Marie på grindsgatan
Naturligtvis var det "sociologi" och ingenting annat. Men som alla förstår var det ju ett litet slarvfel, och ingen är väl så efterbliven att han skulle skriva ett inlägg utifrån att påoeka ett sådant, enbart. Eller?
Nej, ensamma och fula människor som lider av ett livslångt socialt handikapp skall man naturligtvis inte spotta på, eller döda. I alla fall inte om dessa tragiska spillror av människor kunde uppvisa lite tacksamhet, lite ödmjukhet inför det faktum att de får leva sina liv tillsammans med oss andra, vi som fungerar, i ett fungerande samhälle som de inte varit med om att bygga.
Man kan av en sådan människospillra kräva en endaste liten uns avödmjukhet inför det Sanna, det Hela och det Rena. Det som för samhället framåt med sin skönhet, sin förmåga att fortplanta sig genom sin egen attraktionskraft, eller sin sociala kompetens eller helt enkelt arbetsvillighet.
Nu är ju dessa människor oförmögna att ingå i ett större sammanhang - för evigt utestängda från den mänskliga gemenskapen.
Och ändå, trots sitt lyte, sin sjukdom, trots att omvärlden och de vackra skrattar åt sådana som dem: sä visar de ingen tacksamhet. Istället utnyttjar de barn, knullar sjuka människor, utnyttjar de fattiga och sjuka. De är människor som trots sin sjukdom knullar döden, knullar de lidande, utnyttjar deras lidande, knullar BARN...
Och som sådana missfoster är de, i de fall de saknar ödmjukhet, inte värda annat än döden.