera. I och med att beslut ska tas i förebyggande syfte blir det komplext. Ett vanligt brott ska bevisas och vara begånget här är det annorlunda. Hur löser man detta med 100 rättssäkerhet? Klart att det till viss del bygger på en obehagskänsla när det är i förebyggande syfte i många fall.

Men så jäkla många gånger det framkommit att socialtjänster runt om i landet begått grova tjänstefel, socionomer som blivit avskedade, polisanmälda, ja listan kan göras lång!! Jag vet nog ingen annan myndighet som har så mycket brister som socialförvaltningarna och dessutom en totalt undermålig utbildning till just att bli socionom.

Förstår du konsekvenserna för ett barn av att bli placerat? All forskning visar att det oftast är mer skadligt än hjälpsamt på grund av den djupa traumatisering som placeringar kan orsaka. Ändå placerar vi i Sverige en mycket stor andel barn, de flesta "frivilligt" enligt SoL, utan att det egentligen finns belägg för att det gagnar barnen.

I många fall hade familjen istället behövt stöd i hemmet, vilket både är mer skonsamt för barnet och dessutom betydligt billigare än en placering.

Problemet är att socialtjänstens barnutredningar ofta är fulla av felaktigheter och i vissa fall rena fabriceringar, något som blir tydligt när man granskar journalerna i detalj. När så stora ingrepp görs i familjers liv måste man kunna lita på att underlaget är sakligt och korrekt, men så är det inte idag.

Det mest anmärkningsvärda är att socionomer inte har något tjänstemannaansvar. De kan skriva nästan vad som helst, utan risk för konsekvenser, även om det leder till livslånga skador för barn och splittrade familjer.

En sak kan jag försäkra dig om: du hade aldrig accepterat socialtjänstens kafkaprocess om det drabbade ditt eget barn och din egen familj.

Hur kan man göra LVU-processen rättssäker? För det första borde den utformas mer som ett brottmål, där riktiga bevis faktiskt krävs. Journalstöd för varje påstående måste vara obligatoriskt, annars ska det inte få användas som underlag. Socialtjänsten ska inte längre kunna gömma undan dokumentation för domstolar, advokater och nämnder, vilket tyvärr är fullt möjligt idag.

Framför allt måste de tvingas spela med öppna kort. All dokumentation borde delas i realtid så att föräldrar som hotas av ett LVU-beslut får en rimlig chans att bemöta felaktigheter och fabriceringar.

Så som processen fungerar i dag är det en total katastrof ur ett demokratiskt perspektiv. Att kalla det för ett mini-DDR i Sverige är ingen överdrift och de som själva drabbats vet precis vad jag menar.

Tack! Äntligen någon som med förstår att denna myndighet inte fungerar som den borde!! Och att det blir ett stort samhällsproblem med alla felaktigt behandlade människor som detta leder till och ungdomar som ska få hjälp på olika SIS hem som istället blir kriminella där på plats och börjar med droger! Wow!! Vilken hjälp att få från en myndighet!!

Man skulle kunna sammanfatta det hela så här:

1. Extrem inkompetens.

2. Extrem maktfullkomlighet

3. Extrem makt över familjers och människors liv

4. Inget personligt ansvar. Det går att som tjänsteman öppet sitta och ljuga i barnutredningar utan att dömas för det

Nej den här yrkeskåren är en skam för Sverige och orsakar i många fall extrema skador på människor och på samhället till mycket höga och onödiga kostnader.

Ja absolut !! Håller fullständigt med!!

Skulle försvarsmakten, polisen eller brandkåren jobba som du beskriver så hade Sverige varit i totalt kaos!!
Totalt KAOS hade det blivit!!