Några har föreslagit att det bör skapas en statlig, icke-vinstdrivande dejtingapp. Ett av skälen till att så få matchningar sägs ske idag, påstås vara för att de vinstdrivande apparna har som affärsidé att få män att köpa olika typer av gräddfiler i algoritmer i syfte att synas för fler kvinnor. På Tinder kallas det boost och det finns säkert andra namn på andra appar, men själva transaktionen är att mannen betalar för att vara en av de få män som syns i det enorma havet av män som försöker nå fram till kvinnor på apparna. Apparna sägs således ha alla incitament i världen till att så få matchningar som möjligt äger rum, eftersom de som är ensamma och desperata fortsätter betala. Vissa påstår dock att det har blivit allt mer vanligt att fler och fler män lämnar apparna eftersom de inte får ut något av det även efter lång tid av återkommande inbetalningar. Ett argument för en statlig dejtingapp vore då att denna inte är vinstdrivande, utan i stället bara kan fokusera på att optimera att folk träffas.
Personligen ser jag flera problem med en statlig app. Den uppenbara är att det mesta som staten tar hand om brukar ha ganska dålig kvalitet. SJ och Nordea är exempel på detta. Andra ickevinstdrivande verksamheter som också har dålig kvalitet är till exempel hela kooperativ-koncernen med COOP, Akademibokhandeln och allt vad de heter.
Ett annat problem är att statliga verksamheter lätt blir till vuxendagis för PK-människor som sätter sig likt korall på en vägg, de vill aldrig släppa taget och det är ofta svårt att få bort dem. De som ska få folk att bilda par blir i många fall personer med svaga drivkrafter att få någonting gjort för användarens skull. I stället lär dessa, som i fallet med svenska Facebook; driva en massa PK-agendor som att banna folk som skriver olämpliga saker i strid med någon värdegrund. Exempel på det kan vara att man söker någon med ”nordiskt utseende” eller män som skriver att de enbart söker cis-kvinnor och inte vill dejta transor. Jag kan också tänka mig att eftersom vita män tenderar att göra bättre ifrån sig på apparna, så ska detta jämnas ut med att vita män syns mindre i algoritmerna. Det har ju trots allt varit uttalad politik i det här landet på arbetsmarknaden, för oss som minns vad Mona Sahlin sade om Kalle och Muhammed som söker samma jobb.
Det stora problemet med en statlig dejtingapp är dock att en sådan inte löser de bakomliggande problemen med nätdejting. Jag menar att apparna i sig inte är problemet, utan att problemen är andra saker som bara har blivit mer synliga genom att apparna gör allting digitalt. Mansöverskottet till exempel bland singlarna är en naturlig följd av en migration som är mansdominerad bland singlar. De kvinnor som kommer hit är oftare fruar som kommer hit som bihang till män. Ofta brukar det då vara så att dessa män först måste jobba ihop till en rejäl brudpeng för att kunna locka hit kvinnan. Eftersom det har varit lågt barnafödande i många länder varifrån brudarna kommer, samt att brudar oftare är högutbildade; så har priserna på brudar stigit. Detta gäller inte bara bland muslimer, utan det kan även vara för svenskar som åker till Thailand och Filippinerna. Samtidigt så är det ekonomiska läget i Sverige relativt mycket sämre än för 10-15 år sedan, vilket gör det svårare att samla ihop till dessa brudpengar. I vissa länder som Kina och Indien syns dessutom effekterna av selektiv abort av flickor som ägde rum för cirka en generation sedan, på så sätt att en massa män från dessa länder har kommit hit men att de inte ens kan hämta en importfru från hemlandet eftersom dessa kvinnor blev dödade i livmodern när det syntes på ultraljudet att hon var flicka.
Samtidigt som allt det nämnda har skett, så exponeras kvinnor idag digitalt för olika typer av manliga modeller och ”pretty boys” på ett helt annat sätt än innan. Förut kunde kvinnor köpa en affisch av Markus Schenkenberg, idag ser de en massa hunkar överallt på Tiktok och Instagram. Kvinnors krav på hur snygg en man ska vara för att kunna visas upp för andra är högre. Trots det är det väldigt många män som är otränade, struntar i sitt utseende med mera. Medan kvinnors förväntningar har ökat, så har inte män hängt med. Än idag anses det ofta bögigt bland män att hålla på med bodybuilding, banta, skaffa örhängen och ha koll på mode. Män som lever i vissa subkulturer riskerar dessutom utfrysning om de börjar bete sig på ett mer feminint sätt.
