Skillnaden mellan ekonomisk klasskamp och wokeism är GIGANTISK!

I flera år har jag noterat denna mycket konstiga sammanblandning när man talar om ekonomisk klasskamp och sk. wokeism.

Ekononomisk exploatering är på riktigt. Om du arbetar hårt, länge och med mycket kompetens, men det är någon annan som blir rik och du blir lågt lönesatt så blir du ekonomiskt utnyttjad.
Det är därför vi har fackförbund, även om de fungerar dåligt.
ALL lågbetald hårt arbetande arbetskraft som skapar stor profit för arbetsgivaren blir utnyttjad. Alla individer i den gruppen. Förändras detta för en individ så blir denna inte sedan utnyttjad och tillhör inte längre den gruppen eftersom skeendet inte längre sker.

Wokeism däremot är något HELT annat.
Man talar om ärvd skuld. Man talar om förtryck av en grupp från en annan baserat på identitet oavsett hur relationen eller maktförhållandet faktiskt förhåller sig mellan parterna.
Du som arbetslös lönearbetare som kanske volontärarbetar för att du är snäll ses ändå som en förtryckare av en annan förbestämd grupp även om det faktiska förhållandet är att det är du som blir utnyttjad. Man tittar på identiteter istället för på maktförhållande eller mekanik.

Varför förstår inte folk detta?

https://www.youtube.com/watch?v=beGxJkZ5Jcw

Jag tror att dom flesta förstår det men folk är lata och tycker att det är lättare att sätta etiketter på folk än att ta debatten.

Kanske för att när människor pratar om klasskamp...så är ekonomin bara en del av det...
Det som det allra flesta tänker på först är de olika värderandet av människor baserat på deras tillhörighet ett värderande som även får ekonomiska konsekvenser.

Och precis samma gäller för många av de grupper som woke handlar om.
Svarta i USA ex eller världen i stort är fortsatt rejält fattigare som grupp än vita...
Kvinnor är rejält fattigare än män på gruppnivå och inom nationer, och får fortsatt sämre betalt för samma jobb.
etc etc...

Fast allt det där kan diskuteras. Det finns en bok t. ex som listar 77 skäl till att kvinnor som grupp tjänar mindre än män som grupp. Sedan är det klart tveksamt om det handlar om samma yrken. Kan säga att på individnivå är detta rent skitprat. Alla mina chefer har t. ex haft typ dubbla min lön. Kvinnor hela bunten.
Flertalet av dem totalt inkompetenta. Inte för att de var kvinnor utan för att just de kvinnorna var inkompetenta och manipulerat sig till sina positioner bl.a med feministargument.

Men här kommer det som verkligen sätter totalstopp för ditt sätt att argumentera.
Det är totalt skit samma hur det ser ut mellan grupper när det handlar om det individuella fallet.
Kom inte dragandes med något jävla gruppsnack när Vattenfalls VD har 1,5 miljon i månadslön och det finns gubbar som arbetar sig halvt till döds för småpengar. Feminister använder gruppargument i enskidla situationer, vilket är helt stört.
Se till att komma till rätta med den orättvisa som sker mellan arbetskraft och kapitalister generellt så behöver man inte blanda in en massa identitet.

Wokeism har jag alltid tyckt är ett slags Marxistisk lekstuga för medelklassiga och de priviligerade. En pappersprodukt som inte ens behandlar orättvisor utan är ett instrument att rita en ny karta över samhället som är helt besatt av kön,ras och hudfärg och som aldrig löst några praktiska problem för "arbetaren" Ett kapitalt misslyckande

Inga klassfrågor där inte, bara enkla akademiska formler att tillämpa enligt maktpyramiden, det ska hamras ut till de privilegierades ungar kostar vad de vill.

Klassfrågan handlar ytterst om hur arbetsgivare ger sina anställda en anständig lön , en bra arbetsmiljö , frihet från diskriminering , trygga anställningar så man kan planerar livet bättre osv osv.

Hade alla unga muppar på amerikanska universitet inte varit så jävla självupptagna med sin kritiska rasteori så har de chansen att upptäcka en väldig stor klyfta mellan dikt och verklighet bara om de spärrat upp ögonen och noterar hur dagens arbetarklass som slavar med minimilöner är snudd på rättslösa. Med det sagt är Sveriges största fackförbund (kommunal) verkligen ingen förkämpe - längre.

Hundra procent!

