Citat:
Ursprungligen postat av
borskungen
Vi hade en skyhög smittspridning i början av 2022, trots vaccinpass och att trots att en mycket stor andel av den vuxna befolkningen hade vaccinerat sig.
Om man man hade varit intresserad av folkhälsan hade man i första hand rekommenderat befolkningen att ta stora doser D-vitamin (i storleksordningen 10 000 IE per dag). Nästan alla som dog av covid-19 hade svår brist på D-vitamin.
I Sverige var man som sagt rätt chilla det första året. Men jag bor i Finland och där hade man mycket hårdare restriktioner.
Man tog "tuffa" beslut till stor kostnad och med osäkert utfall, restriktioner och gränskontroller (varför?) . I desperation grep man alla halmstrån. Liv var viktigare än pengar hette det. Det spelade ingen roll att det orsakade kostnader.
Men när det kom till vården fanns ingen desperation, man grep inga halmstrån. Man kunde ha tagit alla potentiellt fungerande behandlingar, givit tex. d-vitaminsrekommendationer som du säger. Men nej. Liv var inte viktigare än akademisk korrekthet. Var inte åtgärden bevisligen fungerande så förbjöds den.
Denna inkonsekventa attityd var det som ganska tidigt gjorde mig väldigt negativ till hela hanteringen. Å ena sidan desperation och greppa halmstrån, å andra sidan akademisk korrekthet framom att försöka hjälpa med alla möjliga medel.
Man struntade i folk som blev sjuka, gav dem inte alla möjliga medicner utan bakband dem snarare.
Det gemensamma i smittspridningshanteringen och de medicinska åtgärderna var att det var total myndighetsstyrning. Individuella friheten var totalt borttagen. Vi bestämmer, allt, i detalj. Man var intresserad av makt, inte av att ge folk alla möjligheter.
Nu efteråt har det inte gjorts några egentliga utvärderingar av hanteringen. Eller jo, det har gjorts, men på det sättet att man välsignat allt som gjordes. Ingen kritisk granskning av något.
När det är koncensus att vi gjorde allt rätt kommer det inte framkomma nåt annat.