Citat:
Ursprungligen postat av
stycket
well hon har ju själv varit toxic, så lösningen är inte alltid att lämna utan ibland ta ansvar över sina egna känslor.
Han kanske är en bra man om inte hon varit svartsjuk från början?
(om man bortser från otroheten hade det kunnat vara så iaf). Ville bara poöngtera det. För känns som kvinnor ofta lämnar när de själva är problemet och skyller på mannen för han reagerat på hennes toxiska sida och satt gränser.
Jag hör vad du säger och förstår ditt resonemang. I detta fallet så har min misstro och svartsjuka uppkommit efter otroheten. I början av vår relation så litade jag på honom till 100%. Det var därför det blev en sån chock när detta kom fram. Jag trodde helt ärligt aldrig att han skulle kunna göra något sådant. Han framställde sig som en ärlig, genuin och seriös man, som sa att han ville hitta en tjej att dela livet med. Och jag trodde honom.
Vid några tillfällen var jag absolut misstänksam, men inget jag angav till honom eller konfronterade honom med. Dessa tillfällen visade sig sedan vara dem då han var otrogen.
Men absolut, nu såhär i efterhand så har jag låtit mina känslor styra och inte tagit ansvar för dom. Samtidig kan jag tycka att han inte har gjort det lätt för mig heller. Jag vet att det är svårt att återfå förtroendet efter en otrohet men kan också tycka att jag inte ska vara den enda som ska jobba att få tillbaka det, utan att även han ska hjälpa mig på vägen. Åtminstone lite mer än det han gjort?
Menar såklart inte att han ska tvingas ge sina lösenord till mig eller att jag ska ha rätt att gå igenom hans mobil, men att veta vilken tid han kommer hem, vart han är eller vem han är med när han är med vänner är en sådan sak? Att inte sitta och vrida på mobilen när han skriver på den, inte gå ut ur lägenheten när han får ett samtal och inte blockera mig på sociala medier är också en sådan sak, eller har jag fel?