Postade detta först i politik men en moderator tyckte det hörde hemma här istället.
Nu behöver vi tänka om – för barnen och framtiden
Jag känner att Sverige behöver en ny riktning, särskilt med tanke på våra barn. Den politik som förs idag, oavsett parti, upplevs ofta som att den drivs mer av internationella vinstintressen än av vad som faktiskt gynnar barnfamiljer här hemma.
För mig känns det som att vi saknar verkligt ansvarstagande ledarskap. Det leder till att mycket fokus hamnar på konsumtion och kortsiktiga vinster, medan barns trygghet, välmående och framtid kommer i andra hand.
Jag tror många föräldrar känner en frustration över att mycket av det som borde handla om barnens bästa istället leder till splittring, otrygghet och en livsstil som inte är hållbar – varken för våra familjer eller för framtida generationer.
Vad tänker ni andra?
• Upplever ni också att barns behov hamnar i skymundan i dagens samhällsutveckling?
• Vad skulle ni vilja se för förändringar för att trygga barnens framtid?
Jag vill dock inte fastna i kritik. Istället vill jag lyfta en vision: att sätta barnen och naturen först. Om vi utgår från barns hälsa, trygghet och framtid i allt vi gör, så skulle mycket annat falla på plats av sig självt.
Vi skulle behöva politiska beslut och ett samhällsklimat som prioriterar:
• barnens välmående före kortsiktig konsumtion,
• naturens hälsa före rovdrift,
• gemensamt ansvarstagande framför egoism och skuldbeläggande.
Jag tror att många av oss kan vara överens om att dagens livsstil ofta är stressande, ohållbar och ofta till och med skadlig för barn och unga. Men i stället för att bara peka ut problemen behöver vi tillsammans diskutera lösningarna.
Så min fråga till er är: Hur kan vi bygga ett Sverige där barnens hälsa och framtid är den främsta prioriteringen?
Jag har själv en vision om ett enklare, mer ansvarsfullt och naturvänligt samhälle, men det är bara ett förslag. Jag vill gärna höra era tankar – kanske kan vi tillsammans forma något ännu bättre. Här är en vision som kanske kan kännas radikal, men jag vill ändå dela den eftersom jag tror den kan ge oss en riktning. Det blir en del att läsa men det är en stor och viktig fråga:
Ett nytt Sverige för att tackla den växande psykiska och fysiska ohälsa bland barn och unga samt ett friare Sverige för alla utom utländska aktörer
– min vädjan om kraftfullt agerande
Det jag framför allt inte kan blunda för längre är hur barnen i Sverige mår. Det gör fruktansvärt ont att se en utveckling där barns psykiska och fysiska hälsa försämras år efter år, och där samhället verkar acceptera det som något normalt.
Det är inte normalt att: Enligt Socialstyrelsens siffror ökar förskrivningen av antidepressiva kraftigt bland unga. Barnombudsmannen efterfrågar en förklaring till den ökande läkemedelsanvändningen, utan att få tydliga svar. Psykisk ohälsa bland unga rapporteras öka år för år i skolor, i vården och i forskningen – samtidigt som mycket av grundorsakerna inte adresseras.
För att enkelt se hur allvarligt läget är så kan man bara söka på ”Suicidriskbedömning, barn och unga”. Då ser man direkt hur akut och allvarlig barnens situation är där över 50 barn och unga årligen tar sina liv. För mig är detta fullständigt hjärtkrossande och att det krävs en stor förändring till fördel av barnen. Det finns inga ursäkter för hur barnen lever och behandlas idag, det är så långt ifrån vad dom egentligen behöver och ärligt talat så går det i exakt motsatt håll hela tiden, världen barnen växer upp i blir sjukare och sjukare och barnen lider mer och djupare.
Det konstiga är att ingen verkar reagera, folk kan säga något i still med: - Ja, det är så hemskt för barnen idag, det var bättre förr. – Dom svenska barnen har det bra jämfört med barnen som svälter och är fattiga. Sen går dagen vidare som vanligt och man fortsätter leva den livsstilen som borde vara fullständigt barnförbjuden, inga barn borde få vistas i detta perversa och hemska samhälle! Dessutom rättfärdigas barnens dåliga hälsa mot fattigdom i andra delar av världen, där västvärlden i stor del länge har påverkat levnadsförhållandena genom vår konsumtionslivsstil där vi använder billigare produkter på bekostnad av fattigare länder och dess befolkning.
Jag tycker inte bara att det är ett rent svek mot barnen, det är även ett svek mot mänskligheten att leva en sådan här destruktiv livsstil som vi gör idag och som fullständigt har blivit ”normaliserad”. Denna livsstilen är inte normal och för barnens och naturens skull så skulle den nationellt och även globalt totalförbjudas.
