Hur bra stämmer föräldrars naturliga livslängd som mått på hur gammal man blir?

Nya rön påstår att det är mestadels kost och livsstil, till skillnad från den tidigare vedertagna uppfattningen att föräldrarna är den starkaste fingervisningen.

Vad säger era observationer er?

Det krångliga blir ju om föräldrarna har helt olika livslängd, hur fan räknar man på det då?

Har mycket med gener att göra, hur friska de är bakåt. Generna på morsans sida är skräp. De har alla dragit på sig allvarliga sjukdomar och åkommor redan som unga.

Mormor fick en stroke när hon var ung, vet ej när, rökte som en skorsten hela livet och dog av cancer när hon var runt 60.

Morsan fick en stroke innan 30 och var delvis förlamad och funktionsnedsatt resten av livet, började dricka kraftigt, rökte hela livet och fick cancer runt 45, klarade sig men fick cancer igen efter några år. Hon dog 54 år gammal

Morbröder och kusiner på morsans sida är i stort sett allihopa alkoholister och/eller pundare och har diverse åkommor och sjukdomar, många har dött runt 50 om de inte tagit livet av sig.

Syrran fick stroke ung, hon har smärtor i kroppen och funktionsnedsatt men hon är nykter och nyttjar inte nikotin, hennes ungar har diverse diagnoser och ena knarkade nästan ihjäl sig innan 20.


På farsans sida är det starka gener dock.
Farsans mormor blev 102 år gammal, bodde själv till sista året. Rökte från barnben tills det började sättas varningstexter på cigarettpaketen, slutade rakt av. Visste inte hur huvudvärk kändes.

Farmor fyller snart 90, bor själv i hus och sköter skottning och hugger ved och är fullt frisk förutom att minnet börjar svikta lite men hon hänger med i samtal och är social men hon börjar tröttna nu "alla vänner har ju dött, det är så tråkigt"

Farsan är en bit över 70 och det är samma där trots att han rökt hela livet samt dricker dagligen.
Farbror och kusiner är kärnfriska stabila och produktiva medlemmar i samhället.


Jag fick stroke som ung, har smärtor i kroppen och vaknar nästan varje dag med smärta, har diagnoser och hatar att vara nykter men tvingar mig själv att inte dra på mig mer beroende än socker nikotin och koffein. Jag bestämde mig tidigt att inte skaffa barn, man ska inte föra sina skräpgener vidare.

Avseende nedärvda anlag hos respektive förälder som ej påverkat respektive fenotyp gäller inte föräldrar som prediktion av livslängd hos avkomman. Vissa anlag kan vara dominanta, andra recessiva, och vissa ha högre eller mindre penetrans än andra, vilket påverkar vilka gener som råkar ta sig i uttryck. Med detta kan noteras att anlag alltså kan hoppa över generationer. Vissa sjukdomar ärvs dessutom exempelvis könsbundet, eller enbart från modern. Därtill finns området som kallas för epigenetik, vilket behandlar reglering av genuttryck.

Avseende vad allt som begreppet miljö beträffar, vilket inkluderar kost och livsstil som nämnt i trådstarten, så kan det självklart finnas riskfaktorer och för övrigt även skyddande faktorer för respektive mot uppkomst av någon viss godtycklig sjukdom som kan kopplas till detta och påverka ens livslängd även i det avseendet, självfallet förutsatt att denna påverkar livslängden eller är den direkts orsaken till döden.

Således kan en livslängdsprediktion inte göras baserat bara på hur gamla föräldrarna blev.

Att det mestadels är kost och livsstil. Gener står för fem procent, miljö för resten. Föräldrarnas livslängd är irrelevant för din, om det inte finns någon nedärvd sjukdom involverad.

Jag skulle säga 50/50 mellan gener och miljö. Nu är väl världen ganska komplicerad och svår att mäta.

I min släkt, båda sidor och jag har bekräftat det genom släktforskning flera hundra år tillbaka i tiden. Där har man antingen dött i unga år (av olika orsaker) eller blivit riktigt gamla, vi snackar då mellan 60-95 år. Det som förvånade mig var att redan på 1700-talet blev de riktigt gamla, alltså runt 80-85 år.