Det är också det man ser när man träffar dem.
Minns när jag var ute och reste och hade heta diskussioner med bortskämda stundenter som alla kom från övre medelklass och läste på toppuniversitet i USA, Paris etc. En av dem sa till och med till mig att jag var den mest priviligerade i gruppen eftersom jag kom från Sverige och var vit man.
Faktum var att jag var den som hade haft den fattigaste barndomen i gänget. Överlägset.
På alla mätbara dimensioner var de alla mer priviligierade. Pengar, kontakter osv. osv.
De var totalt hjärntvättade in intersektionalism. Allt var på gruppnivå och inget rörde faktiska omständigheter. Samma typ av naiva idioter som tror att samhället skulle fungera om man tog väck hela polismakten.

Du har helt rätt.

Skulle tro att det ligger väldigt mycket sanning i det här.
Det är så mycket lättare att harspla ut sig något i stil med "the left" när man ser en radikalfeminist som påstår sig förtryckt fast hon kanske tillhör de 10 % mest priviligerade i samhället.
Det är så mycket lättare än att erkänna att det faktiskt finns folk som i princip får slavlöner för stenhårt arbete bara så att andra människor kan bli rika.
Sanningen där är ju ofta att det är en kvinnlig kapitalist som självidentifierar som vänster och i princip beskyller sina löneslavar för att förtrycka henne...

Nu är jag ingen klassförkämpe, men din analys är helt rätt. Man ser bara grupp och inte klass och bedömer människor utifrån etnicitet, kön och sexuell läggning. Obama är förtryckt av en vit alkis som lever på gatan genom vilka kollektiv de anses tillhöra. Men det följer på sitt sätt marxismen, men bara med andra grupper.

Men vänstern har hakat på det här, då deras tankevärld alltid är kollektivistiskt. De kan inte se individen utan bara förtryckare och förtryckta utifrån något kollektiv. Jag menar att de inte förstå de människor de säger sig kämpa för, men identifierar sig ändå med dem, på nåt sätt. Till och med vita heterosexuella vänstermän, anser att allt är vita heterosexuella mäns fel. Mer motsägelsefullt kan det nog inte bli.

Fast saken är den att många som är intresserade av klasskamp och tillhör det som alltid varit vänster förskjuter detta sätt att tänka.
Wokeism är inte vänstern. Det är det som är själva poängen. Det är en sorts ideologisk cancer som slagit rot hos delar av vänstern. Jag minns när det skedde. Jag minns när samtalet gick från fattiga och rika till att man plötsligt satt och lyssnade på någon överklassmupp som talade woketrams. Man såg det både på lärosäten och arbetsplatser.

Generellt sett vill allt färre engagera sig i föreningar och jobba gratis och bland föreningar så finns det en viss konkurrens där en konkurrerande förening ses som ett hot, vilket i och för sig stämmer. Flera olika föreningar konkurrerar om samma pengar samtidigt som att de ofta kämpar för samma sak. Religiösa föreningar ser säkert socialismen som ett hot samtidigt som att sossarna ofta är de som håller i och fördelar pengarna. Religion är opium för folket samtidigt som att de religiösa avstår från att missionera och kritisera gudlöshet från socialismen av rädsla för att bli av med bidrag.

Det där med att ställa grupper mot varandra, sådan är verkligheten. Så fort man ingår i en grupp så förväntas man att vara mer lojal gentemot den egna gruppen än mot andra. Så länge det finns olika grupper så blir det konkurrens. När vänstern försöker samla alla grupper under hbtq så går det sådär, för alla olika grupper inom hbtq tycker säkert att den egna undergruppen är viktigare än de andra undergrupperna. Lesbiska feminister tycker säkert att de är viktigare än vita bögar - för att inte tala om akrobatiken när homosexuella försvarar Hamas och radikal Islamism under hbtq paraplyet...

Fast grunderna till det finns ändå hos vänstern i femtiotals-Fankrike. Postmodernismen, vänsterfeminismen, postkolonialism. Det var inte speciellt stort från början, men i och med sovjets fall, sökte många nya idéer och på universiteten fann de "intellektuella" en ny inriktning här. Även Judith Butler med sina transteorier inkorporerades i tankrarna.

Men jag menar att vänsterakademikerna aldrig förstått arbetarna heller. De lever utifrån teoretiska teorier som de själva sprider till studenter. Vilka arbetare vill ens äga företagen som Marx ansåg. De vill ha bättre lön och arbetsförhållanden. Vänsterakademikerna ser egentligen ned på dem. De vill dricka rödvin och diskutera hur man ska förändra världen. Störta makten och skapa arbetarnas paradis, som sovjet.

En del halmgubbar i ditt inlägg även om du döljer dem väl.
Du har helt rätt i att rödvinsakademiker är distanserade från arbetarklassen.
Att arbetskraften blir rånad och att de borde kräva bra betalt är den enkla sanningen.
Allt annat är förvirrande flimmer.