Varför är barn så olydiga?

Bra att du förstod andemeningen med mitt inlägg. Ser nu hur rörigt och konstigt det var.

Jag tror inte nått speciellt hänt.
Jag jobbar själv på förskola och med lite äldre barn på fritidsverksamhet, och det jag märker mest är att barn som tycker om en blir ibland mer olydiga än andra barn man inte känner lika väl, för att de så att säga vill "provocera en" och testa gränsen till när man blir arg.
Det kan vara till synes jättekonstiga/jättedumma saker ibland som barnen tvärvägrar sluta med eller ändra sig bara för att de vill att man ska bli lite sur och typ lyfta bort dem därifrån.

Det är så vissa barn lär sig om var gränserna dras. Man försöker lära sig var de dras och det är bara när de får tillsägning som de slutar och har lärt sig något. Om du är en fritidsledare som är toffla som inte säger till på skarpen då kommer de fortsätta, och lär sig ingenting heller för det inte finns folk som bryr sig runt om. Trotsiga barn kommer ha gott omdöme när de väl är vuxna. Medans försiktiga barnen kommer behöva göra misstagen senare i livet då det kan bli mycket kostsammare. Dock försikiga barn gör mindre misstag för de lär sig hellre av andras och tar efter på det sättet istället. De försiktiga barnen drar nytta av trotsiga snorungar som bryter gränser så alla lär sig något. Allt du behöver göra är att bli förbannad och ha gott omdöme själv, det smittar av sig.

Intressant observation! Jag tror att en del av det du beskriver handlar om en förändrad syn på auktoritet och föräldraskap. Barn idag är mer exponerade för olika åsikter och ifrågasätter ofta direkt, vilket kan upplevas som olydnad men kanske bara är ett sätt att utforska världen. Det är också möjligt att vi överdiagnostiserar ADHD och föredrar medicinering framför livsstilsförändringar av bekvämlighetsskäl, syndabocken är ju alltid enklare än att faktiskt förändra något.

Förr i tiden så fanns det mer tydliga gränser mellan vuxna och barn. Barn hade sin värld och vuxna sin, paradoxalt nog hade nog barn mer frihet då det krävdes en hel del för att vuxna skulle lägga sig i. Barnen byggde upp egna sociala strukturer med andra barn, var man för stöddig åkte man på spö.

Idag försöker många föräldrar vara en härlig kompis med sina barn, samtidigt är det en väldig kontroll och de lägger sig i med överdriven kraft vid minsta motgång. Blir nog svårt att se konsekventa gränser och regler då. Alla gränser kan manipuleras det som är viktigt är mina behov och begär i nuet.

När samhället(det kan vara familjer, skola,andra vuxna etc) inte är konsekvent blir barn otrygga och testar gränser. Och när alla kring barnet inte är konsekventa är det svårt och tröttsamt för en ensam att hålla pli och ordning.

Vilken ålder?

Uppenbarligen kan du inte hantera dem/få dem att lyda

Därför att de inte tar vuxna på allvar. De vuxna förstör landet.

Problemet är inte barnen, utan jagsvaga vuxna, som du är ett exempel på, som helt saknar alla former av auktoritet

Mhm. Och inte nog med att barnen var väluppfostrade så var politiker ärliga, priserna rimliga och det fanns inget läskigt knark.

Barn blir olydiga och får knashumör när de vuxna inte sätter gränser vid tidig ålder.

Många föräldrar låter barnet göra precis som de vill utan att säga nej.
Då får de odrägliga ungar som följd.

De lär aldrig ungarna som nu blivit skitungar att det blir konsekvens av ens handlingar.

Dåligt och tafatt föräldraskap. Det är inte idrottsledare, lärare och andra vuxna som ska ansvara för uppfostran. Lär skitungarna att hålla käften och visa respekt för både varandra och äldre.