Ett visst antal elever kan bara få femmor (högsta betyg), anno 1980

När jag gick i skolan på 80-talet så kunde endast ett fåtal elever i varje klass få högsta betyg. Även om "alla" elever hade haft alla rätt på alla prov, så fanns det endast ett visst antal femmor (högsta betyg) som får delas ut.

Varför är det så? Varför är det endast ett visst antal femmor som får delas ut? Finns det en kvot av femmor? Det låter jättekonstigt.

Annat?

Det var så på den tiden så är det inte idag!

Frågan är inte varför det är så, utan varför det var så?

Man lärde sig av detta misstag och rättade till det. I dagsläget går det att dela ut högsta betyg till hela klassen om man anser det som mentor. Idag grundar sig inte längre betyg och omdömen på en, i klassen, relativ kunskap och kognitiv inlärning.

Det var ett relativt betygssystem och baserades på prestationen i relation till andra elever, fanns det inget fast antal femmor för en viss klass. Antalet femmor kunde variera från klass till klass beroende på den samlade prestationsnivån i just den klassen.

Alla kunde visst få femmor.

Sannolikhetskurvan gällde oavsett verklighet.

Det är inte så, men det var så.
Det kallades ’det relativa betygssystemet’ och utgick från att varje årskull av elever hade normalfördelad begåvning.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Relativa_betyg

Ännu ett typiskt socialistiskt misstag och ovilja att se enskilda individer. Samma tankemisstag som ’relativ fattigdom’, en annan socislistklassiker.

Hur kan du ha kommit ända hit och inte reflekterat över detta förrän nu?

Annat?

Nästan rätt.
I exemplet när alla hade alla rätt på proven kunde läraren få tillåtelse av rektorn att fler eller alla skulle ha femmor.

Nja, normalfördelningskurvan var det väl?

Helt fel!
Många lärare trodde att det var så, men det var antalet 5:or i landet som var begränsat. Bara 7% av samtliga elever i landet i ett ämne skulle få 5:or. Det var teoretiskt möjligt att alla elever i en klass hörde till dessa 7% av landets elever.

Om medelbetyget i en klass var över 3,2 eller under 2,8 så skulle läraren vara beredd att motivera för rektorn varför medelbetyget i klassen var så långt från 3,0. Medelbetyget i ett ämne för samtliga elever i landet skulle vara 3,0.

Jag har varit lärare så länge så jag har satt sifferbetyg. Det högsta medelbetyget som jag haft i någon klass var 3,8 och det lägsta 2,8. I klassen med 3,8 var det 28 elever. 7% av 28 är 1,96, alltså skulle 2 elever i den klassen få 5:or. Om jag minns rätt så satte jag 5 st 5:or.

När det gäller 1:or så skulle även där 7% av alla elever i landet få 1:or. Av nån konstig anledning så var det inte så många lärare som kände sig tvingade att verkligen nå det "målet".

Alldeles för många lärare hade inte nån koll på vad som verkligen gällde.

Antagligen var det så för att man hade insett att annars så skulle det gå inflation i betygssättning. Vilket man väl kan säga har besannats vid det här laget.

Ja det är sant. Man får inte glömma att högskoleprovet är normerat, d.v.s din poäng beror inte endast på antalet rätt du prickat in men även på hur övriga deltagare presterade.

Jag går en högstatuslinje där det är helt uppenbart vilka studenter som fick glädjebetyg under gymnasiet.

Många skolledare var noga med att följa direktiven ”uppifrån” och blundade för att normalfördelningskurvan inte var användbar som ”mått” i små grupper. Kreativa lärare kunde ”talas vid” om en elev hade t.ex. nästan ”fem” i två ämnen och då fick eleven en femma i det ena ämnet och en fyra i det andra. I min högstadieklass var vi några som fick höra, av en lärare som definitivt inte gillade den relativa betygsättningen, att vi var endera ett år för gamla eller ett år för unga. Våra betyg hade, om vi hade hört till de årskullarna, varit ett snäpp högre i alla läsämnen.
På gymnasiet upptäckte vi att våra provresultat gav lägre betyg än än samma resultat på Komvux. Samma ämne, samma lärare, samma prov. Surt!