Anledningen att jag kollade var att mina morbröder dog i 50-60 års åldern vilket vi då i min släkt betraktade som att dö väldigt många år i förtid. Men det visade sig vara ett undantag och berodde på osunt leverne, dvs främst rökning. De dog i cancer.

De äldsta i min släkt är nu närmare 90 år. Jag räknar själv med att uppnå ungefär samma ålder, resten blir en bonus. Jag observerar noga hur de äldsta i släkten lever och mår. Framförallt att de har sin mentala hälsa kvar tar jag väldigt positivt då jag gärna vill vara klar i huvudet ända fram till att jag dör.

Ingen i min släkt har uppnått mer än 94 år, vilket är rekordet.

5%? Sure..

Vilka "nya rön"?

Varför dessa behov av att försöka ange i procent vad utav arv och miljö som påverkar livslängden mest? Gener ärvs med viss förutsägbarhet och har man kunnat bevisa tidigare generationers genotyper så går det att göra sannolikhetsberäkningar, men förändringar i gener hos individen i form av mutationer sker i stort sett slumpmässigt, och skulle ju kunna påverka individens livslängd. Likaså kan miljön vara mycket variabel och olika för varje enskild individ, och vara mer eller mindre gynnsam för denna. Rent konkret skulle det väl teoretiskt vara möjligt att beräkna arv och miljös påverkan på livslängd i procent, men det vore ju ett oöverskådligt stort projekt.

Det är för att 50-50 är väl mest ärligast med tanke på alla möjliga parametrar som finns att ta hänsyn till. Säger man att det är 5% genetik så har man förminskat den rollen alltför mycket och så vidare.

Så 50-50 är helt enkelt mer neutralt. Exakt vad det blir för en individ beror såklart på omständigheterna som ju är närvarande hela livet igenom.

Hela konceptet livslängd är också diskutabelt. Om någon är genetiskt friskt, äter hälsosamt och lever i en hälsosam miljö, spås att leva i 90 år, men dör vid 20 års ålder. Vad hände? Dödsorsakerna kan vara många alltifrån en olycka till att man blev utsatt för ett virus eller åt något olämpligt.

Sedan har vi kombinationen att man har ett ärftligt avvikelse av något slag i sina gener, plötsligt kommer någonting nytt i miljön som slår på just det felet. Livslängden förändras med 30 år.

Så helt enkelt vi berör ett ämne där osäkerhetsgraden är nästintill maximal, trots detta så ser vi ändå ett mönster. Vissa släkter har många som lever till de blir 80-100 år, medan andra släkter har många som inte passerar 65 år.

Osäkerhetsgraden avseende livslängd är det som gör att jag anser att ett procentuellt beräknande mellan arv och miljö är just irrelevant, då de ingående parametrarna inte går att beräkna eller ställa mot varandra med matematisk tillämpning till att börja med. Arbetsprocessen som diskuteras går enbart att föreställa sig imaginärt, och knappast utföra med vetenskaplig metod.

Nej, men det stämmer som du säger. Dock så ger det väl ändå individen ett viss hum om hur mycket man själv kan påverka sin livslängd?

Om man är medveten om att miljön och sättet att leva har en stor betydelse. Men också behöver en förklaring till varför kompisen som levde på samma sätt lever 20 år längre eller kortare än vad man själv gjorde.

Speciellt så tror jag att de som mer eller mindre är sjuka genom hela livet, som har hälsoproblem redan som unga är intresserade av att veta hur deras liv kommer att sluta. Det kan också i sin tur kanske påverka när man får chansen att gå i pension, om man uppenbarligen inte kommer att bli äldre än 70 år, så kanske det är en bra idé att gå i pension vid 62 år och få sina åtta år.

Medan andra som har en förväntad livslängd och har sin hälsa kvar kanske gör rätt i att arbeta till de är 72 år och sedan leva gott till de är 98 år.

Ja, exemplet på kompisen här kan ju vara intressant att resonera kring, och för det hjälper ju att ha en viss förståelse för de samband som potentiellt kan påverka livslängd, men även för det faktum att många faktorer helt enkelt är utom varje individs kontroll. Trots allt ett intressant ämne, som förmodligen många funderar över av och till.