När jag växte upp under 00-talet var det fortfarande vanligt att se på ungdomen som en övergångsfas i livet mellan barn- och vuxendomen. Man såg på 18 år gamla tonåringar som "unga vuxna", på äldre tonåringar som "nästan vuxna" och på yngre tonåringar som människor som lämnat barndomen bakom sig. Konsensus då var att de flesta tonåringar inte längre vill vara barn utan bli vuxna.
Detta tycks som bortblåst idag och vi har istället fått ett "Dumpensamhälle" där tonåringar vill förbli barn för evigt, fram tills de på natten till deras 15-årsdag genomgår en radikal förändring som orsakar att de plötsligt vill börja röra sig mot vuxendomen.
Enligt Dumpen-teorin är unga tonåringar fast i ett outvecklat barnstadie och saknar helt förmågan att påbörja någon som helst utveckling mot vuxendomen.
Alla under 15 år anses idag vara lika mycket "barn" som en treåring. Att det skulle finnas en enda person under 15 år som skulle vilja bli vuxen i Sverige förnekas bestämt. Övertygelsen är att tonåringar inte genomgår någon som helst mognad av betydelse förrän på natten till deras 15-årsdag då det plötsligt hoppar till ett helt nytt stadie i livet. Min egen erfarenhet att i princip alla människor började mogna redan i tidigare tonåringen och att alla mognade olika fort ses numera som en myt.
Med den här tråden vill jag ställa frågan om inte Dumpens syn på unga tonåringar är felaktig och kanske rentav hämmande för unga tonåringar idag?
Hur minns ni er egen tidiga tonår? Minns ni det som att ni var helt outvecklade barn som absolut inte ville bli vuxna förrän någonting radikalt inträffade på natten till er 15-årsdag?
Jag undrar också hur unga tonåringars redan sköra självbild påverkas av att Dumpengänget står och skriker att deras kroppar är vidriga och asexuella?
Vad säger det egentligen om vårt samhälle att vi valt ut fd missbrukare och en fd prosituterad till den definitiva auktoriteten på unga tonåringar?
Detta tycks som bortblåst idag och vi har istället fått ett "Dumpensamhälle" där tonåringar vill förbli barn för evigt, fram tills de på natten till deras 15-årsdag genomgår en radikal förändring som orsakar att de plötsligt vill börja röra sig mot vuxendomen.
Enligt Dumpen-teorin är unga tonåringar fast i ett outvecklat barnstadie och saknar helt förmågan att påbörja någon som helst utveckling mot vuxendomen.
Alla under 15 år anses idag vara lika mycket "barn" som en treåring. Att det skulle finnas en enda person under 15 år som skulle vilja bli vuxen i Sverige förnekas bestämt. Övertygelsen är att tonåringar inte genomgår någon som helst mognad av betydelse förrän på natten till deras 15-årsdag då det plötsligt hoppar till ett helt nytt stadie i livet. Min egen erfarenhet att i princip alla människor började mogna redan i tidigare tonåringen och att alla mognade olika fort ses numera som en myt.
Med den här tråden vill jag ställa frågan om inte Dumpens syn på unga tonåringar är felaktig och kanske rentav hämmande för unga tonåringar idag?
Hur minns ni er egen tidiga tonår? Minns ni det som att ni var helt outvecklade barn som absolut inte ville bli vuxna förrän någonting radikalt inträffade på natten till er 15-årsdag?
Jag undrar också hur unga tonåringars redan sköra självbild påverkas av att Dumpengänget står och skriker att deras kroppar är vidriga och asexuella?
Vad säger det egentligen om vårt samhälle att vi valt ut fd missbrukare och en fd prosituterad till den definitiva auktoriteten på unga tonåringar?