Citat:
Ursprungligen postat av
Mindbusiness
Vet inte om detta fall avhandlats i annan ämnestråd Men intressant principfråga.
”En ung man döms till fyra och ett halvt års fängelse för två våldtäkter – utan teknisk bevisning, utan vittnen, och utan erkännande. Domen grundas enbart på målsägandens berättelse, i en rättsprocess där rätten bedömt trovärdighet snarare än fakta. Nu träder hans mamma, Jeanette Westerlund Lindsjö fram och berättar om sonens sammanbrott, om en process där bevis saknats – men där straffet ändå blev brutalt.”
https://samnytt.se/mor-till-valdtakt...ons-berattelse
Orkar inte läsa, men det där är något som pågått ett tag nu. Flera jurister har gått ut och kritiserat det både på höger och vänstersidan. Till och med Bodstrom har kritiserat det. Hört andra jurister säga att det är den minst rättsäkra delen av svensk lagstiftning rent tekniskt.
Tydligen kan det räcka att man anklagar och har berättat för en vän som berättar att de hört personen berätta det för dem tidigare. Typ Lisa anklagar Olle för våldtäkt. Lisa har tidigare berättat för Sara.
Sara intygar att hon hört lisa berätta detta.
Olle är rökt.
På något sätt är detta dåligt för alla då det totalt urholkar förtroendet för dessa juridiska processer. Det är ojuste mot de som på riktigt blivit utsatta.
Vad man sett så blir detta kritiserat av advokater och inte kritiserat av åklagare. Inte så konstigt kanske...
Kommenterar fenomenet i mitt inlägg.
Kommenterar inte alls det enskilda fallet då ingen aning vad det handlar om. Inte ens läst artikeln.