Jag ska här försöka få ner min version på hur Sverige hade kunnat se ut för att barnen skulle ha det så bra som det bara går, bästa tänkbara säkerhet och trygghet. Dom förtjänar det bästa och bör få det också, allt annat kommer i andra hand. Barnen är det viktigaste vi har på planeten, barnen och naturen, utan dom så har vi ingen framtid, den framtiden förstör vi just nu. För mig är detta helt otänkbart, jag har levt utanför detta samhället i över 2 årtionden och jag mår sämre och sämre och kan inte längre se hur barnen lever. Det gör konstant ont och det känns hela tiden när jag tänker på dagens samhälle, men ingen annan verkar känna som jag, det verkar som om det bara är jag som känner det, alla andra kan leva i dagens konsumtionssamhälle som om allt vore ok och inget behövde ändras och absolut inget så akut och allvarligt som barnens nuvarande förhållanden. Kanske ser och känner ingen så pass mycket att dom har så ont att dom gör något åt det hela, det är i så fall väldigt själviskt och det kallar inte jag att vara en vuxen människa som tar ansvar. Vi står inför stora problem men ingen verkar ha något ansvar här, det verkar inte finnas någon vuxen i samhället, speciellt inte inom regeringen och det begränsar i sin tur alla under dom. Så här får det ju bara inte gå till, inte när barnen mår så dåligt som dom gör och så illa som dom behandlas.
Nu får det väl ändå räcka? Jag hör ofta folk säga något liknande som: - Men vad ska man göra då?
Jag tycker att vi tillsammans måste gå ihop och ta reda på det, då kommer vi att veta vad vi ska göra och hur vi ska ta oss framåt med att hjälpa barnen mot stark och god hälsa.
Detta borde bli prioritering 1 i Sverige, nu! Om någon har problem med att barnen går före allt annat borde dom genast omhändertas och sättas på utredning för att ta reda på vad det är för en person som inte vill sätta barnens främst. Det måste vara en omogen person med eventuella obearbetade personliga problem, annars kan jag inte tänka mig varför man inte har förmågan att förstå varför barnen ska komma först. Fokusera först och främst på barnens hälsa och se allt motstånd till detta som ett hot mot barnen. Sätt barnen främst i samhället och se vem som motsätter sig det, för dessa är ett allvarligt hot mot barnens och mänsklighetens säkerhet och välmående.
Barnen och naturen måste leva i en välmående symbios och båda parter ska vara starka och friska, det borde vara normen. Det som sker idag är en fruktansvärd tragedi, jag har tröttnat på den för länge sedan, tror att det är dags att hela svenska folket gör det också. Vi alla borde förenas för barnens hälsa som prioritering 1 och låta det stanna som det.
Jag kan inte föreställa mig något annat än en värld där barnens hälsa kommer först, dom riktiga barnen som har åldern inne. De äldre som mentalt och känslomässigt ännu inte har vuxit upp bör snarast söka hjälp med det för barnen behöver vuxna och starka förebilder. Omogna människor som borde vara vuxna bör hållas undan från barnen då dom inte bör se kombinationen av gammal ålder och omogen personlighet. Det enda jag väntar på nu är att svenska folket ska göra barnens välmående till en nationell krisfråga. Barnens hälsa bör dominera vår livsstil, jag känner mig inte samarbetsvillig i ett samhälle som inte sätter barnens hälsa och välmående först. För mig är detta rena helvetet där barn behandlas som dom gör idag och jag accepterar ingen annan livsstil än en livsstil där barnens hälsa kommer först och är viktigast. Jag lider med barnen varje dag och ber Gud att han ska hjälpa barnen. Hur länge ska detta få pågå?
Jag har under mina år utanför systemet hunnit tänka på hur det skulle kunna vara istället, här kommer min version på hur det skulle kunna se ut. Alla borde hjälpa till att komma med förslag så att vi kan komma fram till det bästa för barnen. Här kommer mitt ”bidrag”:
Vad som orsakar problemen är förstås komplext, men vi måste våga ställa oss frågan: Har vi skapat ett samhällssystem där barnens grundläggande behov av trygghet, närvaro och hälsa prioriteras – eller har vi byggt ett system som formar dem till att passa in i ett allt mer pressat, prestationsstyrt och kommersiellt klimat? Jag skriver detta som en vädjan, inte som ett angrepp. Jag vet inte längre vart jag ska vända mig. Jag känner mig maktlös – men jag vet att vi som vuxna har ett gemensamt ansvar att skydda barnens rätt till god hälsa och utveckling. Därför ber jag er: Snälla, agera. Gör barnens psykiska hälsa till en nationell krisfråga. Låt det vara utgångspunkt för allt – politik, försvar, utbildning, sjukvård, stadsplanering och digitala miljöer. Jag vill gärna vara med och bidra till lösningar, inte bara peka på problemen.
