Som barn var jag väldigt känslig. Jag fick snabbt dåligt samvete, kände sorg när andra mådde dåligt och blev glad av natur och djur.
I tredje eller fjärde klass började mobbning och ensamhet ta över mitt liv. I skolan hamnade jag utanför, och hemma fanns det människor som utnyttjade min naivitet och rädsla. Jag hade svårt att hantera ilska och ogillade stök och orättvisor. Till slut hamnade jag i ett ”kompisgäng” som egentligen inte var några riktiga vänner – killar som var elaka mot andra. Jag hade svårt att säga ifrån.
Vid 14 års ålder började jag bli kallare och mindre påverkad av andras känslor. När gänget lämnade mig kände jag mig fri och tyckte det var skönt. Jag blev trotsig mot familjen och mer känslomässigt avstängd.
Runt 20 började känslorna komma tillbaka, och jag kände tacksamhet över det. Men nu, vid 32, känns det som att det gått överstyr. Jag tar åt mig av allt. Jag känner sorg nästan hela tiden – över människor, världen och allt hat jag ser. Det känns som att smärtan finns överallt inom mig.
Jag vill att andra ska vara glada, men upplever att alla har problem. Jag har gått så långt att jag ibland väntar på döden för att slippa sorgen. Jag tror inte att vården skulle förstå mig.
Jag försökte prata med vänner om det innan jul, men det blev bara fel och jag förlorade dem. Jag har bekanta men ingen jag kan prata med på djupet.
Det känns som att ”pojken i mig” – den känsliga sidan – har vaknat igen efter alla år. Kanske blev jag kall en gång i tiden för att jag inte klarade av att hantera sorg, och nu när den känsliga sidan återvänt så är allt för överväldigande. Om det här är en försvarsmekanism, varför har den slutat fungera?
Vad kan det här bero på? Är det möjligt att bli mer känslig som vuxen? Eller är det här ett tecken på något annat?
Kortfattat info:
Jag är 32 år man.
Känslorna kom tillbaka vid 20 års åldern. Men som sagt, den senaste tiden (vid 30 års åldern) började jag bli mer och mer känsligare. Nu är jag 32 år. Väldigt känslig. Oftast blir jag lätt sorgsen och tycker synd om folk, om det sker något tråkigt.
I tredje eller fjärde klass började mobbning och ensamhet ta över mitt liv. I skolan hamnade jag utanför, och hemma fanns det människor som utnyttjade min naivitet och rädsla. Jag hade svårt att hantera ilska och ogillade stök och orättvisor. Till slut hamnade jag i ett ”kompisgäng” som egentligen inte var några riktiga vänner – killar som var elaka mot andra. Jag hade svårt att säga ifrån.
Vid 14 års ålder började jag bli kallare och mindre påverkad av andras känslor. När gänget lämnade mig kände jag mig fri och tyckte det var skönt. Jag blev trotsig mot familjen och mer känslomässigt avstängd.
Runt 20 började känslorna komma tillbaka, och jag kände tacksamhet över det. Men nu, vid 32, känns det som att det gått överstyr. Jag tar åt mig av allt. Jag känner sorg nästan hela tiden – över människor, världen och allt hat jag ser. Det känns som att smärtan finns överallt inom mig.
Jag vill att andra ska vara glada, men upplever att alla har problem. Jag har gått så långt att jag ibland väntar på döden för att slippa sorgen. Jag tror inte att vården skulle förstå mig.
Jag försökte prata med vänner om det innan jul, men det blev bara fel och jag förlorade dem. Jag har bekanta men ingen jag kan prata med på djupet.
Det känns som att ”pojken i mig” – den känsliga sidan – har vaknat igen efter alla år. Kanske blev jag kall en gång i tiden för att jag inte klarade av att hantera sorg, och nu när den känsliga sidan återvänt så är allt för överväldigande. Om det här är en försvarsmekanism, varför har den slutat fungera?
Vad kan det här bero på? Är det möjligt att bli mer känslig som vuxen? Eller är det här ett tecken på något annat?
Kortfattat info:
Jag är 32 år man.
Känslorna kom tillbaka vid 20 års åldern. Men som sagt, den senaste tiden (vid 30 års åldern) började jag bli mer och mer känsligare. Nu är jag 32 år. Väldigt känslig. Oftast blir jag lätt sorgsen och tycker synd om folk, om det sker något tråkigt.
__________________
Senast redigerad av Djicp 2025-08-13 kl. 21:37.
Senast redigerad av Djicp 2025-08-13 kl. 21:37.
Dagens män i ett nötskal.
