De vuxna fördummar barn! Varför?

Föreställ dig en nyfödds perspektiv.
Du vet precis allt och kan alla språk men kanske inte än har lärt dig de ädla konsterna att kunna krypa, gå eller stå.
Därefter placeras du hos några individer, som du aldrig förr har träffat, kanske inom en familj, som kallas din egen, eller på en förskola.
Varför placerades du just där, utan minsta självbestämmande, och vad finns där att lära för just dig, som redan var fullärd?
Kanske är det därför du skriker, precis så högt som du förmår.
Spontan primalskriksterapi, för den som aldrig behövde regrediera?
Eftersom du alltid visste vad "ljuset i tunneln" innebar och att det återkom.
Så till alla nyfödda där ute:
lita aldrig på några påstått vuxna!
De påstås ha varit här förr men det är ett snedvridet sätt att se på verkligheten.
Du, som nyfödd, är den verkligt vuxne i rummet!
Du visste allt från början men tyvärr fördummas du av pedagoger, et al.
Ju äldre du blir, desto dummare komer du att bli.
Tyvärr.
Och sedan, som kanske dement, börja minnas och härma barnet i dig själv.

Problemet men ditt synsätt är att alla genast skulle dö. Vi är helt beroende för vår överlevnad av de vuxna, längre än något annat djur faktiskt. Det är där "loopen" börjar och utan den försvinner vi inom ett par generationer när det sista gamlingen dött.

Jag ger dig dock rätt i att vi föds med en enorm potential som sedan urholkas och snittas för att passa samhället och tiden vi lever i. Där borde mänskligheten verkligen tänka om (eller framförallt tänka själv). Vi är, när det omgivande samhället gjort sitt, mer lika myrorna som omedvetet följer doftspår i marken än vi är fritt tänkande individer.

Var påstod jag det?


Varför behöver fullärda nyfödda lär sig något alls? Vilket djur tänker du pä?

Vilken "loop" tänker du på?

Jaha, så du tycks förstå mig.
Kul för dig då.
Var fin̈ner du mänskligheten?

Har du något problem med ditt användarnamn?

En bäbis kan inte överleva själv. Finns inget mer att säga om det egentligen. Jo kanske såhär: vi föds in i denna värld med en förväntning på att någon skall ta hand om oss i många år.

Jag känner mig inte speciellt road.

Vems?
Men om så vore fallet, varför skulle du bry dig?
Bäbisar kanske kan göra mer än du.

Vems förväntning?

Är det syftet med denna tråd att du ska känna dig eller bli road?

Mäster Zackarias Jacobssons och hustrun Anna Olofsdotters son Johannes, som döps den 18:e februari 1668 i Maria Magdalena församling i Stockholm. Bara denna bebis och ingen annan:
https://imgur.com/w4ll05T

Jag svarar bara på din frågeställning och lägger ingen personlig vikt vid det. Du är förstås fri att tycka och tro precis vad du vill.

Tror du det? Ja, det har du förstås rätt att tro. Jag misstänker att du själv inte har barn.

Den ofödde/nyfödde.

Frågar du mig det? Det kan inte jag svara på om det var din tanke med tråden, du får nog fråga dig själv detta istället.

Varför just den bebisen, av alla tänkbara?


Vad lägger du personlig vikt vid då?


Har du själv barn?
Spelar det någon roll för diskussionen?


Den ofödde/nyfödde vadå?

Ja, eftersom du inte var road.
Behöver därmed inte fråga mig själv.

Finns det något som talar för att en nyfödd vet allt?