Fortsättning i nästa inlägg:
Nu behöver vi tänka om – för barnen och framtiden
Jag känner att Sverige behöver en ny riktning, särskilt med tanke på våra barn. Den politik som förs idag, oavsett parti, upplevs ofta som att den drivs mer av internationella vinstintressen än av vad som faktiskt gynnar barnfamiljer här hemma.
För mig känns det som att vi saknar verkligt ansvarstagande ledarskap. Det leder till att mycket fokus hamnar på konsumtion och kortsiktiga vinster, medan barns trygghet, välmående och framtid kommer i andra hand.
Jag tror många föräldrar känner en frustration över att mycket av det som borde handla om barnens bästa istället leder till splittring, otrygghet och en livsstil som inte är hållbar – varken för våra familjer eller för framtida generationer.
Vad tänker ni andra?
• Upplever ni också att barns behov hamnar i skymundan i dagens samhällsutveckling?
• Vad skulle ni vilja se för förändringar för att trygga barnens framtid?
Jag vill dock inte fastna i kritik. Istället vill jag lyfta en vision: att sätta barnen och naturen först. Om vi utgår från barns hälsa, trygghet och framtid i allt vi gör, så skulle mycket annat falla på plats av sig självt.
Vi skulle behöva politiska beslut och ett samhällsklimat som prioriterar:
• barnens välmående före kortsiktig konsumtion,
• naturens hälsa före rovdrift,
• gemensamt ansvarstagande framför egoism och skuldbeläggande.
Jag tror att många av oss kan vara överens om att dagens livsstil ofta är stressande, ohållbar och ofta till och med skadlig för barn och unga. Men i stället för att bara peka ut problemen behöver vi tillsammans diskutera lösningarna.
Så min fråga till er är: Hur kan vi bygga ett Sverige där barnens hälsa och framtid är den främsta prioriteringen?
Jag har själv en vision om ett enklare, mer ansvarsfullt och naturvänligt samhälle, men det är bara ett förslag. Jag vill gärna höra era tankar – kanske kan vi tillsammans forma något ännu bättre. Här är en vision som kanske kan kännas radikal, men jag vill ändå dela den eftersom jag tror den kan ge oss en riktning. Det blir en del att läsa men det är en stor och viktig fråga:
Ett nytt Sverige för att tackla den växande psykiska och fysiska ohälsa bland barn och unga samt ett friare Sverige för alla utom utländska aktörer
– min vädjan om kraftfullt agerande
Det jag framför allt inte kan blunda för längre är hur barnen i Sverige mår. Det gör fruktansvärt ont att se en utveckling där barns psykiska och fysiska hälsa försämras år efter år, och där samhället verkar acceptera det som något normalt.
Det är inte normalt att: Enligt Socialstyrelsens siffror ökar förskrivningen av antidepressiva kraftigt bland unga. Barnombudsmannen efterfrågar en förklaring till den ökande läkemedelsanvändningen, utan att få tydliga svar. Psykisk ohälsa bland unga rapporteras öka år för år i skolor, i vården och i forskningen – samtidigt som mycket av grundorsakerna inte adresseras.
För att enkelt se hur allvarligt läget är så kan man bara söka på ”Suicidriskbedömning, barn och unga”. Då ser man direkt hur akut och allvarlig barnens situation är där över 50 barn och unga årligen tar sina liv. För mig är detta fullständigt hjärtkrossande och att det krävs en stor förändring till fördel av barnen. Det finns inga ursäkter för hur barnen lever och behandlas idag, det är så långt ifrån vad dom egentligen behöver och ärligt talat så går det i exakt motsatt håll hela tiden, världen barnen växer upp i blir sjukare och sjukare och barnen lider mer och djupare.
Det konstiga är att ingen verkar reagera, folk kan säga något i still med: - Ja, det är så hemskt för barnen idag, det var bättre förr. – Dom svenska barnen har det bra jämfört med barnen som svälter och är fattiga. Sen går dagen vidare som vanligt och man fortsätter leva den livsstilen som borde vara fullständigt barnförbjuden, inga barn borde få vistas i detta perversa och hemska samhälle! Dessutom rättfärdigas barnens dåliga hälsa mot fattigdom i andra delar av världen, där västvärlden i stor del länge har påverkat levnadsförhållandena genom vår konsumtionslivsstil där vi använder billigare produkter på bekostnad av fattigare länder och dess befolkning.
Jag tycker inte bara att det är ett rent svek mot barnen, det är även ett svek mot mänskligheten att leva en sådan här destruktiv livsstil som vi gör idag och som fullständigt har blivit ”normaliserad”. Denna livsstilen är inte normal och för barnens och naturens skull så skulle den nationellt och även globalt totalförbjudas.