Om Putin skulle släppa en EMP-chock över landet så skulle effekterna egentligen bara bli att kvinnor inte längre ser en massa snygga Chadar på nätet. I övrigt skulle vi fortfarande ha en massa ensamma, eftersom dejtingapparna inte är problemet. De få män som är eftertraktade på apparna kan dessutom vittna om att apparna faktiskt kan fungera – om man kan erbjuda det som kvinnorna vill ha.
Vilka fördelar och nackdelar ser ni med statlig nätdejting?
Ska politiker styra en statlig app och i så fall hur mycket?
Ska de som lever i en parrelation tvingas betala skatt för att hjälpa ensamma att träffas?
Personligen ser jag flera problem med en statlig app. Den uppenbara är att det mesta som staten tar hand om brukar ha ganska dålig kvalitet. SJ och Nordea är exempel på detta. Andra ickevinstdrivande verksamheter som också har dålig kvalitet är till exempel hela kooperativ-koncernen med COOP, Akademibokhandeln och allt vad de heter.
Ett annat problem är att statliga verksamheter lätt blir till vuxendagis för PK-människor som sätter sig likt korall på en vägg, de vill aldrig släppa taget och det är ofta svårt att få bort dem. De som ska få folk att bilda par blir i många fall personer med svaga drivkrafter att få någonting gjort för användarens skull. I stället lär dessa, som i fallet med svenska Facebook; driva en massa PK-agendor som att banna folk som skriver olämpliga saker i strid med någon värdegrund. Exempel på det kan vara att man söker någon med ”nordiskt utseende” eller män som skriver att de enbart söker cis-kvinnor och inte vill dejta transor. Jag kan också tänka mig att eftersom vita män tenderar att göra bättre ifrån sig på apparna, så ska detta jämnas ut med att vita män syns mindre i algoritmerna. Det har ju trots allt varit uttalad politik i det här landet på arbetsmarknaden, för oss som minns vad Mona Sahlin sade om Kalle och Muhammed som söker samma jobb.
Det stora problemet med en statlig dejtingapp är dock att en sådan inte löser de bakomliggande problemen med nätdejting. Jag menar att apparna i sig inte är problemet, utan att problemen är andra saker som bara har blivit mer synliga genom att apparna gör allting digitalt. Mansöverskottet till exempel bland singlarna är en naturlig följd av en migration som är mansdominerad bland singlar. De kvinnor som kommer hit är oftare fruar som kommer hit som bihang till män. Ofta brukar det då vara så att dessa män först måste jobba ihop till en rejäl brudpeng för att kunna locka hit kvinnan. Eftersom det har varit lågt barnafödande i många länder varifrån brudarna kommer, samt att brudar oftare är högutbildade; så har priserna på brudar stigit. Detta gäller inte bara bland muslimer, utan det kan även vara för svenskar som åker till Thailand och Filippinerna. Samtidigt så är det ekonomiska läget i Sverige relativt mycket sämre än för 10-15 år sedan, vilket gör det svårare att samla ihop till dessa brudpengar. I vissa länder som Kina och Indien syns dessutom effekterna av selektiv abort av flickor som ägde rum för cirka en generation sedan, på så sätt att en massa män från dessa länder har kommit hit men att de inte ens kan hämta en importfru från hemlandet eftersom dessa kvinnor blev dödade i livmodern när det syntes på ultraljudet att hon var flicka.
Samtidigt som allt det nämnda har skett, så exponeras kvinnor idag digitalt för olika typer av manliga modeller och ”pretty boys” på ett helt annat sätt än innan. Förut kunde kvinnor köpa en affisch av Markus Schenkenberg, idag ser de en massa hunkar överallt på Tiktok och Instagram. Kvinnors krav på hur snygg en man ska vara för att kunna visas upp för andra är högre. Trots det är det väldigt många män som är otränade, struntar i sitt utseende med mera. Medan kvinnors förväntningar har ökat, så har inte män hängt med. Än idag anses det ofta bögigt bland män att hålla på med bodybuilding, banta, skaffa örhängen och ha koll på mode. Män som lever i vissa subkulturer riskerar dessutom utfrysning om de börjar bete sig på ett mer feminint sätt.
Om Putin skulle släppa en EMP-chock över landet så skulle effekterna egentligen bara bli att kvinnor inte längre ser en massa snygga Chadar på nätet. I övrigt skulle vi fortfarande ha en massa ensamma, eftersom dejtingapparna inte är problemet. De få män som är eftertraktade på apparna kan dessutom vittna om att apparna faktiskt kan fungera – om man kan erbjuda det som kvinnorna vill ha.
Vilka fördelar och nackdelar ser ni med statlig nätdejting?
Ska politiker styra en statlig app och i så fall hur mycket?
Ska de som lever i en parrelation tvingas betala skatt för att hjälpa ensamma att träffas?
