Bilder sedan jobbiga perioder

Ni som varit med om jobbiga händelser, vad har ni gjort med bilder från den perioden?

Igår när jag satt och kollade igenom gamla bilder från en 15-20 årsperiod fick jag panikångest. Eller jag fick inte panik just när jag kollade på dem, utan någon timme efter. Ångesten satt i ganska länge. Sov dåligt och vakande med panik åter igen kl. 05:30 i morse. Tankarna och bilder poppar i huvudet och det känns som att man upplever samma händelser igen. Huvudet kändes överbelastat. Ville bara springa ifrån alla minnen men de kommer ju ikapp hur man än gör.

Jag valde iallafall att lägga bilderna på en helt annan extern hårddisk så jag slipper bli påmind hela tiden. Gömde sedan undan den.

Vill bara gå vidare från det gamla. Acceptera och glömma händelserna.

Hur gör ni som också upplevt traumatiska händelser? Vad har ni gjort med bilderna från den tidsperioden? Kan ni kolla på dem? Hur kom ni vidare?

Det sundaste är att boka en tid längre fram med psykolog. Det tar tid att få det från VC iom att det inte är paniskt så månader framåt verkligen.

Ta med bilder, ta med det hela och bearbeta ångesten istället. Så du kan slå dig fri från den. Om du bara gömmer undan den så kommer den ju alltid komma tillbaka litet då och då.

Tills dess, göm dom, tänk på nåt annat och försök ta foton nu när saker är bra.

(en sjuk grej, om du har en nära vän som du kan snacka med och som kan vara delaktig, hade ju vart att som ett sätt att bearbeta, återskapa bilderna NU. Ta liksom samma bild, samma plats, men en ny dig? Jag är INTE psykolog så det här kan vara världens sämsta tips... bara så du har med det )

Hur har du själv försökt lösa detta?

Försökt prata med psykolog för längesen bland annat, som sa ”Men du, varför tänker du på detta så långt efter?”. Och, ”är du säker på att du inte var med på det”. Tappade lite förtroendet för psykologer då. Det var ändå en som tydligen lärde upp andra och hade sisådär 20-30 års erfarenhet.

Så just nu har jag lagt över bilderna på en extern hårddisk och jag slipper därigenom se dem hela tiden. Känns skönt! Fast jag förstår ju att det är en smitväg. Det löser inte problemet. Men med tiden blir det kanske lättare. Eller så tar jag bort bilderna senare. Vi får se helt enkelt.

Tack för tipsen.

Men det lutar åt att jag kanske tar bort de flesta bilderna för vad ska jag spara dem för. Finns ju ingen som helst anledning. Men än så länge har jag bara lagt över dem på en extern hårddisk där jag inte ser dem hela tiden. Känns bra.

Tiden läker mycket men inte allt, testa att kolla lite på någon bild då o då, är det inte lite så man kommer över räddslor

Jo. Men jag vet inte om man kan kalla det för rädslor, för det är jobbiga händelser som jag helst bara vill glömma.

Det är dock inga bilder från händelserna, utan på annat. Bilder från den tiden det hände. Det räcker att veta det.

Men jag kommer väl över det mer någon gång. Förhoppningsvis.

Var det någon som gjorde något mot dig. Har du övervägt att hämnas?

Det ända jag kan säga är första vågen av panikångest är värst. Det kommer i vågor och dom blir mindre och mindre om du bearbetar händelserna. Tänk på att du som ovanstående skriver att du vill hämnas så kommer inte problemet försvinna med det kan kännas lite bättre.