Jag ska här försöka få ner min version på hur Sverige hade kunnat se ut för att barnen skulle ha det så bra som det bara går, bästa tänkbara säkerhet och trygghet. Dom förtjänar det bästa och bör få det också, allt annat kommer i andra hand. Barnen är det viktigaste vi har på planeten, barnen och naturen, utan dom så har vi ingen framtid, den framtiden förstör vi just nu. För mig är detta helt otänkbart, jag har levt utanför detta samhället i över 2 årtionden och jag mår sämre och sämre och kan inte längre se hur barnen lever. Det gör konstant ont och det känns hela tiden när jag tänker på dagens samhälle, men ingen annan verkar känna som jag, det verkar som om det bara är jag som känner det, alla andra kan leva i dagens konsumtionssamhälle som om allt vore ok och inget behövde ändras och absolut inget så akut och allvarligt som barnens nuvarande förhållanden. Kanske ser och känner ingen så pass mycket att dom har så ont att dom gör något åt det hela, det är i så fall väldigt själviskt och det kallar inte jag att vara en vuxen människa som tar ansvar. Vi står inför stora problem men ingen verkar ha något ansvar här, det verkar inte finnas någon vuxen i samhället, speciellt inte inom regeringen och det begränsar i sin tur alla under dom. Så här får det ju bara inte gå till, inte när barnen mår så dåligt som dom gör och så illa som dom behandlas.
Nu får det väl ändå räcka? Jag hör ofta folk säga något liknande som: - Men vad ska man göra då?
Jag tycker att vi tillsammans måste gå ihop och ta reda på det, då kommer vi att veta vad vi ska göra och hur vi ska ta oss framåt med att hjälpa barnen mot stark och god hälsa.
Detta borde bli prioritering 1 i Sverige, nu! Om någon har problem med att barnen går före allt annat borde dom genast omhändertas och sättas på utredning för att ta reda på vad det är för en person som inte vill sätta barnens främst. Det måste vara en omogen person med eventuella obearbetade personliga problem, annars kan jag inte tänka mig varför man inte har förmågan att förstå varför barnen ska komma först. Fokusera först och främst på barnens hälsa och se allt motstånd till detta som ett hot mot barnen. Sätt barnen främst i samhället och se vem som motsätter sig det, för dessa är ett allvarligt hot mot barnens och mänsklighetens säkerhet och välmående.
Barnen och naturen måste leva i en välmående symbios och båda parter ska vara starka och friska, det borde vara normen. Det som sker idag är en fruktansvärd tragedi, jag har tröttnat på den för länge sedan, tror att det är dags att hela svenska folket gör det också. Vi alla borde förenas för barnens hälsa som prioritering 1 och låta det stanna som det.
Jag kan inte föreställa mig något annat än en värld där barnens hälsa kommer först, dom riktiga barnen som har åldern inne. De äldre som mentalt och känslomässigt ännu inte har vuxit upp bör snarast söka hjälp med det för barnen behöver vuxna och starka förebilder. Omogna människor som borde vara vuxna bör hållas undan från barnen då dom inte bör se kombinationen av gammal ålder och omogen personlighet. Det enda jag väntar på nu är att svenska folket ska göra barnens välmående till en nationell krisfråga. Barnens hälsa bör dominera vår livsstil, jag känner mig inte samarbetsvillig i ett samhälle som inte sätter barnens hälsa och välmående först. För mig är detta rena helvetet där barn behandlas som dom gör idag och jag accepterar ingen annan livsstil än en livsstil där barnens hälsa kommer först och är viktigast. Jag lider med barnen varje dag och ber Gud att han ska hjälpa barnen. Hur länge ska detta få pågå?
Jag har under mina år utanför systemet hunnit tänka på hur det skulle kunna vara istället, här kommer min version på hur det skulle kunna se ut. Alla borde hjälpa till att komma med förslag så att vi kan komma fram till det bästa för barnen. Här kommer mitt ”bidrag”:
Vad som orsakar problemen är förstås komplext, men vi måste våga ställa oss frågan: Har vi skapat ett samhällssystem där barnens grundläggande behov av trygghet, närvaro och hälsa prioriteras – eller har vi byggt ett system som formar dem till att passa in i ett allt mer pressat, prestationsstyrt och kommersiellt klimat? Jag skriver detta som en vädjan, inte som ett angrepp. Jag vet inte längre vart jag ska vända mig. Jag känner mig maktlös – men jag vet att vi som vuxna har ett gemensamt ansvar att skydda barnens rätt till god hälsa och utveckling. Därför ber jag er: Snälla, agera. Gör barnens psykiska hälsa till en nationell krisfråga. Låt det vara utgångspunkt för allt – politik, försvar, utbildning, sjukvård, stadsplanering och digitala miljöer. Jag vill gärna vara med och bidra till lösningar, inte bara peka på problemen.
Fortsättning i nästa inlägg: