Skillnaden på en helg i en relation och som singel !

Skriver som en unge. Förmodligen 15 mobbad och oskuld. Spinkig liten fjant

Skillnaden är väl mest att man inte reser så mycket som man gjorde som singel, med allt vad det innebär.

Själv har jag t.ex ingenting alls emot att en resa är omständig eller att det händer oväntade saker, är mycket spontan och kan nappa på intressanta saker. Men när man väl reser med en partner så är resan mer planerad, man kan gå förbi något som ser intressant ut och INTE kolla närmare...!!

Det gör resorna lite tråkiga tycker jag.

Reser fortfarande helst själv faktiskt.

Var inte så hård mot dig själv.

Jag tycker om dig.
Du är bra som du är.

Det beror nog väldigt mycket på vem man är tillsammans med. Om livet inte känns bättre när man är tillsammans med personen så är det ingen person man ska leva tillsammans med och då är ju singelliv ett självklart val (enligt mig).

Själv kan jag inte komma på en enda grej som jag skulle vilja göra men som jag inte kan göra för att jag är gift.

Kan din filippinska fru tillaga något annat än pancit canton (balut ingår inte)?
Ett halvt kilo socker i din mage då, Imponerande!

Är särbo vissa veckor och helger, då min dam jobbar norröver och bor i vår lägenhet där. Förutom att jag då kanske jobbar lite extra, blir det en del meckande eller reparation av fordon, kanske lite jakt, någon affärsresa eller annat som hon inte gillar ändå. Vi har inte ett förhållande där vi klättrar på varandra och måste göra allt tillsammans, utan vad jag tycker en bra balans mellan individualism och gemensamma aktiviteter.

Avundsjukan är uppenbar. Du har förmodligen ett par diagnoser varav en är narcissist. Du går runt hela dygnet med att hata andra människor. Du mår uppenbarligen mycket dåligt.

Jag mår utmärkt.
Avundsjuk på ett stycke värdelöst gno?
Skulle inte tro det

Jag vill inte vänja mig.

När man var i förhållande var det iaf fler måsten, mycket var inrutat. Man behövde alltid göra något på helgen.
Handla mat, städa, tvätta, fixa mat, fixa något runt hemmet, barnet, bilen, båten....Fast man var två och vi var ändå bra vänner och han fantastiskt person, så man saknar ju som fan den vänskapen och partner man alltid hade vid sin sida. Man var inte ensam helt enkelt. Sen var det alltid någon man ville hälsa på eller skulle komma och hälsa på, man kände ett helt annat gemenskap/samhörighet.
Och vi människor mår bra att just känna att man hör till nånstans.

Och har man ett bra förhållande så kan man ändå göra saker själv med vänner, man sitter ju inte ihop liksom. Jag var ute och fikade/shoppade eller tog en drink någon gång i månaden med tjejkompisar.

Nu är helgerna fria...Visst det är skönt att vara lite själv, sova hur länge man vill, vara ute när man vill med tjejkompisar, äta dricka och flörta med vem man vill. Städa, fixa och göra vad man vill, när man vill, ta dagen som den kommer.

Fast jag åker alltid hem själv, och nu efter 3.5 år som singel.
Haft två kortare förhållande 2023, 2 mån och 2024, 6 mån. Så jag kanske inte varit helt singel 3.5 år, fast de var så korta så de känns inte som man hann få en kontinuitet eller ett fint flöde i relationen.

Fast oavsett så börjar det bli jobbigt att vara singel tycker jag. Jag vill ha en partner för livet.
Man saknar tvåsamheten, att göra saker tillsammans, längta efter varandra när man inte ses, och ha mysigt ihop. Man saknar en bästa vän, som man även har sex med, och ligger och skedar med om kvällarna/nätterna.

Gick hem längst vattnet igår vid 22, och gick förbi där vi mitt ex (15 år) alltid gick, när vi var familj, och det var tungt.
Jag tycker så klart att det är bättre att vara själv än med någon som man kände innerst inne inte var rätt för en. Han är värd bättre och jag med, vi var båda värda någon som matchade oss bättre.

Denna tid kanske skall lära en något? Tid för eftertanke, tid att lära sig vad man har att ge och vad man behöver, vara själv och ta hand om sig själv m.m.

Det är väl vad det är!
Acceptera sitt nuvarande läge och se fram emot när det ändras/om det ändras.

Håller med om nästan varje ord du skriver, och ser singelperioder som du, som tid för eftertanke och en annan sorts personlig utveckling som ibland behövs.
Sen har jag alltid haft den där fåniga "vi två mot världen"-saken för mig när man varit två. "Jag mot världen"-grejen blir inte riktigt samma sak

Såklart finns det fördeler ibland med att vara två..

Men även negativt

Jämför man att vara två och det är ett superbra relation så har jag inga problem att se det du skriver !

Men har vi som är singlar otursförföljda eller är den realistiska bilden av en relation inte så bra ?

Tror inte vi som är singlar nu är otursförföljda. Vi lever bara i en tid där vi verkar ha kommit längre ifrån varandra (kvinnor och män) och nätdejting har förstört för oss, det är som att beställa snabbmat, det blir liksom inte bra.

Alla vill ha allt och ha det nu, det skall vara perfekt annars går man vidare snabbt och man ger inte varandra tid heller. Man ser inte varandra, lär känna varandra och kanske jämför man för mycket.

Vad är en realistisk bild av en relation? Tror det kan variera från person till person.
Vi har alla våra grejer som blir för mycket och man irriterar sig på.
Jag vet bara att jag tänkte i slutet, skall jag hade det såhär i resten av mitt liv? Svaret blev alltid - Nej, det vill jag inte. Jag ville ha en bättre relation, mer kärlek, passion och kommunikation.

Kanske är det jag som har en för romantiserad bild av tvåsamheten, där man har fantastisk kommunikation och sex. Det kanske bara är en utopi.

Han hittade någon efter 1.5 år, de har varit tillsammans nu 2 år, så han är lycklig. Och det är vad jag önskade för oss båda. Bara att jag inte hittat det för mig än.

Om han är så lycklig vet jag inte, men mina närmaste säger att han bara stängt av, gick vidare och inte bearbetat det problem vi hade, så då tar han med dem till nästa förhållande.
Det kanske vi alla gör ändå.